Postbacken

Vet ni vad man kan göra en regnig onsdagskväll i juni? Sitta hemma och sticka eller virka?

Jo, nej, som västnylänningen säger. Man sticker helt enkelt iväg ut på roligheter! Så gjorde jag igår, styrde plåtlådan västerut och hamnade här:

På Postbacken, ett trevligt friluftsmuseum.

Jag var iväg på sommarteatern, Lilla Fransyskan, en fars i två akter. Oj, så vi skrattade.

Vi satt tryggt under tak, så att det regnade lite i början gjorde inte så mycket, förutom då att det droppade av oss. Jag min idiot hade dessutom snällt kört min plåtlåda till den officiella parkeringsplatsen låååååångt borta, så jag hann bli rejält blöt innan jag var framme här och kunde gå in och sätta mej.

På Postbackens arena blir det litet och intimt, för publiken sitter nästan med på scenen. Jag hade bästa möjliga sällskap, nämligen H. Vi kan båda varmt rekommendera den här teatern. Det är skönt att få skratta av hjärtans lust. Skådespelarna är skickliga och roliga.

Jag är lite osäker på när jag senast har besökt Postbacken. Förr i världen hörde den till sommarens måsten. Då ordnades här Dikt och Ton, där Offe Söderling var den drivande kraften. Det var också han, som drog igång sommarteaterverksamheten här. 
Han var min mammas granne och han var riktigt rolig. När Liljendal hade fått en extra nitisk präst, Snellman, som inte gillade att man levde i synd som sambos, sa Offe att visst kan han gifta sig med sin Kerstin, men då ska det ske i svinstian där på Postbacken. Och så fick det bli! Jag tror inte att svinstian finns kvar där på Postbacken längre, men hönor finns där åtminstone, för dem hörde jag igår.

För flera år sedan var jag här tillsammans med väninnan B och vi lärde oss att knyta armband av makramé. Det var riktigt trevligt, men jag har inte knutit något efter det. Här brukar ordnas en hantverksdag i augusti och jag har för mej att det är det senaste jag deltagit i på Postbacken.
I år har de igen ett digert program på Postbackens arena, bara att välja och vraka bland utbudet.

Igår träffade H och undertecknad på trevliga sibbobor, som hade kommit för att njuta av teatern. Jag träffade dessutom två före detta kursdeltagare och det är alltid en glädje. En hellyckad kväll alltså!

Igår kom bisin min in gormande på eftermiddagen:
– Nu ha det åter komi en sån där skräptidning i postlådan. 
Och så babblade han på, medan jag ibland inflikade ett jaha, jaså eller hmmm. Jag försökte få in mina hummanden på rätta ställen och hoppas att det lyckades.

Lite besviken är jag nog själv på den här tidningen. Det ska vara dubbelnummer, men icke sa Nicke. Den här är inte alls dubbelt så tjock! Borde jag reklamera?

De här plaggen ser trevliga ut. Men då jag tog en närmare titt på hur den där blusen skulle sys, så fattade jag absolut ingenting. Alavara skulle vikas åt något håll, stödtyg (tukikangas) skulle strykas, tror jag, fast i nånting och hux flux skulle den där v-kanten vara färdig. Eh, jo nej...

I morse steg jag upp före jag vaknat, alltså vid sextiden. Jag kokade ägg, de fem som fanns kvar och radade i diskmaskinen. Skönt att få undan den lilla detaljen innan den växer en över huvudet. Efter den köksinsatsen var jag färdig för sängen igen. Men jag har segat på här hela dagen utan att få någonting gjort. Regnet har verkligen öst ner hela dagen, så ingen utevistelse heller.

Ikväll ska jag iväg till norra grannkommunen på jobb. Hoppas att jag lyckas hålla mej vaken!

Önskar er alla en riktigt skön torsdagskväll. Bäst att ta fram yllesockorna och en varm tröja!