Ett Kiva ställe

Igår kväll eller nåja, det var ju nog faktiskt natt då redan, när jag låg i sängen och väntade på sömnen, fortsatte jag att fundera över lökar. Allra mest över vår tuva med gräslök. Jag befarar starkt att den är ett minne blott, för bisin min som avskyr lök, brukar flytta på den där tuvan varje år. Den hinner liksom aldrig rota sig nånstans innan den åter måste flyttas. Jag måste fundera ut något sätt att freda gräslökstuvan på. Det är ju gott att strö över gräslök på nästan all mat.

Det andra jag funderade på lite grann var schalottenlöken. I var och vartannant matrecept på 1980-talet (kanske redan på 1970-talet?) skulle man ha burkchampinjoner och schalottenlök, men nu har jag inte sett den nämnas. Kanske att jag kollat fel sorts recept?

Ajjo, och när nu Björn Skifs sjöng om Rigoletto, så menade han inte operan, utan bion. Björn drömde nog om hur han som Rhett Butler tar Scarlett O'Hara i sin armar och kysser henne hett och passionerat, eller vad tror ni?

Bra saker idag:

• Har varit med yngsta sonen i västra grannstaden.
  
  
  
• Vi var på ett Kiva ställe, ett nytt ställe för oss båda.
  
  
  
• Fin utsikt och härligt att sitta ute, men lite för kall blåst, inte läge att sitta länge.
  
  
  
  
  
  
• På Kiva serveras streetfood. Yngsta sonen valde Seattle sandwich och jag valde Mexikansk kycklingsallad. Mums!
  Lite orättvist att det finns ett sånt här ställe i grannstaden, men inte här i stan.
  Tacksam över att yngsta sonen hade hittat Kiva på nätet, så fick vi igen pröva på något nytt.
  
  
  
• Från åstranden begav vi oss till min gamla arbetsplats för att se på den fina vårutställningen Handgjort. Skynda er till Lypa, för utställningen är öppen endast i morgon och övermorgon.
  
  
  
  
  
  
  Önskar att jag kunde väva vackra filtar och mattor. Utställningen var så fint arrangerad med färgskalor, som passade ihop.
  
  
  
  Och tänk om jag kunde sy. Känns som att jag inte har energi nog att lära mej en massa finesser.
  
  
  
  
  
  
  Knyppling, nä, nä, det skulle jag aldrig klara av  fastän det heter att man bara behöver räkna till två eller fyra. Jo, nej säger jag liksom karisbon. De där rundlarna i den där röda duken är knepiga att göra, så där kan man nog få huvudvärk av allt räknande.
  
  
  
  Porslinsmålning är heller inget för mej. Jag har liksom inte tillräckligt med fantasi. Kanske för att jag varit så datalogisk för länge?
  
  
  
  Det syddes en hel del väskor på sömnadskursen. Här endast två exempel.
  
  
  
  
  
  
  Kaffepåsarna har fått nytt liv i form av korgar. Se så snyggt mönstrade de är!
  
  Tänk ändå allt vackert man kan väva!
  
  
  
• Snart är det jul igen! Riktigt duktiga kursdeltagare och inspirerande utställning. Om ni vill se keramiken, alla vackra plagg och akvareller, så får ni själva gå på utställningen. Jag kunde inte fotografera allting heller!
  
  
  
  Knappt hade jag hunnit hem och slagit mej ner på en stol, förrän bisin min dök upp med ett tiotal små korta rabarberstänger.
  – Fort, vi får gäster och jag lovade att du gör rabarberpaj.
  
  
  
  Fort, fort, skära rabarbern i små bitar och ganska precist räckte det till att fylla pajformen.
  
  
  
• Inte en endaste gäst såg jag till, men bisin min åt rabarberpaj med god aptit! Den här knäckiga rabarberpajen var riktigt god och var faktiskt snabb att röra ihop.
  Jag tror att bisin min bara hittade på det där med gäster för att få årets första rabarberpaj, eller vad tror ni?
  
  
  
• Ser ni vad det här föreställer? Äntligen ikväll har jag kommit över mönstervarven i ekorrtröjan. Tjohooo!

Önskar er alla en riktigt skön fredag!