Julafton, redan?

Slutet av veckan har varit som julafton här i huset. Ska återkomma lite senare till det, men allra först...
Visst hör jag pukor och trumpeter? Öronbedövande fanfarer? Jodå, och ryggdunkningar får jag. Varför? Ja, nu måste jag få skryta. Jag har varit så duktig. Ni kommer nog inte att tro mig, men jag har INTE köpt ett endaste ett nystan med garn på hela tre månader. Fantastiskt, inte sant? Ni trodde inte att jag skulle klara av det eller hur? Haaaa, säger jag, men jag gjorde det. Tänk om jag inte längre är en garnaholic? Det där med att jag skulle vara garnoman bara är löst prat? Nåja, snart kommer jag väl nog ändå att... hmm å andra sidan, om jag har kunnat hålla mig i skinnet så här länge så...

Och frestelser har jag nog utsatts för, tro inte annat. I onsdags när jag var iväg till Helsingfors för att delta i en workshop, Digitala in- och utgångar, var jag tvungen att gå förbi FiinaNeule hela två gånger. Och det var rea och det var minusprocenter och de har garn från Gedifra och... suck
Men det gick alltså riktigt bra. På väg till workshopen gick jag på garnaffärens motsatta sida och på återvägen rusade jag iväg till Kampen (vilket fånigt namn på busstationen, förresten). När jag satt i bussen hade jag endast tre minuter till godo. Puuust. Skulle ha fått vänta över en timme till nästa buss, så tala inte om att åka kollektivt med mej. För att kunna göra det måste det också erbjudas möjligheter. Till råga på allt är det förstås dyrt, 44 euro tur-retur. Huuu, men det står arbetsgivaren för. Tack för det.

När jag anlände till Kampen hade jag lite tid till godo och var tvungen att handla lite frukt och dricka till lunch. I mataffären hittade jag de här två tidningarna:

Simply Knitting gillar jag. Simply är liksom perfekt för mig. Inte för att den där mönsterstickade slipovern på något sätt kan betraktas som nånting enkelt precis. Med Simply Knitting följde ett måttband i form av ett turkost katthuvud. På ena sidan är det centimeter och på den andra inches = tum. Så nu kan jag hålla löftet till min stickväninna. Hon tänker lära sig att sticka på engelska och jag har lovat att lära mig virka på engelska. Då kommer min turkosa katt att vara guld värd.
Och sedan är det ju bara en tidsfråga innan vi tar itu med tyska beskrivningar, inte sant?

På torsdagen var jag i mataffären i stan och då hoppade de här två tidningarna ner i köpvagnen:

Allers köper jag faktiskt mest för A-korsordets skull. I det här numret fick jag dock lära mig att det heter halsvärmare och inte halskrage som jag felaktigt trott. Engelskan är inte alltid så lätt minsann. Stickbilaga står det på Året Runt, så då måste jag ju bara... Nå, ingen fara mamma blir glad för lite extra läsning så den kommer nog till ett gott hem efter att jag rivit ut mönstren. :)

När jag kom hem på torsdagen mot kvällen väntade den här på mig:

Där fanns en hel del intressanta modeller. Syr gör jag ju inte så... Den modell jag genast skulle ha velat sticka var den där ljusblå babykoftan, men...

Och så randades fredagen och vad händer då? Jo, senaste numret av Novita dimper ner i postlådan. Och vilket nummer sen...

Hela 81 modeller att sticka eller virka och många som jag föll för omedelbart.

Och så härliga vårfärger bland garnnyheterna. Inte sagt att jag kan avhålla mig från att låta bli och köpa...

Och sådan bredd bland utbudet av mönster. Här Sisko-modellerna för oss "större flickor". Tunikan till höger är stickad i bambugarn och jag började riktigt fundera om den skulle vara ett tänkbart "evighetsprojekt" i sommar?

Med den här mängden sticktidningar är det ju inte alls konstigt att det känns som om det är julafton redan.