För två veckor sedan hamnade jag verkligt ofrivilligt att åka med till samma Motonet. Då med yngsta sonen, som hade stränga order av fadern att ta med mig så att någon skulle betala alla delar. Hrmpf! Det enda jag ville göra efter 8 h dataundervisning var att få åka hem, slänga mig i fåtöljen, sätta upp fötterna och virka. Men se nej, icke då, iväg åkte vi efter att först ha fått någonting i våra skrikande magar. Jag hade inte stor makt att protestera eftersom jag var utan min bil. Den hade far i huset lagt beslag på. Dessutom ville jag ju inte försätta det stackars barnet i en ytterst prekär situation. Svaret på hans fråga om fadern meddelat sig med mig var förstås nej. Fadern hade inte ringt mig, antagligen för att han insåg att jag skulle ha klagat i högan sky. Så jag kunde inte göra mycket annat än snällt följa med.
Nå, ingen fara, yngsta sonen insåg ju att hans mor behöver annat än Motonet, så på hemvägen kurvade vi in via Prisma, trots att mina fötter som gått och stått i åtminstone sex timmars tid vid det laget protesterade högljutt. För sonen var det premiär i den här Prismabutiken och för mig mitt andra besök. Där strövade vi omkring i allsköns ro och himlade oss över allt jultjafs som vi såg. Visst ryckte det lite av habegär när jag såg alla trevliga julpåsar med Muminfigurer på. Jag fick riktigt hejda mig så jag inte skulle köpa några. Dotterns ord: "Det ska inte vara julklappar i år", ringde skorrande i mina öron och störde min köpfrid. Jag lät helt enkelt bli, inga julklappar, inga julklappar... hmmm...suck...
Prisma är stooooort för att inte säga enormt och man får minsann trava på. Själv navigerade jag som en exakt GPS-apparat direkt till garnhyllan. Tänk, till den hittar mitt osvikliga väderkorn omedelbart. Konstigt, inte sant?
- Var är de där delarna? Jag och J ska skruva ihop bilen nu.
Oj, oj, oj, nu var det slut på det trivsamma släntrandet och jag nappade snabbt två tidningar som det stod Knitter's på. Väl hemma upptäckte jag att den till höger är på tyska. Arrgh! Att jag var sur på mig själv. Men efter att ha sovit på saken kom jag på att det måste ju gå att sticka på tyska också om det går att göra det på engelska. Det är ju liksom en algoritm i datavärlden och då skall det väl inte vara så svårt, eller hur?
Om jag kör fast kan jag ju alltid ta Ein fall für Zwei till hjälp.
Konstigt nog trodde inte far i huset på att jag hittat både garnet och sticktidningarna i Motonet. Undrar just varför?! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar