Till min förskräckelse har jag nu återvunnit min loppisglädje. Jag njuter av att gå runt och titta på utbudet. Det är som terapi att vandra runt och se på andras intressanta grejer. Ofta minner sakerna mig om min barndom, ibland om vårt familjeliv. Så spännande med grejer som har använts och har en historia. I september har jag besökt loppisar både i Borgå och Lovisa. Bägge loppisarna har hamnat högt upp på en rankinglista såg jag på nätet. Såg också att en ny loppis har öppnat i dagarna i Lovisa, men dit har jag inte hunnit ännu.
Främst har jag letat efter pocketböcker åt min mor. Men förstås fastnar även annat i mina nypor. Lite rädd är jag ju nog att nån ska upptäcka vad jag faller för och börja prångla ut det, ni vet garn, mönstertidningar... Å andra sidan går jag ju nu inte ens en gång per vecka på loppis så...
Medan
Tildas mönstertidningar hamnade på Samarias loppis, så har jag fyndat tidningar på två andra loppisar. Måste ju passa på nu ifall det blir mervärdesskatt på våra tidningar och jag inte längre har råd att köpa nya.
Femtio cent per styck tycker jag att är ett helt humant pris. Dessvärre är jag ju inte så organiserad att jag har en lista med mig över tidningar som jag redan har, så nu har jag nog dubbletter åtminstone tre stycken. Nån som känner för finska mönstertidningar från 1990-talet? Hör av er så får ni dem hem med posten. Om ni inte är intresserade kan jag ta med dem till stickcaféet, men det blir åtminstone inte nästa vecka för då ska jag jobba på tisdag em.
Uudet käsityöt-tidningarna hade jag först tänkt lämna kvar i loppisbåset. Tyckte det var för mycket sömnad i dem en gång tidigare då jag bläddrade i nåt exemplar. Som ni kanske har märkt är ju sömnad inte precis min grej.
Till all tur tog jag dock dessa tidningar med mig hem och kolla vad jag hittade i deras jättefina tekniksidor:
Knyppla utan dyna. Inte illa, kanske nåt jag borde pröva på?
Ja, och nu förstår ni att jag är helt såld. Mitt inne i min värsta virkmani hittade jag den här Guipere-tekniken. Hmmm, det kliar i fingren...
Förutom de här tidningarna köpte jag också en pärm med stickblad från nåt som på svenska heter Sticka lätt. Den jag köpte har finska blad, men mönsterstickningstekniksidorna (oj, nu fick jag minsann till ett låååångt ord) är ändå begripliga och lite finska kan jag ju. :)
Ja och så blev det en finsk mönsterbok också "Pikkuneuleita neuloen ja virkaten" i Pirkkaserien från år 1989. Kostade en hel euro och kompletterar ju bra den där Pirta sticktidningen från säsongen 1990-91.
I princip ska jag absolut INTE ha garn, men den här påsen hade så intressant innehåll att jag inte kunde motstå den.
Även det hör liksom ihop med min pågående virkmani. Plastbanden kan kanske användas i vävsalen i videobandstabletterna? Alternativt kan jag virka även av dem.
Samma påse från andra sidan. Visst är innehållet lockande? Och inte ökar ju det här mitt garnlager, för de här restgarnerna räknas väl inte?
Hellycklig blev jag när jag hittade den här asken för trådrullar.
Se så praktiskt. Nu blir det ordning på allt trådtrassel, säger hon som inte sömmar. Med i asken fanns också en rulle med björntråd.
Hittade också en plastask full med små pärlor, strass, glitter, glasstjärnor, tyg- och plastkrafs, rosetter osv. Den kostade hela tjugo cent och kommer att bli perfekt inför stundande julpyssel. Hade först tänkt ge bort den, men efter en snabbtitt på innehållet blev jag lite snål. :)
Tyvärr, jag kunde inte låta bli:
Jag bara måste ha den här konen med mohairgarn. Nog för att den blir förödande i mitt lager, men den behövs absolut till ett sjal/halsduksprojekt som det är lite julhyschpysch kring! :)
Här är alltså 745 gram maskintvättbart garn, 50% akryl, 20% mohair och 30% ull. Så ljuuuuvlig färg, så mjukt och hållbart...
Nu iväg till stan och möta dottern.