Förbjudna hyllorna

Ungefär en gång i veckan besöker far i huset och undertecknad Robin Hood. Detta för att bunkra upp kattmat. Jag tycker det är lite trist att gå där för oftast ska jag inte ha nånting och det är endast de två förbjudna hyllorna som intresserar mig.

- Du går inte sen till tidningshyllan, säger far i huset med bestämd röst i dörröppningen.
- Nej, nej, svarar jag, seglar iväg och stannar förstås vid tidningshyllan. Där står jag sedan en god stund och bara tittar. Sällan plockar jag något på mig, bortsett från Lyckokrysset. Igår norpade jag senaste numret av Allers och den här gången berodde det inte på att det stod stickat på pärmen. Nej, jag ville ha lite gymnastik för de små grå och valet föll den här gången på Allers A-korsord. Far i huset muttrade och grälade:
- Det finns ju ingenting att läsa i den där.
Gissa vem som sprang runt som en galning ikväll och sökte just tidningen Allers?

För två veckor sedan när vi var i Robin Hood bleknade till och med äldsta sonen, som den gången följde med. Jag drog nämligen iväg med en dam direkt till garnhyllan. Hon var ute efter sockgarn och undrade var garnet fanns. Haaa, det var ju som ett rop på hjälp och inte kan jag ju lämna en stickande dam i nöd. Så där stod vi vid garnhyllan (synnerligen förbjuden hylla för mig!) med huvudena ihop. Vi jämförde pris och kvalitet. Och jag berättade, visade och viftade.
- Jag stickar bara sockor, sa hon då jag visade luddiga garner. Vad då bara? Det är ju skickligt och bra att sticka sockor. Hon värmer ju barnbarnens fötter. Hon fick sina nystan i rätta färger och rätt kvalitet och vandrade nöjd därifrån. Äldsta sonen skakade betänksamt på huvudet och tyckte att mamma var galnare än vanligt.

Förra veckan när jag igen tvingades till Robin Hood av far i huset uppmuntrade faktiskt äldsta sonen mig att köpa 7-bröder. Man fick två nystan á 150 g för 7,50 €. Och jag köpte faktiskt fastän jag INTE skall ha mera garn.

De här naturvita nystanen ska bli sockor, kanske som julklapp. Måste lägga upp en ny sockstickning, för i ett mycket svagt ögonblick lovade jag svägerskan att jag nog någon kväll kan komma och lära henne att sticka hälen. Haaa, har ni hört någonting så galet? Sticka, jag?