Jo, jag lade förstås upp till en ny sockstickning. Ack, ack, vet inte vad som for i mig, inte klokt alltså.
I lördags var jag iväg med de två äldsta sönerna och den nästäldstas fästmö till vår östra grannstad på rea. Det vill säga sonen med fästmö jagade på riktigt kap, medan jag tog det lugnt och endast inhandlade det jag skulle ha. Låt vara att jag i Citymarket styrde kosan direkt till tidningshyllan och tog ett glädjeskutt över urvalet. Åååh, sticktidningar på engelska och min favorit Designer Knitting. Svärdottern log åt mig och mina tidningar. Jag får ju inte köpa garn och inte ska jag ha kläder heller, så det blir inte mycket kvar att fynda på rean. Inte mera grejer i det här huset betydde också att det var en hel drös med affärer som jag inte alls gick i.
Men jag är en snäll person. Köpte 4 nystan garn á 100 g/nystan åt mamma. Förstås hojtade äldsta sonen när vi kom hem:
- Mamma har sen köpt mycket garn.
Mummel, mutter, det hade jag minsann inte alls gjort. Endast tre små nystan åt mig själv.
Tilläggas kan att jag var mycket exemplarisk i Prisma. Jag gick inte ens till garnhyllan utan höll mig till matavdelningen. Inte gick jag till garnaffären i samma byggnad heller. Så visst borde jag ju få hurrarop och tio fulla poäng, inte sant?
Och självplågeriet fortsätter. Igår lade jag upp en ny sockstickning med det där djungelgarnet. Men då med det nystanet jag fick av mamma i augusti. Det är alltid bra att ha en sockstickning på gång, inte sant?
Den röda sockan är redan förbi hälen och inne på foten. Tråkig del, sticka runt, runt, runt i väntan på att få göra tåminskningen. Mera spännande med sebragarnet och att se hur det randar sig. Spännande också att se om ett nystan räcker till ett par större sockor, ca nummer 43.
För övrigt tror jag att ett av mina nyårslöften ska bli: Ha alltid en sockstickning på gång. Kanske mitt sockstickande då skulle få ett helt nytt lyft?
Och sockor är ju alltid bra gåvor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar