Tre bamsingar

Igår hade jag plötsligt lite på en timme tid att slå ihjäl. Vad gör jag då? Sätter mig ner och stickar på herrhalsduken? Tar hand om den översvämmade diskbänken? Tar itu med drivorna av smutstvätt? Jagar dammråttor med snabeldraken?

Bah, vem skulle nu vara så förståndig? Inte jag i varje fall, glöm det! Jag hade ju hunnit fundera en del på vad jag skulle ta mig till med vändagsgåvan. Och samtidigt ringer far i husets ord någonstans i bakhuvuudet: "Du måst tömma lagret framför verandadörren". Jo, jo, snart är det vår och sommar och... ja, det behövs alltså fri passage till verandan. Lydig som jag är satte jag igång och nystade tre trikåhärvor.  Och det är heller inte riktigt min grej, nystandet. Höll på att flippa ur redan med den första härvan. När jag hade ungefär halva kvar av den där kilos härvan började det förstås trassla och far i huset vägrade blankt att hjälpa till. Lika hjälpsam brukar han vara när jag klagar på att jag vill ha/måste få en nystvinda.
- Det borde nog finnas en uppe på vinden, säger han hjälpsamt. Men inte att han letar reda på den och underlättar min fritid. Nej, icke. Lika lite som han kommer till skott med diverse hembyggda nystvindor som han har planerat. Suck! Vad är det för vits med naturbegåvning om man aldrig använder sig av den? Jag bara frågar.

Men dum är jag inte, ibland dock envis och jag förstod ju att nu var det två stolsryggar mot varandra som gällde och så bara nysta av hjärtans lust.

Och nu har jag då tre bamsenystan med trikå, ungefär tre kilo att göra av med. Färgen är mycket mörkare, oxblod, än vad kameran ger vid handen. De ryms knappt i plastförvaringen.

Senare på kvällen när jag återvänt från mitt arbetsuppdrag, så måste jag ju bara börja virka på en matta.

Min startitis är svårartad och seg. Hjälps inte. Så alltmedan Tilda flitigt tar itu med sina UFO:n börjar jag på nya projekt.