På reiso del två

Onsdagen den 27.7 grydde, alltså andra resedagen. Många av oss var uppe långt före sju för ett morgondopp i havet. Skönt och uppfriskande. Sedan en snabb dusch, härlig hotellfrukost och iväg med bussen några hundra meter till båten m/s Aura.

Färden över till Hitis tog väl en sisådär 25 minuter. På himlen skockades molnen och sjöbrisen fläktade skönt. Regnet hängde hotfullt i luften och jag fotade som tokig. Det är något med vatten och mig. Jag blir som galen, men på ett positivt sätt. Skulle inte ha nånting emot att bo vid vatten. Tänk att få ligga på strandklippor och höra vågornas kluckande. Åååh...
Men så är det ju det där med algerna. Suck!

Vi gick faktiskt ombord på färjan. Skulle ha varit dötrist att sitta i bussen utan minsta utsikt. Nu fick vi ju ändå en snabb glimt av skärgården och det som kan finnas där.

Solen kämpade verkligen för att ta makten över molnen.

Riktigt glad blev jag när jag fick syn på den här bilen på färjan, för visst verkar det som om Hitisborna nu har möjlighet att dricka Irish cream? :)

Ohoj, land i sikte, vi närmade oss Långnäs på Hitis, alltså inte det där åländska färjfästet.

I bakgrunden skymtar en röd varubil, som det står KOFF på. Hitisborna har alltså också fått öl! :)

Nu blev det bråttom ner till bussen. Men akta och ta det försiktigt i de branta trapporna.

Vårt första stopp på Hitis (eller heter det i?) blev Holmströms lanthandel. Hatten av för flickan i affären som inte alls blev det minsta nervös när en busslast ramlade in i boden. Och stackars ortsbo som blev tvungen att stå läääääääääänge i kö. Tänk om hon hade en deg på jäsning?
Dricka var ju det vi handlade allra mest för kvicksilvret hade igen nått tropiska höjder. De med barn och barnbarsnbarn köpte t-shirts med Hitismotiv som reseminne. Själv blev jag så imponerad av att hitta tidningen Mästarkryss att jag ju omedelbums måste köpa den. Hrmpf, som om nu jag skulle ha tid att lösa kryss. MEN till saken hör att den inte finns i tidningshyllorna här i sydöstra Finland. Vi är som vanligt förfördelade finlandssvenskar. :)
Hoppas bara att jag inte tog nån ortsbos exemplar. I såna fall ber jag ödmjukt om förlåtelse och får jag din postadress kan jag skicka tidningen sen när jag gått bet på alla svåra kryss och tröttnat på att stirra på de tomma rutorna.

Fort, fort in i bussen och så iväg till Hitis kyrka, Andreas, som byggdes under åren 1685-86. Kyrkan är den nästäldsta av samtliga bevarade korskyrkor i Finland. 

Inne i kyrkan finns tre votivskepp. Här ett av dem.

Under första resedagen, dvs tisdagen den 26.7, fick vi i Västanfjärd lära oss att votiv betyder gåva. Kan vara bra för korsordslösare att lägga på minnet! :)
Votivskeppen var oftast donerade av sjömän som klarat sig ur sjönöd. Skeppen saknar livbåt för tron skulle liksom vara livräddaren.

Klockstapeln i Hitis är av betydligt yngre datum, närmare bestämt från år 1752.

Från kyrkan begav vi oss iväg till Vikingacentrum i Rosala. Där fick vi delta i en förevisning, njuta av kaffe/te och en fylld semla (fralla). Därefter vandrade vi runt i centret och försökte föreställa oss hur vikingarna hade levt när det begav sig. Här långhuset.

I ärlighetens namn så vet jag inte riktigt. Måste medge att jag var lite besviken. Har t ex sett bättre hantverk på folkhögskolan här i grannbyn.
Dessutom finns det en äkta jungfrudans här i närheten. Den som fanns på Rosala var alltså ditlagd. Plus för att det fanns en hel del aktiviteter för barnen, men nu reste jag ju utan småbarn. :)

Tiden blev lite lång för vi var tvungna att vänta till klockan två innan färjan avgick till Kasnäs. Då det var så hett beslöts att vi skulle åka ner till färjfästet en halvtimme i förväg. Där på klipporna blev jag "antastad" av männen i gruppen. Jag fick svara på en hel drös med frågor om digitalkameran, digitala fotoramar och USB-minnen. Sedan ville de ivrigaste ännu veta vilka Seniordatakurser jag skall hålla inkommande termin. De första spörsmålen klarade jag ju av galant och med den äran. Men när det kom till mitt jobb var jag ju ledig, så totalt ledig att jag inte ens kom ihåg när kursanmälningarna börjar. :) Kunde dock göra pr för grundkursen som börjar 8.9.

På färjturen tillbaks till Kasnäs kunde vi bonga (skåda) en finsk kändis, Sonja Lumme. Det var de alerta pensionärerna som hade koll på sånt, eller vänta nu det kanske var reseledaren? Strunt samma, jag fotade inte Lumme och begärde inte heller autograf. :)

Väl återkomna till Kasnäs var eftermiddagen fri. En del vilade, andra simmade och  25 av oss stack iväg till Högsåra för att njuta av eftermiddagskaffe i Farmors café. 

Verkligt smarriga bakverk, men ack så lång kö, så mycket folk och så HETT. Reseledaren sade att de här kakorna botar rynkor och är mycket effektivare än världens dyraste antirynkkrämer.

Även här hade man sett till att barnen hade lekmöjligheter och en gammal brandbil var inklämd mellan ladugården och utebaren.

Det var verkligt hett när vi styrkta till mage och själ vandrade tillbaks till färjfästet. I hamnen var det fullt av båtar och livlig trafik.

Det gällde att inte missa färjan över till Kimito. Följande gick så att vi skulle ha missat middagen. Och bussen fanns på andra sidan sundet. Huuu. :)

 De riktigt ivriga hann ännu med ett besök i Skärgårdshavets Naturum Blåmusslan. Själv tog jag baddräkten från värmeelementet i badrummet och handduken under armen och begav mig iväg till hotellets badhus tillsammans med en annan frisksportare. Och vi prövade förstås allt, bastu, bassäng, massageduschen, kallvattenbassängen (tre grader varmt!), bubbelbadet och ångbastun. Mmmmmm vad skönt.
Återstod endast middag, samvaro och för mig sängen, medan de kvällspigga ännu var uppe mitt i natten, stod på bryggan och beundrade solnedgången.

Själv somnade jag så fort jag fått huvudet på dynan för att vakna ungefär 45 minuter senare till våldsamt skrikande i grannrummet. Tror det var en estnisk familj som huserade där, åtminstone om man såg till registerplåten på deras bil. Fick pallra mig ur den sköna sängen och banka på väggen för att få tyst på oljudet. Hoppas att det inte var vare sig hustrumisshandel eller barn dito på gång där.

Öar utan vägförbindelse inger mig både respekt och smått panik. Tror inte jag skulle klara av att anpassa mig efter färjtidtabeller. Tur att jag befinner mig på fastlandet och kan ta bilen över till Danmark utan färjförbindelse om jag vill. Är inte det lyxigt?