I österled

Puh! Alltså inte Nallen, men en suck. De senaste dagarna har jag fnattat runt. Och det är i och för sig riktigt kul. Synd bara att jag inte får sticka i bilen. Far i huset påstår att han blir stressad och inte kan köra om han ser på mitt hantverkande. Bah, sånt prat. Å andra sidan har jag fullt sjå att hantera både kameran och stora kartboken. Den sistnämnda för att far i huset inte till fullo litar på vår Astrid (= navigatorn).

- Ska vi göra nåt roligt, frågade yngsta sonen fredagen den 20 juli då han oväntat dök upp i barndomshemmet på sin sista semesterdag.
- Ja, det gör vi, svarade jag omedelbart där jag satt och betalade fakturor över nätet. Till saken hörde att jag för tillfället var billös, så förslaget var extra välkommet.

Vi hade inte riktigt klart för oss om vi skulle åka västerut eller österut. Norrut skippade vi och om vi hade åkt söderut skulle vi till sist ha hamnat i Finska viken så...
Nära korsningen funderade vi ännu på väderstrecken och eftersom ingen av oss på länge varit österut var det ditåt sonen styrde.
Efter att både ha tankat bilmotorn och lekamen hamnade vi i Jumalniemi. Där finns många affärer. Vi startade i Anttila och jag kunde inte låta bli:

Det skulle inte ni heller ha kunnat?! ... tror jag. :) För de två Crystal-nystanen har jag redan ett tiotal projekt, som jag kunde tänka mig att börja på, så nu blev det förstås tvärstopp. De får alltså ligga till sig lite. De tre rosa nystanen med 7-bröder garn kostade enbart 3 €/150 grams nystan, så jag borde ju nog ha länsat hela reakorgen, som var full av olika färgers garn, och börjat sticka eller virka filtar på löpande band. Ett nystan Crystal på 100 g var nedsatt till 4,13 €.

Lite respekt har jag allt för yngsta sonen också. Dels är han fysiskt imponerande, betydligt längre och starkare än sin mor och dels brukar han snällt bära inköpen så jag kunde ändå inte köpa hur många nystan som helst.

Men jag vågade mig ändå på de här två Miami-nystanen för 1,50 €/50 g. Tänkte testa om det går att virka korgar av dem. Borde förstås ha köpt några nystan till.
Väl hemma insåg jag också att det där lila-grönrandiga 7-bröder garnet som också fanns i en reakorg, faktiskt var rejält nedsatt och jag borde kanske ha....
Men nej, det här blev ju redan 750 gram garn. Ack, ack, ack...

Från Seppälä fyndade jag en svart skjorta. På prislappen stod det 10 €, döm om min förvåning när jag skulle betala och flickan i kassan bad om fem euro!

Förstås var vi in i en massa andra affärer också, bland annat Hemtex, Dressman, Intersport, Iittala/Hackman osv. Men vi hoppade över bland annat Tiimari trots alla stora plakat om -70 och -50% procents rea.

Att trava på i affärer tar på, men vi skulle också ha kattmat så vi åkte tvärs över gatan och parkerade vid Citymarket. När jag där stannade till vid garnhyllan fick yngsta sonen något desperat i blicken så jag skyndade därifrån och plockade enbart med mig supergoda havresemlor från ett bageri i Karhula och sedan stod jag länge vid lösgodishyllan och petade bort alla svarta båtar. Jag vill ha enbart röda hallonbåtar. Fy sjutton att de alltid är blandade i samma låda. Stackars den som kom efter mig och enbart fick lakritsbåtar. Men dom får allt kontakta Candy King och säga att de ska sluta med såna där dumheter. Röda och svarta båtar ska inte blandas ihop. Basta!
Å andra sidan är det tur för mig, för nu blir det ju inte så ofta inhandlat godis. I hemstan täcks jag liksom inte stå och peta. :)

I Citymarkets tidningshylla hittade jag en för mig alldeles ny sticktidning.

Jag föll pladask för den och måste ju bara ha med den hem.

En sån här skulle jag vilja göra, men mönstret såg för invecklat ut

och den här är så vacker, men när skulle jag ha tid?

Nej, tror att det är bäst att jag håller mig till den här lilla sjalen.

"This is the perfect project for a beginning lace knitter" stod det i tidningen. Och jag kan visst vara en nybörjare på spetsstickning.

Förra gången jag var i Kotka, så var jag med far i huset och då fick jag enbart besöka den här affären:

Helt OK i och för sig, men ibland tröttnar jag på att gå och stirra på obegripliga grejer. Tyvärr visste jag inte då att jag skulle ha behövt o-ringar. Så nästa gång han föreslår ett Motonetbesök kommer jag att ha intagit passagerarplatsen i Adam-plåtlådan innan far i huset ens hunnit blinka. Tänk att man kan hitta handarbetsgrejer i vilken affär som helst. Imponerande. Om jag skulle vara lite bättre orienterad ute i stora fabrikshallen kunde jag ju smyga mig dit och "låna" några o-ringar därifrån. Men vem vet hur reaktionerna skulle bli när packningarna behövs i nåt reparationsprojekt och jag går omkring med dem i öronen?

Då när jag var österut i maj tillsammans med far i huset bongade vi den här urgulliga smurfbussen. Den är så sööööt!