Hooked

- Jag tog den nästsista, sa min stickväninna igår och visade fyndet.
-Åååh.
Nu blev det att snabbt omprioritera vad jag skulle göra efter gårdagens stickcafé. Tänk om jag blev utan? Här gällde det att vara snabb i vändningarna. Jag ville ju också ha en uggla, eller njaa, vänta nu lite...

Veckans stickcafé var som vanligt välbesökt och intressant. Jag träffade en massa bekanta på caféet, också sådana som inte är med och stickar. Och förstås fanns det igen snygga karlar där. Den ena, fotografen, mötte jag nästan i dörren. Han vare sig hörde eller såg mig utan rusade bara iväg tillbaka till redaktionen. En och en halvtimme senare såg jag en karl med lockigt hår från grannstaden. Vi skakade hand och talade rätt länge med varandra. När jag gick efter andra koppen te försökte en äldre gentleman fånga min uppmärksamhet, men jag var så inne i mitt virkproblem att jag inte kom mig för att ens hälsa. Skäms på mig. Senare när hans fru dök upp så talade jag förstås med båda två. Som sagt, jag är ju lite blyg och vågar ju inte titta på alla möjliga karlar så där bara. Men jag måste nog skärpa mig. Folk kan tro att jag är högfärdig om jag inte hälsar.

Jag hade med mig både mattan och herrhalsduken och tur var det, för jag körde som sagt fast med virkandet. Hur vi än läste virkbeskrivningen med gemensamma krafter fick vi ingen reda i hur det skulle göras. Nån trodde att det kunde vara fel i beskrivningen och att jag skulle vara tvungen att leta reda på nästa nummer av tidningen. IIIIK! Hur skulle jag hitta den?
Idag när jag tittade på tidningen och beskrivningen jag kopierat därifrån insåg jag att jag är en klåpare med stort K. Jag hade i kopieringen lämnat bort sista mönsterraden. Inte konstigt då att det inte blev till nånting. Till råga på allt var varvet innan fel virkat. Så idag har jag repat och virkat på nytt och har nu sjuk tumme. Kan det räknas som idrottsskada så här på sportlovet?

Are you hooked? frågades på pärmen till Simply Crochet-tidningen nr 2. Självklart är jag det och haaaa, jag fick den sista när jag rusade iväg till mataffären.

Vilken tur jag hade! Ugglan följde med på köpet. Den ger mig koll på virknålsnumreringen i mm och US hook sizes.
Inne i tidningen finns massor av både ögongodis och roliga, vackra samt nyttiga grejer.

OM jag verkligen hade mina restgarnsnystan så här snygga och ton i ton, så skulle jag genast göra en sådan här vårkrans åt mig. MEN nu är ju då verkligheten en annan...

Den här tycker jag att är så vacker och jag skulle gärna virka den. Men då skall man igen ha tillräckligt med garn av huvudfärgen. Tror inte precis att här har använts enbart restgarner.

Och när jag nu ändå höll på, så nappade jag också den här från tidningshyllan. Undrar om min stickväninna missade den?