Förbi

Julen är förbi och konstigt nog så överlevde jag trots att jag stod i ett korsdrag av viljor och önskemål. I år har jag haft det kortaste jullovet på mannaminne sedan jag övergick till datalärarjobbet. Jag hann aldrig riktigt med och fortfarande känns det som om jag ligger efter och dygnets 24 timmar inte vill räcka till. Men nästa år återgår jag till 60 % jobb samt timlärarjobb däremellan och jag kommer minsann att hålla almanackan TOM om det är upp till mig att bestämma. Dock måste tilläggas redan nu att det ser dåligt ut! Nästyngsta sonen vill att jag håller dimissionskalas när han får sitt betyg från yrkeshögskolan i januari. I februari vill han att jag håller hans födelsedagskalas och så där går det på sedan längs med våren. Kan man säga nej till sina barn? Hmmm, det borde man kanske göra, men samtidigt skulle det vara riktigt trevligt med lite fest i allt det här mörka och dystra.

Julen ja, även jag tog avstamp på Haikko gård den 16.12. Jag kan ju inte vara sämre än Tilda. Det skulle bara fattas. Hade en skön eftermiddag och kväll med simning, föreläsning och avslutade det hela med middag. Sedan rusade dagarna förbi och jag försökte göra femtioelva saker på en och samma gång och var i största allmänhet okoncentrerad. Och plötsligt var det julafton. Jag hade hunnit få skinkan inhandlad och lämnat far i huset att steka den på måndagen före julafton medan jag tog äldsta sonen med mig till matbutiken.

Skinkstekningen gick bra och lådorna kunde jag ta från frysen. Men... barnen är inte väldans förtjusta i julmat så det blir alltid en hel del kvar och när man har värmt samma maträtter i tre dagar vill man inte längre ha dem. Det finns några absoluta måsten på vårt julbord; gröna ärter, bondost och till efterrätt jultårtor. De två sistnämnda lönar det sig att göra alldeles i sista minuten annars är de slut före julafton. Så på julaftonsdagen kokade jag bondosten medan äldsta sonen bakade jultårtorna. Den yngsta han stekte å sin sida runda fina köttbullar, så visst blev det jul även här. Men inte heller i år hann jag till gravarna för att tända ljus. När far och dotter åkte iväg stod jag i köket och skalade potatis. Någon måste ju ta hand om den lilla middagsdetaljen, inte sant? De fick bestämma vilken tid julmiddagen skulle ätas och sedan dök de inte upp inom utsatt tid. Morr! Där hade vi stressat och hållit på och var vrålhungriga medan far och dotter tog en liten extra tripp utan tanke på klockan och tiden.

Efter middagen och kaffet med chokladtårta, jultårtor och pepparkakor sade dottern:
- Nå, när ska vi dela ut julklapparna?
Ridå! Jag hade ju inga julklappar för vi hade ju kommit överens om att vi inte skulle ha några och jag min idiot var lydig och snäll. Kanske mest just för att jag inte hunnit med nånting.
Nåja, en mamma har ju alltid en backup-plan så det blev lite godis och så lite pengar för det är bäst att ge sådant så barnen själva får bestämma vad de vill ha och så de kan bege sig ut på rean och fynda.

På juldagen fick vi besök av nästyngsta sonen och hans sambo och det blev mera julmat. På julannandag hade vi dottern med sambo på besök samt nästäldsta sonen med sambo. De två sistnämnda hade tröttnat på julmat så det fick bli potatismos och ugnskorv i stället. De åkte hem igår morse och vi hade riktigt trevligt vid köksbordet då vi spelade bland annat Alfapet. I går kväll tittade dottern och hennes sambo in på en snabbvisit och fick sig en blick på hur jag/vi mot alla odds tömt en liten bokhylla på böcker, allt enligt far i husets order.

Idag har jag sovit länge och sedan hittade jag på att baka semlor (frallor). Gott och det gick förvånansvärt snabbt när jag väl kom igång. Bakade på vasslan från bondostkoket så det blir liksom lite godare. Eller det kanske bara är inbillning?

God åtgång har semlorna i varje fall och hembakat är ändå hembakat.

Snart är året också förbi och som sagt, nästa år...
Och nej, jag ska inte bli en bättre människa eller någonting sådant MEN jag ska virka eller sticka ett varv minst varje dag. Det lovar jag! Och ja, så ska jag komma ihåg att tvätta tänderna varje dag. Sånt är ju viktigt! :)