Smått frustrerad

I fredags på kvällen när jag satt i allsköns ro och stickade stormar far i huset in klockan 18.45 och säger:
- Fort nu. Vi ska till Hooooden efter kattmat.
Jag suckar och stönar:
- Måst ja?
- Jooo.
Mycket motvilligt lämnar jag min stickning därhän och är sedan omklädd och beredd efter fyra minuter. Det är bråttom, för Robin Hood stänger klockan 20 och det är över 25 kilometer att köra.

Tråkigt är det i affären för jag får ju inte köpa någonting roligt som garn eller tidningar. Nej, nej, kattmat är det som gäller samt tvättmedel till bilen. På rent trots köper jag senaste numret av Lyckokrysset. Motion måste man ju ha för alla kroppsdelar, inte sant? Sen rusar jag omkring som en tätting i affären och till sist står jag nästan framme vid kassorna och väntar och väntar och väntar... Men ingen far i huset syns till. Jag blir så frustrerad att jag fördriver tiden med en titt i sminkhyllorna!!! Och smink är alltså inte min grej, inte alls. Räcker om jag har handkräm, kräm för fnasiga kinder, tandkräm, duschkräm och schampo. Men vad göra när det tar sån evig tid för far i huset att snurra runt på verktygsavdelningen?
 
Resultatet av min väntan blev det här:

Vad jag ska göra med den här lilla flaskan vet jag inte? Att använda nagellack och knåda deg är inte precis min melodi det heller. Kan ju trösta mig med att jag ska på 100 års kalas, 50+50, i lördag. Kanske hög tid att snofsa till mig lite grand då?