15 000!

Nej, tyvärr jag har inte vunnit på lotto och inte har jag räknat alla mina garnnystan heller. Siffran handlar om ett nytt rekord. Under veckoslutet gick ju Lovisa Historiska Hus av stapeln och evenemanget besöktes av 15 000 personer. Det är nästan lika många människor som det bor här. Befolkningen fördubblades alltså.

Nu är det inte bara hus man kan gå in och beundra. Torget och bakgårdar är fulla av loppmarknader, för att inte tala om antikmarknaden, hantverkarmarknaden och producenttorget, samlarmässan och vintage. Är man inte intresserad av det där så finns det fina konserter och utställningar. På söndagen kunde man dessutom åka tåg draget av ett ånglok.

Hela stan levde upp under detta soliga superveckoslut.

Några bloggisar var också på besök. Tyvärr var jag på lördagen så upptagen av att jaga en karl att jag missade Sanne. Däremot hade jag betydligt bättre tur på söndagen. När jag lite dröjande vandrade tvärs över torget och försökte ta in loppis mångfalden, vem möter jag inte där? Jo, Tant Vit&Beige och hon hade minsann fyndat.

Själv kom jag tomhänt från torget. Blev på något sätt övermätt. Fanns alldeles för mycket. Smet in på gamla apotekets bakgård och skulle nog ha velat ha en massa grejer, men...

 

Så många vackra saker och läckert uppställda. Skulle inte alls ha något emot de här grejerna. Men ståndaktig som jag var grävde jag inte ens i lådan med en euros grejer. Det ni!
Och förstås ångrar jag mig nu. Skulle väldans gärna ha velat ha en sådan där stor brun apoteksflaska. Far i huset påstår att vi redan har sådana. Bah! Inte har han kunnat plocka fram nån sådan så jag misstänker att det hela är bluff och båg.

Jag vandrade på producenttorget ITU. Plockade på mig den innehållsrika Närmatskatalogen.

En jättefin katalog. Jag visste inte att vi har så många producenter som säljer direkt. Duktiga och påhittiga människor. Tack för att ni orkar.
Matvaror inhandlade jag, mest i brödväg, men de här burkarna fick komma hem med mig:

Mums filibabba. Den största och starkaste burken fick yngsta sonen, som också älskar chili.

Och försäljarna Bernt och Märtha är jättetrevliga. Vindruvorna har de odlat själv. Det är nog bäst att inte smaka på de här sylterna och geléerna för innan man vet ordet av är man beroende. Undrar om jag borde pröva lite på rågflingegröten?

Idag när jag hade lite småtråkigt och hade tröttnat på att sitta framför datorn och arbeta funderade jag lite slött på vad jag skulle ta mig till. Vågade inte börja vare sig sticka eller virka för jag skulle iväg på jobb senare på eftermiddagen och kvällen. Lyssnade till regnets skval och började fundera.
Går det att fota regn?

 Syns det att det regnar?