Vet ni, nånting har gått fel i mitt pensionärsliv, för jag flänger omkring och gnor på som aldrig förr. Konstigt, inte sant? Det är inte riktigt som jag planerade nu, för idag har jag igen haft en fullspäckad dag.
Jag började i morse med ett besök i Socis, där det bjöds på kulturkaffe. taket där är otroligt vackert. Tyvärr gör det här fotot inte rättvisa för taket!
Nå, förstås drack jag inte kaffe och det är ju lite tveksamt om jag är kulturproducent. Är man det om man skriver för lokaltidningen? Hur som helst så var det trevligt att träffa två av mina före detta kolleger från institut tiden och att få tala med en annan pensionär och en före detta kursdeltagare. Det är just detta som är charmen med en småstad, alla känner alla. Det kan förstås också vara en förbannelse om man vill vara ifred och inte bli igenkänd. Myntet har två sidor.
Fort hem från stan och förbereda mej på att delta i ett möte på distans. Medan jag gör det ringer min telefon. Nästyngsta sonen undrar om jag kan komma och ta hand om Lilleman från klockan 14 framåt. Jo, det går nog bra, för strunt i städande, disk och tvätt.
Deadlinen för ett av mina skrivprojekt sköts fram till den 18.11. Tack! Nu blev det genast mindre stress!
Hinner äta en skinkmacka och dricka te innan jag kör iväg till grannbyn. Idag är Lilleman riktigt vild. Han sparkar och viftar och skrattar glatt. Nu vill han inte längre ligga i ens famn, utan han vill sitta upp och se sig omkring. Jag är lite osäker på vad han ser eller på vad han fokuserar blicken. I sängen vill han inte vara, för där är det trist och till råga på allt kan det ju hända att man somnar! Somnade gjorde han i min famn och där satt jag då i gungstolen och vågade knappt andas! Han är ett riktigt ljuvligt litet charmtroll.
Halvsjutiden var jag hemma igen, rätt trött, men lycklig. Att få vara tillsammans med Lilleman är nog det bästa som finns!
Önskar er alla en riktigt fin lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar