Bastugäster

Oj, så fort den här dagen har försvunnit. Det brukar ju vara så att ju trevligare man har det, desto snabbare flyger tiden iväg.

I morse efter frukosten kom bisin min in stånkande och sa:
– Alder meir.
Aldrig mer alltså.

Han hade plockat en ros och rivit sig på taggarna. Inte alls bra, men till all tur syntes inget blod!

Det var inte enbart rosorna han gav sig i kast med. Han plockade även smultron åt mej. Mums och tack!

Själv drog jag fram min absoluta favoritbok i köket, för jag behövde kolla lite mängder. Den här boken fick jag av min lillasyster E till julklapp 1985. En kär klenod, som jag skattar högt. Numera tittar jag inte lika ofta som förr i den här boken, för nu gör jag mina smörgåsar mera på känsla än att jag väger ingredienserna.

Den här fyllningen med medwurst, osttärningar, smörtärningar, tomat och persilja finns i boken.

Men den här med skinka, paprika, ost, smör, gräslök och ananas är eget hittepå. Ananasen tipsade yngsta sonen om att jag skulle lägga i och så gjorde jag och gott blev det om jag själv får säga.

Och så här blev det när de varma smörgåslängderna var färdiga, här den med medwurst...

... och här den med skinka. Blev riktigt gott tillsammans med en grönsallad.

Lillan var alltså här med sin familj och kolla, kolla vad hon hade köpt åt famo. En förståndig flicka, eller hur?

Efter bastun blev det efterrätt i form av en jordgubbsmarängkaka med glass. Lillan var inte säker på om gillar maräng, så den fick hon försiktigt smaka på. Det hon däremot visste var att hon inte tycker om jordgubbar. Till all tur hade jag jordgubbarna bredvid i en skild skål, som man kunde ösa ur.

Ser ni den, den förargliga knuten? Inte roligt då sådant här händer!

Klockan är midnatt, dags för mej att krypa ner mellan lakanen.

Önskar er alla en fin onsdag!