- Det är en dammtrasa.
Pfuuuyyyiii, lät det när far i huset sprutade sitt morgonkaffe över bordet. Hastigt ryckte jag undan virkningen.
- Va, sa du, hickade han fram mellan skrattparoxysmerna.
- En dammtrasa. Ser du inte, en sån där förr i världens virkad dammtrasa, svarade jag och viftade omkring med min skapelse.
- En dammtrasa, va ska du med den till? Du torkar väl aldrig damm, fortsatte han och skrattade så tårarna rann.
I det här skedet var det nära att han skulle fått med dammtrasan runt öronen. Vad då, torkar inte damm? Vem stod och jynsade i vessan förra veckans måndag om inte just jag? Märkte han inte att skåpdörrar, hyllor osv blänkte? Djup suck! Verkar meningslöst att ens försöka.
I och för sig har far i huset helt rätt i att jag inte gillar (oj, det blev många i:n där) att torka damm. Men nån måste ju göra det nån gång i alla fall. Vad jag främst var ute efter var ändå att testa hilla-garnet som jag köpte på stickcaféet i april. Jag ville veta hur det beter sig innan jag startar den planerade hattvirkningen. Rätt snabbt märkte jag ju att garnet inte beter sig snällt för det delar sig och är lite lealöst. Och vad skulle jag då virka? Pannlapp var uteslutet. Den skulle blivit för tunn. Så det fick bli en sån här:
Modell: Egen hittepå virkning
Garn: hilla bomullsgarn från teetee
Åtgång: 48 g
Virknål: Nr 3
På kvällen satt jag lite dämpat och filosoferade med minstingen. Funderade på att ge upp min kära handarbetshobby. Är det liksom nån mening med sånt här överhuvudtaget när jag blir utskrattad? Eller är jag enbart missförstådd? Har det gått för lång tid sedan jag träffat någon likasinnad?
Minstingen blev aningens förskräckt. Sluta sticka och virka nu när jag till och med har ett helt eget hobbyrum. Låter inte alls bra. Det var nog säkert därför han hade sånt tålamod med mej i fredags. Tror ni inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar