Brrrr! Mina fingrar är iskalla. Bisin min påstår att det är för att jag sitter så mycket stilla att blodet inte rör sig i mina ådror. Han vill inte erkänna att vi har det lite kallt här inne. Ute har det snöat och regnat om vartannat och nu ligger snön kvar här på marken.
Nyss höll jag på att få hjärtsnörp, när det blinkade här utanför mitt fönster. Sen hördes ett konstigt vinande ljud och därefter krasch.
– Jösses, nu har det hänt en olycka här utanför vårt, sa jag åt bisin min och rusade iväg till ytterdörren. När jag öppnade den såg jag en traktor med två saftblandare, ja, ni vet, orange blinklampor, här ute på landsvägen. Den höll på att borra in plogkäppar i jorden. Puuh, vilken lättnad att det inte var något värre. Men lite fundersam blev jag allt, ska man köra den här tiden på kvällen och skrämma slag på äldre damer? Nå, jo kanske, för det är kanske mindre trafik på kvällen, vilket underlättar för alla. Men knepigt när det är snöslask och många kör med sommardäck.
Själv är jag inne på kollisionskurs med bisin min, för han påstår att det blir varmt nästa vecka, så jag lär inte ska behöva vinterdäck ännu. Suck och stön, alltid samma visa den här tiden på året. Funderar smått på att anlita en firma för att byta till vinterdäck. Men då skulle nog bisin min bli sårad. Om en vecka ska jag dock vara tidigt i stan och om det är is på vägarna då, så får han allt komma och skjutsa mej. Till det fnyser han bara.
Idag har jag varit iväg till stan med äldsta sonen.
Vi intog vår lunch på Fylla. Vi åt Hawaischnitzel. Den var god och mör och fick godkänt av sonen. Portionen var så stor att jag igen blev tvungen att lämna en tredjedel. Men det gör inget, för när jag sneglade mot grannbordet såg jag att damen där hade skrapat bort ananasen och såsen. Om hon sen lämnade kvar mat eller inte, må vara osagt.
Jag var in i bokhandeln ett snabbt varv. Medvetet använde jag mej av tunnelseende, för att inget extra skulle fastna i mina händer. Hem kom vi via stora varuhuset, så nu har vi både wc-papper, choklad och kaffe. Själv köpte jag lite extra karameller, för jag behövde dem till påsarna jag skulle fixa.
Och fixat har jag minsann gjort hela eftermiddagen och halva kvällen.
Först blev jag alldeles förskräckt. De där röda påsarna var alldeles för små för det jag skulle ha i julkalendrarna. Till all tur hade jag köpt större påsar i Clas Ohlson igår.
Allt pysslande tar ju tid, så även detta fastän jag inte har vare sig virkat eller stickat. Nej, jag har fyllt 48 påsar med smått och gott.
A:s påsar.
M:s påsar.
Nu gäller det då att hitta en lagom stor låda och rada påsarna så att den 24:e kommer längst under. Min ursprungliga tanke var att hänga upp påsarna på en gren eller att band. Men det kändes på något sätt för rörigt och var ska de stackars föräldrarna hänga upp bandet eller grenen med påsarna? Jag tror att det får bli en lagom stor plastlåda med tanke på deras tre katter.
Det här var ren och skär glädje. Äntligen gjorde jag en julkalender! Dock inte med hemgjort innehåll, men man kan ju inte få allt heller! Jag skulle förstås ha kunnat ge en gemensam julkalender, som flickorna skulle ha fått öppna varannan dag. Men det är nog inget roligt, så nu får de varsin. Jag hoppas att det inte blir strid och besvikelse, för alla saker är förstås inte likadana. Jag vill ju bereda glädje och hoppas på att flickorna blir glatt överraskade. Härligt var det i alla fall att plocka i påsarna och försöka fundera ut vad som skulle vara bra på torsdag, fredag eller tisdag osv. Nu får jag hoppas på att dottern inte får spader och blir arg.
Jag skulle gärna ha stickat och virkat något till påsarna. Men för en gångs skull var jag förnuftig och insåg att jag inte kommer hinna med det. Det skulle ha varit kul med en socka i en påse, endast en och sedan andra sockan i en påse med högre datum. Visst skulle det ha varit kanon?
Nu säger min kropp att klockan är 23, fastän den visar 22:10. Det här tidsbytet tar på och är inte alls bra för hälsan! Jag kryper ner under täcket så får jag åtminstone varma fingrar!
Hoppas att ni all får en skön allhelgona!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar