Sent igår kväll gjorde jag en dumhet och det fastän jag visste att jag inte ska göra så. Jag tog tag i min telefon och loggade in på Facebook. Det första jag möttes av var ett dödsbud: Kimmen avled igår. Frid över hans minne. 💕
Men alltså, man ska stänga av Internet i god tid förrän man lägger sig, så det så!
I natt vaknade jag klockan två och då gjorde jag följande dumhet. Jag tog fram den orangea väskan, som finns i sovrummet och som är full med intressanta garn. Jag bara måste titta på nystanen och klappa om dem lite. Sånt borde jag absolut inte göra, för det tog till efter tre innan jag somnade om. Jag fick en massa idéer i huvudet och skulle gärna ha velat börja på nya stickningar genast!
Klockan tio i morse gläntade bisin min försiktigt på sovrumsdörren.
– Hur har natten varit, frågade han.
– Bra, tack, svarade jag sömndrucket medan jag försökte jaga bort de sista drömslöjorna.
Jag hade sovit så länge att stackars bisin min hade blivit rejält orolig. Jag var visserligen vaken nångång vid sjutiden, men då vände jag bara på mej och somnade om. Riktigt, riktigt skönt att få sova ut ordentligt mellan varven.
Idag på eftermiddagen har jag varit iväg med bisin min till Kouvola. Hela fem gånger snurrade vi runt innan vi hittade Frälsningsarméns lopptorg iCare i köpcentret Valtari. Vi förde dit tre stora lådor med gamla, hela och rena kläder, sådana som inte längre passar på nån av oss. Kläderna gör bättre nytta där i affären än här hos oss.
– Nu har du blivit frälst, sa bisin min när vi satt i bilen igen efter avlämningen. Han syftade på stamkundsappen, som den ivriga damen där i affären fick mej att ladda ner, trots att jag är allergisk mot flera appar i min telefon. Så få som möjligt är mitt motto. Men nu har jag alltså då frälsningsarméns stamkundsapp och får -15% för varje köp som överstiger 10 €. Egentligen inte riktigt klokt, för pengarna man köper för går ju till mindre bemedlade. Borde man inte betala lite i överkant då?
Nu vet vi var affären finns och i höst kan vi leverera mera grejor till loppiset. Skönt att veta att man på sitt lilla sätt kan göra nytta samtidigt som man rensar ut.
– Såg du att de tar emot garn också, frågade bisin min ivrigt.
– Nä, svarade jag avmätt och fortsatte: Mina garn får gå till stickkaféet.
Ja, ni skulle ha sett så fin sängmatta M virkade av det yllegarn jag donerade åt henne! Tror alltså att mitt garn gör större nytta där.
På hemvägen kurvade vi in till Kymen Paviljonki och åt en sen lunch.
Här är det hälften sallad som gäller, sen lite korvsås, potatis, burgundisk gryta och ännu pytte, pyttelite broilerpasta. Gott och för oss bra att lunch serveras ända till klockan 16. Trevlig miljö och fin betjäning. Hur kommer det sig att vi aldrig har stannat där förut? Är det för nära hem kanske?
Bisin min blev riktigt nervös när jag sa att jag skulle gå och kolla lite och försvann mot Pentik.
– Vi ska int ha nånting sen, varnade han.
– Nä, nä, svarade jag snällt.
Jag köpte också närproducerat pålägg. Och jo, jo, jag vet att processat kött inte är hälsosamt, men nån gång ibland får det lov att slinka ned. På sjukhuset serverades kalkonskivor som pålägg i över en veckas tid. Jag fick nog av dem och åt till slut endast gurkskivorna på brödet, alltmedan jag längtade efter en rejäl ostmacka! Helst med knäckebröd. Det var knepigt nog ändå med sjukhusmaten, för min matlust var helt borta. Det blir ju så när man är svag och inte rör på sig så mycket.
Och så köpte jag bullar till efterrätt samt småbröd, som hoppeligen passar till kvällsteet.
Hösten började alltså här i full fart och med nya erfarenheter. Till råga på allt dessutom värme och sol på eftermiddagen. Kan det bli bättre?
Nu dags för ostmacka och te, tror jag, sedan lite stickning.
Hoppas att ni alla får en skön tisdag. Om det är varmt och soligt i morgon, så sitter vi väl ute minst en timme, eller hur? Ja, alltså jag sitter, för jag är inte i skick för en timmes promenader ännu.
