söndag, september 13, 2026

En viktig uppgift

Om ni tror att jag under vår semesterresa i fredags satt helt inaktiv i bilen, så glöm det. Jag hade en viktig uppgift. Jag var kartläsare. I början av resan behövdes ingen navigation, för till Tammerfors hittar vi hur som helst. Visserligen missade bisin min avtaget till Ridasjärvi, vägen som han brukar köra. Det gjorde att vi hamnade kurva i Hyvinge och dessutom ta en omväg på grund av ett vägbygge. Men det klarade sig och gick riktigt bra ändå.

I Tammerfors slog jag på navigationen i min nästan antika smarttelefon och vi susade galant iväg mot Vasa. Men i något skede missade vi och hann inte in i rätt fil. Så det blev att ta av vid nästa ramp och sedan köra tillbaka en liten bit, för att komma rätt. Min telefon är snabbare än vår gamla Tomtom, men navigeringen äter mycket batteri. Kanske bisin min nu inser att jag nog måste skaffa en ny telefon fastän min gamla så att säga ännu fungerar?
Navigeringen i min telefon är dessutom snällare, för den rikssvenska damen säger aldrig "gör en u-sväng". Det håller Tomtom på med varje gång man avviker från den utstakade rutten. Lite rolig är damrösten i telefonen för hon pratar om tjilometer istället för kilometer, som vi säger här i vårt avlånga land. Tur att hon ändå inte talar om mil.

Igår var min plan för dagen att ta det lugnt och bara sitta och sticka.

Jag startade dagen med att ordentligt packa in de nya garnen i plastpåsar från Ikea. Rena rama garnterapin. Nu är här ordning och reda, åtminstone från månda' till freda'!

Äldsta sonen ville prompt att jag skulle följa med till stan när han skulle iväg och lösa ut ett paket. Jag så nej åtminstone fem gånger, för jag hade inget ärende i stan. Men så lockade han mej med att vi skulle äta lunch i stan. Ja, se då var jag genast med på noterna, för finns det nånting bättre än att få slippa matlagningen?
 

Sonen skulle nog ha velat besöka en pizzeria, men då stönade jag i protest. Det blev Fylla istället och jag valde fish and chips. Riktigt gott. Lite sallad till skulle inte alls ha varit tokigt, men det här är en rätt från menyn, så ingen salladsbuffé.

Sent igår kväll blev det lite sockstickning, tyvärr inte många varv. Tiden liksom bara rusar iväg och jag hinner inte riktigt med.

Idag på förmiddagen har vi haft rart besök, dottern tillsammans med M, vårt äldsta barnbarn.

Vi fick våra kex- och karamelllådor. Som mor/farföräldrar har vi en viktig uppgift, nämligen att stöda barnbarnens hobby/skola/dagis. Den här gången var det Porvoon taitoluistelijoiden yksinluistelijat, alltså konståkarna, en hobby som både M och A håller på med. Nu har vi alltså kex hemma, få se hur länge det räcker innan lådorna är tomma.

När jag skulle betala med MobilePay fungerade det inte. Redan andra gången, som jag testar utan resultat. När jag klagade min nöd för äldsta sonen, frågade han om jag hade uppdaterat appen. Stööön! Självklart hade jag gjort det. Jag är nu inte riktigt novis i de här sammanhangen. Nu just är jag frestad att bara avinstallera appen och glömma eländet, istället för att kämpa och testa ännu en tredje gång.

Dottern och M hade bråttom iväg till närmatsdagen på Teiras. M såg framemot att få äta en god hamburgare utan tomat, sås och sallad. Sen skulle ytterligare lådor levereras. Bra att många har understött konståkningen.

Nu är det dags för mej att kanske göra lite nytta innan jag drar fram sockstickningen!

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka!

Inga kommentarer: