Froggat

Igår kom jag på den fantastiska idén att jag skulle virka färdigt en sommarhatt, som jag börjat på för evigheter sen. Jag virkade och virkade och skulle nog ha fått hatten färdig idag. Men i natt kom jag på andra tankar. Ingen vill ändå ha hatten och ingen behöver den, så lika bra att riva upp den.

Så idag har jag froggat! Lite synd om garnet, som verkligen var trevligt att virka med.

Kanske hatten hade kunnat bli en virkad skål?
Medan jag rev, så sjöng jag högt och ljudligt för bisin min: "Det var på Capri vi mötte varandra..."
Konstigt nog var han inte alls road.

Särskilt road var inte jag heller över det här trasslet. Det var utmanande att nysta eftersom jag virkat med dubbelt garn. Jag funderade faktiskt om jag borde ha ringt eller kört till B, så skulle hon ha fått reda upp trasslet. Men den stackaren är ju oskyldig till mitt trådd, så jag fick bita ihop och jobba vidare.

Och det gick! Nu har jag två så här fula nystan och fortsätter det så här kommer mitt garn aldrig att ta slut. 

I natt funderade jag också över om jag helt enkelt bara ska strunta i det där kyjy25-projektet och koncentrera mej på att få färdigt alla halvfärdiga projekt istället. Jag vet ju nog vad som skulle vara förnuftigt, men...

Just nu borde jag stå i köket och fylla diskmaskinen, men jag har ingen lust, för där är 28 grader varmt. Hoppas på svalare väder i morgon. Håll tummarna!

Önskar er alla en riktigt fin fredag!

Så snälla

Vet ni, jag omger mej med snälla människor, så snälla.

I måndags skjutsade ju yngsta sonen mej till polisen i västra grannstaden. Det var jättesnällt, för så slapp jag böka och stöka med de där evinnerliga parkeringseländena.
Han köpte också blåbärssoppa åt mej, för han vet att min mage har varit upp och ner på grund av sommarhettan och allt vattenpimplande.

I måndags tog sig dottern tid att tillsammans med tre flickor besöka oss "gamyler". Det uppskattas.

På måndagskvällen var bisin min ett varv i blåbärsskogen. Länge kunde han inte vara där, för myggorna gick till attack, likaså älgflugorna. Brrr!

Och så snäll är han att jag fick en hel tallrik med blåbär. Han tänkte också på min mage!
– Ät nu sen inte opp allt på en gång, sa han igår morse då han hade rensat bären.
– Nä, nä, svarade jag och åt lite, ytterst lite igår. Men idag kunde jag inte hålla mej utan åt halva av det som var kvar. Det är godare när bären är färska, eller hur?

I måndagskväll var äldsta sonen iväg och veckohandlade utan mej. Han kom hem med bland annat polska buskblåbär, bananer och äpplen samt...

... brustabletter från apoteket. Det gäller att se till så saltbalansen i kroppen hålls på bra nivå. Allt vattendrickande dränerar effektivt kroppen, kanske alltför effektivt. Omtänksamt av sönerna och bisin min att tänka på min hälsa!

Och igår, igår fick vi ju härliga godsaker!

I morse fick vi en frukostgäst. Den flög rakt in i bisin mins sko då han släppte ut Tufsen.

En grönskimrande skalbagge. Och nej, nej, den hamnade inte på frukostsmörgåsen, utan den fick åka ut tillbaka på hushållspappret.
Och vad den heter? Ingen aning, för jag kommer inte ihåg vad de har svarat i Naturväktarna. Och nej, jag tänker inte googla heller.

Önskar er alla en riktigt skön onsdagskväll. Själv ska jag se om det alls går att uträtta nånting i den här värmen.

Bidrag till skålen

Idag på förmiddagen knackade det på vår dörr. Bisin min och jag ropade i korus: "Kom in". Men det var enklare sagt än gjort, för dörren var låst. När väl bisin min öppnat den steg E in med tre påsar i handen.

Frågar ni mej, så var den här bruna påsen intressantast. Mums med rågbröd från Bra Brö. Ett stort, stort TACK för det nygräddade brödet.

E kom också med ett välkommet bidrag till vår karamellskål. Stort TACK för det med. Nu går vi alla här och mumsar på röda goda karameller!

Själv är jag nöjd över att jag fick iväg mina texter i god tid före deadline. Skönt, skönt. Nu tänker jag ta det lugnt, ytterst lugnt under resten av dagen, bara njuta av att det är lite svalare idag. Riktigt mänskliga temperaturer.

Önskar er alla en skön tisdagskväll. Och kom ihåg att dricka!

Hos polisen

Idag var jag iväg med yngsta sonen till vår västra grannstad. Och mycket riktigt, jag skulle inte ha klarat av att parkera utanför ämbetshuset. Det gick jättesmidigt där på passmyndigheten. Jag fick gå direkt till en vänlig dam fastän jag var 25 minuter före min tid. Sådan här kundbetjäning borde de ha på hälsocentralen också. Inget onödigt väntande då det inte är nödvändigt.

Att skriva namnteckningen digitalt, var inte riktigt min grej, för jag kunde inte hålla mej ovanför raden! 🙈 Sedan var mina fingertoppar så torra att jag fick gnida dem mot pannan innan de hamnade in i mitt kommande pass. En vecka sa den vänliga damen att det skulle räcka innan jag har mitt nya pass i stan. Det är snabbt tycker jag, som nu just inte alls behöver ett pass.

Yngsta sonen var iväg på sina ärenden, men jag behövde inte vänta länge på honom innan han plockade upp mej. Vi hade tänkt äta lunch på Rosso, men det fanns ingen parkeringsplats där i närheten och i den här hettan orkar jag inte ens gå en halv kilometer!

Yngsta sonen körde sedan på min inrådan till Taste. Många har rekommenderat deras lunch och nu var det dags att testa den. Ett litet tips, som pensionär får man en euros rabatt.

Jag valde svartrotssoppa. Den var riktigt, riktigt god. Och det var perfekt med soppa i den här värmen. En värme, som håller på att ta knäcken på mej. Hur kan människor tycka att det är skönt med 30 graders värme? Man steks ju!
– Kom ihåg sen i vinter det här när du gnäller att det är kallt, sa bisin min lite otåligt åt mej idag då jag stönade och stånkade.
– Det gör inget om det är kallt, för man kan alltid klä på sig. Och så länge det inte är snöstorm eller jättehalt är det helt okej, svarade jag uppgivet.
Två veckor med värme skulle vara helt tillräckligt, men tre. Nej tack. Jag tror att jag ska kontakta K och äntligen få vår luftvärmepump installerad, bisin min får säga vad han vill om det!

Idag på eftermiddagen hade vi rart besök av fyra flickor, dottern med sina döttrar och hennes brorsdotter. Lillan tyckte att fadern kom alltför fort efter henne, för hon skulle gärna ha velat leka med kusinerna lite till. Men det drog ihop sig till middag, så det var bara att åka hem och äta.

Önskar er alla en fin tisdag. Kom ihåg att dricka! Kan nån förresten dansa en liten regndans?

Friluftsgudstjänst

Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på hettan, min allmänna slöhet efter att flämtande ha suttit i gungstolen utan att göra nånting och att jag fastnade i en deckare skriven av Anna Jansson.

Att hettan har tagit på och gjort min hjärna till en mosig massa upptäckte den uppmärksamma läsaren i fredags då jag önskade alla en skön torsdag, fastän det redan var fredag! 🙈 Ve och fasa! Jag vet inte ens vad det är för dag längre!
Igår var jag för övrigt så medtagen att jag orkade inte ens bädda rent i sängen, utan lade bara ett rent underlakan utanpå det gamla. Håhåjaa... så kan man ju förstås också göra, men...

Det finns ju alltid lösningar på allt, så nu har vi tagit fram hela tre fläktar från garderoben och den största blåser nu här i datarummet. Tornfläkten får göra mej sällskap i sovrummet i natt, för nu är jag innerligt less på den här hettan.
Det går alltså att sitta framför datorn igen utan svettas ihjäl. Tjohooo!

Idag är det söndag och det vet jag alldeles bestämt, för i morse var jag iväg på friluftsgudstjänst vid Sockenstugan.

Vi satt ute i skuggan av den stora tallen och det kom sköna vindpustar då och då. Jag blev alltså ingen sjusovare.

Det var svalt och skönt i bilen, så skönt att jag gärna skulle ha stannat kvar där en låååååång stund. Men från Sockenstugan körde jag vidare till Sockengården i Liljendal, som höll öppet hus idag.

Där fanns mycket att se, i vävsalen fanns medborgarinstitutets kursdeltagares alster utställda.

En fin stor matta.

Det här blir en vacker duk.

De flesta vävstolar är tomma nu under sommaren. Tror inte nån orkar väva i den här värmen.

Det fina med vävningen är att man kan ta till vara alla möjliga trasor.

200 kaffekoppar hade Britta Heino ställt ut inne i själva Sockengården. Jag blev lite yr i huvudet av att försöka upptäcka alla olika sorter.

Ute på gräsplanen fanns de fina modellhusen, snickrade av Sten Blomqvist, utställda. Ingen visste om att han höll på med de här snickerierna.

Och ja, nu har jag inte sagt ett ord om slöjdstugan, som också var öppen. 

Om ni missade Liljendal hembygdsförenings öppet hus på Sockengården idag, så får ni allt snällt vänta ända till nästa år, för det här händer endast en gång per sommar!

Det sociala är också viktigt, så jag satt länge ute där på Sockengårdens stora skuggiga terrass och pratade med en massa bekanta. Jag har alltså tillbringat hela dagen utomhus idag. Det tycker bisin min att är riktigt bra. Han började bli lite orolig över mitt ständiga gungstolssittande. Men det ordnar sig, sakta men säkert.

Önskar er alla en bra start på den nya veckan.

Kyjy25 – 2

 Viikko sitten virkattu kesätoppi lapsenlapselle vihdoin valmistui.

2. Virkattu kesätoppi

Aloitus: 25.6.2025

Valmis: 18.07.2025

Langan menekki: 114 g

Lanka: Sirdar, Snuggly Replay DK

Virkkuukoukku: 4 

Ohje: Toppi, malli 25 Kotiliesi käsityö nro 3/2023

 

2 Virkad sommartopp

Start: 25.6.2025

Färdig: 18.07.2025

Garn: Sirdar, Snuggly Replay DK

Åtgång: 114 g
Virknål: 4

Mönster: Topp, modell 25 i tidningen Kotiliesi käsityö nr 3/2023

  

I fredags för en vecka sedan blev jag äntligen färdig med den virkade sommartoppen. Tog mej nästan en månad, alltså på tok för länge. Vet inte hur det ska gå med mina övriga kyjy25-projekt. Jag räknar med att hinna få dem startade inom augusti månad. Men när och hur jag ska få allting färdigt vete fåglarna!

Igår gjorde jag just precis det jag hade planerat. Jag mer eller mindre satt i gungstolen hela dagen och flämtade. Jag virkade lite grann, jag läste lite mellan varven och då och då dåsade jag till och var helt borta för världen. Sent på kvällen funderade jag nog om jag skulle ta en ytterst kort promenad före läggningsdags. Men när jag steg ut på trappan och såg molnet med myggor, kom jag till att det var bäst att fort stänga dörren och hålla sig inomhus. Brrr!

Önskar er alla en riktigt skön torsdag! 

Fame

Igår gick det som det gick med min passansökan. Polisen vill träffa mej! Eller nåja, polisen och polisen, men jag ska iväg till polisstationen i västra grannstaden i måndag. Tyvärr vill ingen följa med mej dit. Snyft! Och jag kommer inte att klara mej utan nån som parkerar. Suck! Vet knappt om jag orkar ta mej till västra grannstaden i den här hettan.

Igår kväll var jag iväg till grannbyn och såg på Fame.  Vet inte riktigt vad jag ska säga, annat än att det är endast fem föreställningar kvar, så om ni vill se musikalen ska ni skynda er. Vi satt på första raden och tyvärr fick K högtalaren rakt i vänstra örat. Det måste man komma ihåg till nästa gång, ta andra raden om du sitter på ena sidan längst framme. Å andra sidan var där gott om plats.

Det var fart och fläkt, mycket dans och högljudd musik. En del skådespelarprestationer var klart bättre än andra. Visserligen såg jag tv-serien då när det begav sig, men musikalen har jag varken hört eller sett tidigare. Jag saknade allra mest "vettiga" sånger eller snarare sånger att känna igen. Den enda sången jag kände igen var just Fame.
Det goda med den här produktionen är utan vidare det att här är många unga med, så återväxten är förhoppningsvis tryggad.

I pausen satt jag kvar på bänken och vaktade de andras grejer. Och vet ni vad? Jo, då kom en karl fram till mej och frågade om jag ville ha nånting och började räkna upp alternativen: Kaffe, lemonad, osv. Jag fastnade för korvar med senap och frågade vad de kostar. 2, 50 euro fick jag till svar och började dra fram min plånbok.
– Nej, nej, det där är onödigt, jag bjuder, sa han. Och så fick jag två goda korvar. Jag blev så glad över vänligheten.

På Lurens ser man alltid vänner och bekanta. Gårdagskvällen var inget undantag. De första jag fick syn på när jag steg ur bilen var min svägerska med sin man.
En trevlig kväll, lagom varmt och inga myggor. Tack till H och K, som snällt tog mej med. Fotot ovan är taget av H. Jag var så slö att jag bara satt och njöt. Det hände mycket på scenen hela tiden.

Före vi for till Lurens stärkte vi oss här hemma med kaffe, saft, karelska piroger med äggsmör, äppelwienerbrödskammar och viborgs kringla.

H och K hade med sig en gåvokasse åt mej med härligt innehåll:

Ett plommonfärgat paraply, bäst att vara väl förberedd inför höststormarna.

Och kolla så fina och behändiga drickburkslock.

Och mitt favoritgodis. En del Ålandsresenärer minns mej och köper hallonbåtar. Det är snällt gjort. Stort TACK till H och K för den fina gåvan.

Min plan för idag är att göra precis ingenting. Jag kan gå från kylskåpet till matbordet eller snarare jag skulle kunna göra det. Men jag har ingen som helst matlust. Det längsta jag tänker gå idag är till gungstolen och därifrån sen till toan när det blir trängande behov. Det blir det till all tur inte så ofta i den här hettan. Jag borde kanske dricka mera?

Önskar er alla en riktigt skön torsdagskväll.

Polismeddelande

Kära vänner, igår blev ni igen utan mitt dagliga inlägg och det beror på ren och skär utmattning. Visserligen var jag hemma redan före klockan 19:30, men då var jag så medtagen att jag inte gjorde så mycket annat än damp ner i gungstolen. Det här vädret påverkar mej tyvärr negativt, så negativt att till och med min hjärna känns alldeles mosig.

Igår var jag iväg på äventyr med min väninna T. Hon hämtade upp mej klockan 12:30 och sedan styrde vi kosan mot nordöst. Ända till Prisma i Kouvola körde hon.

Ungefär så fort vi kommit innanför dörren såg jag reklam för passfoton. Dit travade jag med bestämda steg och genast fick jag ett förskräckligt foto, precis så där som man ska se ut på passfoton. Efter någon minut var fotot hos polisen. Tänk om jag blir efterlyst och det där fotot visas överallt?! 🙈
Det plingade till i min telefon och jag fick ett meddelande från polisen. De hade tagit emot mitt förskräckliga foto!
Jag har levt i den tron att mitt pass går ut nu i fredag, men ve och fasa, det gick ut redan i söndags! Tur, verkligen tur att jag inte har behövt det nu.

Vi lunchade på Pizza & Buffa. Jag gjorde som jag brukar, sallad på minst halva tallriken och varmrätt, fruktig broiler och ris på andra halvan.

Till efterrätt blev det förstås mjukglass och lite annat från buffén. Tack till T för lunchen.

Hem kom jag med ett härligt gåvopaket. Här fanns...

... en Mumin handhandduk...

... en härlig Mumin plåtask...

... ett par alldeles, alldeles ljuvliga örhängen. De ska få gå ut på teater med mej i kväll!

Och ett vackert födelsedagskort, som innehöll ett presentkort till Adlibris. Jag är alldeles, alldeles överväldigad av den här gåvan. Tusen, tusen tack till T för allt det här underbara.

Från Prisma köpte jag bland annat en viborgskringla. Den ska jag bjuda på åt gästerna, som kommer hit till vårt råddiga hus.
Jag borde städa, men min energinivå är på noll, tyvärr.

Igår kväll vid 22-tiden, skärpte jag mej dock så mycket att jag fick ett nytt virkprojekt påbörjat. Har man som jag mycket lingarn måste man ju göra något av det eller hur? Det här är Kyjy25 nummer tre, för min del. Nästa månad ska jag börja på en massa projekt om jag alls ska kunna vara med i den här utmaningen.

Idag har jag också fått ett konstigt meddelande i telefon. Det var en oskarp video på en Deutz maskin. Hmmm... Gissa vem som har gett mitt telefonnummer till en skrotfirma?
Jo, just precis han, bisin min! Suck! Tror att det skulle ha varit mycket bätre om han skulle ha sådan telefon att han själv kan ta emot såna här videon.

Nu ska jag se om jag klarar av att fylla i en passansökan på nätet. Håll tummarna.

Önskar er alla en riktigt skön onsdagskväll.

Hinkaböle

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg och det beror på Hinkaböle, hettan och min allmänna lättja. När klockan blev 22.30, så orkade jag bara inte öppna datorn längre. Beklagar.

Igår var jag iväg över landskapsgränsen österut tillsammans med bisin min. Vi var ända till Hinkaböle.

Och där finns en hel del att se!

En loftboda...

... en kvarn, en av de två som finns kvar i Kymmenedalen.

I själva hembygdsgården finns det saker, som har samlats från hela ön Mogenpört. Kolla så liten säng!

Det här är köket, här lagades maten över öppen eld.

Här eldades för att få värme i kammaren.

Inne i hembygdsgården finns hur många grejer som helst. Vet ni vad det här är?

Här under ekens skugga satt jag igår och sjöng allsång. Jag fick blodad tand på släpärtskalaset. Till höger hembygdsgården, en liten stuga på ett rum och kök.
Jag satt alltså ute hela dagen igår och fick säkert friskluftschock.

Jag tycker om när människor anstränger sig lite extra för att göra det fint. Hembygdsgården i Hinkaböle har öppet endast en dag på sommaren och det var igår. Nu får ni vänta ända tills nästa sommar.

På hemvägen kurvade vi via Bruket i Strömfors. Det gick inte att köra på motorvägen, för tunneln var avstängd, så vi fick köra gamla vägen.

Vi åt lövbiff på Ruukin Herkku. Vi var de enda matgästerna där. Jag var inte riktigt nöjd, biffen var kall och pommesfrites, som var under biffen var alldeles slemmiga. Brrr!
Jag borde förstås ha klagat direkt, alternativt valt sallad från menyn.

Jag köpte tre munkringar med hem till efterrätt, för de såg så goda ut. Men de var inte heller något vidare goda. Suck!
Lär dröja innan jag besöker det stället på nytt.

Här hemma har bisin min fortsatt sitt vansinnestvättande ivrigt påhejad av äldsta sonen. Båda karlarna har fått städdille och tjatar på mej att jag ska städa hobbyrummet, sovrummet och...
Men jag vill inte just nu och jag hinner inte.

Sent igår kväll försökte jag starta ett nytt virkprojekt, men jag klarade inte av det. Fattar inget av beskrivningen. Tror jag börjar på ett helt annat virkprojekt ikväll, för virka vill jag göra.

Önskar er alla en bra start på den nya veckan!

Allting går så fort

Bisin min hade lite bråttom i morse, så jag hann inte njuta av mitt morgonmål i lugn och ro. Förstås kan det bero på att jag var uppe först vid halvtiotiden. Men lite småstressad blev jag allt för vi skulle iväg västerut.

Om ni tror att vi hamnade i västra grannstaden, så tror ni helt rätt. Jag satt helt lugnt ute i bilen. Kunde helt enkelt inte stiga ut mitt i John Denvers vackra Annie's Song. 

Från Motonet körde bisin min raka spåret till dottern. Vi gav ingen förhandsvarning utan knackade helt fräckt på dörren och steg in. Synd om dottern, som just precis hade tänkt ta det lugnt tillsammans med en spännande bok.
Det var riktigt härligt att träffa flickorna, få höra om deras semesterresa och se bilder från den. M har sån härlig humor och hennes kommentarer är klockrena och mitt prick. Flickorna hade varit till frissan och var supersnygga i håret. M verkar ha självlockigt hår.
Hon visade också sin imponerande boklista, hela 19 böcker har hon hunnit läsa under sommarlovet.

Vi kom hem med fina konstverk, skapade av M. Moffen är på pricken lik, men jag råddade lite då jag färglade mitt ansikte med brun tusch. Jag borde ha litat på M, som sade att jag skulle ta gul färg istället.

Innan vi for hem hann M ännu rita hur mommo och moffen pussas!

Dagens efterrätt blev trioglass och en burk vichy. Det känns som om jag borde dricka mycket mera än jag gör, men...

Den här virkade sommartoppen blev äntligen färdig igår. Idag lade jag den på pusselmattan och satte lite kammar i den innan jag duschade den med vatten.

Och gömde den under en handduk. Den är säkert torr i morgon och så får vi se vad mottagaren säger. Plagget kan hamna i ett bortglömt hörn och aldrig användas. Hoppas att mamman ändå vet någon annan, som kanske vill ha sommartoppen.

Ikväll har jag äntligen nystat lingarnet. Nu är min högra hand rejält sjuk, för den fick hålla hårt om den stora garnbollen.
Tiden rinner iväg så fort och ikväll orkar jag inte mera med att sätta upp mitt nya projekt.

Jag är för övrigt nästan uppäten av myggor och det kliar överallt på kroppen. Bläää!

Önskar er en riktigt skön söndag.