Fluff på tråden

Igår kväll då jag satt i allsköns ro och stickade på en liten vante, så dök det plötsligt upp fluff på tråden.

Jag blev riktigt förvånad, för så här ska det ju inte se ut. Min första tanke var att jag skulle klippa garnet och sedan skarva. Men så tog jag mitt förnuft till fånga och petade försiktigt bort fluffet utan att skada garnet. Sen var det bara att fortsätta sticka.

På söndagskvällen då vi hade bestämt oss för att se på Clint Eastwoodfilmen Gran Torino, höll vi på att få spader. Det var så många och långa pauser för reklamer att det vare mera reklam än film! Snyft.Till sist började vi räkna hur många reklaminslag det var per reklampaus. Kan ni gissa hur många? Det minsta vi kom till var 27 stycken. Vanligen rörde det sig mellan 33 – 34 stycken!!!! Det är ju inte klokt. Vem vill se på sånt?
Tur att det finns Arenan och tur att jag har min stickning och inte alls behöver se på tv!

När vi kom hem från Ekenäs i lördags och körde ut på motorvägen i Lojo, så började vi "leka", för att hålla oss vakna. Lekförslaget kom från bisin min. Det hela gick ut på att bisin min sa en bokstav och så skulle man snabbt börja sjunga på en sång, vars titel just började på den bokstaven. Vi gjorde det enkelt för oss och började med A och gick sedan igenom hela alfabetet. Blixtsnabbt hittade jag All you need is love när vi började. På B började bisin min sjunga Bä, bä, vita lamm. På C sjöng han Cecilia. Så där höll vi på och det var riktigt roligt. Den tråkiga motorvägen avverkades snabbt och plötsligt var vi inne i Helsingfors.
Ett litet tips när ni nästa gång ska ut på långfärd, då kan ni "spela" samma sak. Om det är för lätt går det alltid att skärpa reglerna så att till exempel alla sånger ska vara på svenska eller att man ska hitta på och sjunga minst tre sånger/bokstav. Men hmmm, vad skulle det finnas för svensk sång på A? Joo, A ram sam sam. Men kan man säga att den är svensk? Om inte så får jag väl dra till med Alla flickor istället. På bokstaven B måste det förstås bli Bara bada bastu, vad annat? Än C då? Nää, nu får ni allt hitta på själv. Jag har åtminstone två svenska på lager, men jag avslöjar dem inte! 😊

Idag funderade jag lite smått hur jag ska göra då jag ger bort hemstickat. Jag kan ju inte ge bort garnbanderollerna om det blir garn kvar, eller hur? Jag lade pannan i djupa veck och ansträngde mina små grå, som redan hade fått gympa med korsord på morgonen.

Och så kom jag på det! Jag googlar garnet och tvättråden, klistrar in det hela i ett ordbehandlingsprogram, skriver ut och lägger en liten garnrosett i etiketten. Fiffigt, eller hur?
Det hela kan ännu utvecklas så att jag plastar in etiketten, men tills vidare nöjer jag mej med detta framsteg.
Och tänk, bisin min tycker att jag inte gör något på dagarna! Jag är ju fullt upptagen med att mäta blodtrycket två gånger på morgonen och två gånger på kvällen (har stränga order att göra det regelbundet så inget oroväckande händer i smyg!), sticka, fixa etiketter, hinna vara ute, lösa korsord, osv., osv. Det där är alldeles tillräckligt för mej. Bisin min vill att jag städar, diskar och lagar mat. Bläää!

Nu önskar jag er alla en skön tisdagskväll.

Alla måste söderut

När jag hamnade in på sjukhuset förra månaden hade jag två böcker med mej i kassen med telefonladdaren och vattenflaskan. Den ena handlade om starka utsatta kvinnor i fattiga länder och deras överlevnadshistorier. Den var alldeles för allvarlig och tung för att läsa där på sjukhuset. Den andra boken jag hade med mej var Alla måste söderut, för den höll jag på att läsa. Den var precis lagom med korta kapitel. Det var svårt att koncentrera sig på sjukhuset, för det hände så mycket hela tiden, i synnerhet innan jag äntligen fick min diagnos. Mitt i allt kärrades jag iväg igen till nästa läkare, nästa prov eller så dök labbmänniskan upp med sin kärra och skulle ha blodprov.

Alla måste söderut är Marie Lundströms andra bok.

Handling:

När Evas pappa oväntat dör på sovrumsgolvet hemma i Luleå går hela hennes tillvaro, ja, till och med hon själv, itu. Pappa var tryggheten, hennes norrbottniska rotsystem. Nu vet hon inte hur hon ska förhålla sig till det som är hennes barndoms trakter, dem hon lämnade nitton år gammal påhejad av den flyttpolitik som tömde glesbygden på ungt blod. Eller vad hon ska göra med det kära Marliden, farmor och farfars gård som hon nu har att sköta ihop med den impulsiva och snåla farbror Birger. Och så är det Larsa, som rasat in i hennes liv med truliga tonårsbarn och en mer än normalt svartsjuk exfru. Inte är hon förmögen att älska någon nu?
__________

Boken har korta kapitel och var därför lätt för mej att läsa. Eva har flyttat från norr till Stockholm och jobbar hårt som konsult. Hon är uppskattad av chefen, men blir tvungen att ta en hel del ledigt för att reda upp efter faderns död, vilket irriterar chefen. Författaren rör sig mellan två världar, lugnet och stillheten i Norrland och stressen och jäktet i Stockholm. Här finns kulturkrockar, här finns tappad kontakt med dem som stannade kvar eller flyttade tillbaka upp.
Och som om livet inte skulle vara tillräckligt komplicerat träffar Eva Larsa. Han är frånskild med två tonårsbarn. Exfrun är efterhängsen, svartsjuk och påträngande.

På ett sätt en tragikomisk bok kryddad med en stor portion humor. Högt tempo, men ändå tid för eftertanke och allvar. Norrländska kargheten med enstaviga svar ställs mot plattityderna och ytligheten i Stockholm. För Eva gäller det att navigera rätt mellan de olika kulturpolerna och hitta var hon hör hemma. Till råga på allt får hon tampas med faderns fallfärdiga hemgård och fasterns man, som har köpt en hel del och vill att Eva tar del i kostnaderna. Mera vill han köpa, men Eva vägrar bekosta flera inköp. Hon har fullt upp med sorgearbetet, den konflikträdda Larsa, hans tonårsbarn och exfru.
Som sagt, en bok som är lätt att läsa och lätt att tycka om.
Jag gav min pocketbok vidare åt dottern.

Nu dags för lite eftermiddagsmat.

Önskar er alla en skön tisdag. 

Utfärd i västerled

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag var borta hela dagen igår tillsammans med bisin min. Vi körde västerut, ända till Ekenäs. Det var meningen att vi skulle överraska en födelsedagsfirare, men det gick inte riktigt som på Strömsö! Ja, alltså vi kom nog fram till Ekenäs och det blev kalas och kära återseenden, men jubilaren hade lyckats luska ut att vi var på kommande. Och då sade jag ändå inte ett knyst i bloggen i fredags!

För min del var det ju spännande redan att testa krafterna och se om jag alls skulle orka med en så lång färd. Jag har order om att inte sitta i bil längre än högst en timme. På ditvägen blev det inte riktigt så, för vårt första stopp blev i Lojo. Och gissa var? Jo, förstås i Motonet, var annars? I och för sig ett riktigt bra stopp, för där finns fina vessor direkt innanför dörren. Man behöver alltså inte ens gå in i affären.

När man har lämnat motorvägen i Lojo blir det till att åka enfiligt igen. Trots att det inte syns på den här bilden, så var det mycket trafik ute på motorvägarna igår. Verkar som att människor tog tillvara på det vackra vädret och begav sig ut till landet.
Före avtaget i Rita i Borgå, började plötsligt alla bilar framför oss bromsa. När vi kom närmare såg vi att det stod en polisbil med blåljuset på bakom en vit bil på högra sidan av vägen. När vi körde förbi såg vi att en polis bytte framdäcket på bilen. En stor eloge till våra poliser, landsvägens riddare. Hjälpsamma och vänliga. Synd att jag inte hann fota.

Vårt andra stopp blev begravningsplatsen i Svartå där vi tände ett ljus på min farbrors grav. Det blommade vackert på gravarna. Nu hade jag alltså redan hunnit vara två gånger ute och sträcka på benen.

Vårt tredje stopp blev vid K Supermarket uppe i backen, för jag ville köpa blommor och grahamsskorpor från Wi-box. Innan jag gick in i affären frågade jag tre gånger om det var nånting bisin min behövde eller ville ha. Han svarade nä, så jag traskade iväg. Blommor fick jag, men skorporna var slut.

Och så äntligen efter lite vändande i en tvär korsning var vi framme. Jag fick, tack och lov, gå in direkt genom balkongdörren på bakgården, så jag slapp trapporna. Riktigt snällt av T att ta emot oss, tack för det. Och härligt att träffa alla A, R, T, H och K. Och vilket kalas det blev med både skinktårta, gräddtårta, kladdkaka, morotskaka och kex. Stort tack för rik förplägnad.
Vi fick också en så otroligt fin nyhet att glädja oss åt. Nu finns det någonting att se fram emot. Så lycklig och glad för det! ❤️💕
Tiden går alltid fort när man trivs och har roligt och så var det också igår. Plötsligt var det dags att bryta upp.

Vi körde omkring lite i den vackra staden. Nere vid stranden var det otroligt vackert med solglitter i vattnet vita båtar vid bryggorna, Knipan, som nästan såg ut som ett sagoslott. Men jag tog inte ett endaste ett foto, så ni får föreställa er hur det såg ut där.

Vi besökte vår näst äldsta sons grav och tände ett ljus. Och jadå, sorgen och saknaden finns kvar, det kommer den att göra så länge vi lever. Men livet går vidare och just nu bjuder det på många glädjeämnen, vilket jag är oändligt tacksam för.
Där svävade flera trollsländor omkring i solen. De satt inte länge stilla så det var lite svårt att fånga dem på bild.

Jag satt en stund där på en bänk och njöt av värmen och solskenet. En pojke och en flicka gick förbi. Jag tyckte hon såg bekant ut, men hade solen i ögonen och hon gjorde inget tecken till att ha känt igen mej, så jag funderade inte mera på den saken.

Från begravningsplatsen körde ut från stan mot Wi-box. Min telefon ringde och min kusin berättade att hans yngsta dotter sagt att hon trodde vi var på gravgården. Min kusin, som bor där i närheten hade rusat iväg till bänken, men då var vi redan i Wi-box. Den här gången missade vi varandra och det var ju synd. Men ibland är det knappt om tid och bisin min var orolig för hur jag skulle orka, så han ville hem i tid.

På Wi-box åt vi grillbiff med klyftpotatis. Bisin min var inte alls nöjd. Han undrade var svagdrickan fanns, brödet och salladen. Jag förklarade att det inte var lunchtid längre och helt enkelt inte fanns ett salladsbord just därför. Han tyckte att hans biff var seg och full av senor. Riktigt upprörd blev han då han upptäckte att det gröna på tallriken var rött, nämligen plommontomater och rödlök. Tomaterna kippade han över på min tallrik, rödlöken och champinjonerna skjutsade han åt sidan på sin egen tallrik. Likadant gjorde han med det som han petade ur munnen och kallade för senor.
Jag var nöjd med min portion, men han skulle hellre ha ätit på ABC i Karis. Stackarn.

Innan vi körde iväg österut handlade jag i bageributiken.

Så nu har jag fyllt på mitt skorpförråd med både runda och avlånga grahamsskorpor. Mums!

Jag köpte också en Hildeform och pepparnötter samt en jordgubbssmulpaj. Den sistnämnda utifall att vi skulle ha firat dagens 70-åring. Men det har vi inte gjort, så nu kan vi se fram emot pajen till kvällsteet.

Vi stannade faktiskt vid ABC i Karis och tankade. Bisin min var riktigt upprörd. Hur kan de få ha så förmånligt bensin i västra Nyland medan vi i stan betalar oss sjuka? Tänk nu, bara 1,6 €/liter och vi fick inte mera i tanken än 24 liter! Här i stan är det nånting runt 1,8 €/liter.

Nästa stopp blev S-market i Veikkola, för vet ni vad? Jo, plötsligt kom bisin min ihåg att hans cornflakes var slut! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag frågade ju innan jag gick in i affären i Ekenäs om han ville ha någonting eller behövde nånting och jag frågade faktiskt många gånger.

Där i S-market i Veikkola fick jag tag på en seniorkundvagn, för en dam tog den sista vanliga rakt framför min näsa. Jag vet inte om ni har en aning om seniorkundvagnar. Det hade i varje fall inte jag, så det tog en stund innan jag förstod att man ska hålla ner ett svart handtag på båda handtagen. Gör man inte det, så är bromsen på och vagnen far ingenstans. Bromsen är på för att man när som helst ska kunna sätta sig ner och vila på den där sittplatsen, som finns framför själva vagnkorgsdelen. Nå, jag satte mej inte, utan försökte snabbt hitta cornflakes. Jag fyndade också kattmat till ett förmånligt pris och jag köpte två glasstrutar, så vi fick efterrätt.

Det var riktigt skönt att vara hemma igen klockan 20:15. Vi startade 10:02 på morgonen, så det var en riktigt tillräckligt lång dag för min del. Tror inte att jag skulle ha orkat med mera nu just. 
Det här blev en dag att leva länge på, så tacksam för allt det fina och värdefulla och för att jag orkade!

Äldsta sonen hade städat köksgolvet medan vi var borta och tagit hand om både vanligt avfall och bioavfall. Jag är tacksam!
Vi hann ännu titta på Mitt livs låt och En hård veckas kväll innan det var dags att krypa i säng. Jag hann sticka hela sex varv mönsterstickning och det är inte fy skam med tanke på att jag såg på TV tillika. Det brukar vara svårt att koncentrera sig på mönster då. Hur det nu går med mitt nuvarande projekt vet jag inte riktigt, för vet ni vad? Jo, jag har fått en beställning på ett pannband! Tjohooo! Nu återstår att dels vänta på måttet och dels hitta garn.

Det var riktigt skönt att få sova i egen säng, men halvfemtiden vaknade jag ur en mardröm. Jag var kallsvettig och trodde att jag inte kunde andas. Jag vandrade skakig omkring lite innan jag vid femtiden lade mej på nytt och sen sov jag sött ända till halv tio! Skönt att få sova ut.

Här är dagens äppelskörd. De här får jag inte röra, så det är bäst att gå långa omvägar och hoppas att det snart blir god äppelsylt igen.

Nu ska här festas på Wi-boxs stugpaj med jordgubbar. Mums!

Önskar er alla en bra ny vecka!

Nattligt bestyr

Det är ju ingen idé att plocka in äpplen om man inte gör nånting med dem, eller hur? Så, sent igår kväll började bisin min koka äppelsylt. Att skala och skära äpplena i små bitar tar sin lilla tid. Jag erbjöd mej att hjälpa till och fick riktigt på nåder ta hand om två äpplen. Enligt bisin min kan jag inte sånt där. Han var dessutom jättenoga med hygienen. Om jag missade skålen med äppelbitar och biten hamnade på bordet, måste den genast sköljas!

Strax före midnatt hade han sylten på burkar, men då hade jag redan lagt mej.

Hela natten doftade det gott av nykokt äppelsylt i huset, så i morse funderade jag febrilt på vad jag skulle hitta på för att kunna äta av den nykokta äppelsylten.

Plötsligt fick jag syn på det röda paketet med digestivekex. Saken var avgjord, äppelsylt på digestive kex är en sann delikatess! Mums!

Visste ni annars att rosa är det nya gråa?

Igår när jag sökte lite annat garn, kom det här rosa nystanet emot och det tar jag nu istället för det gråa till mitt nuvarande stickprojekt. Jag hoppas och tror att det går bra så här. Åtminstone går färgen bra ihop med den svarta och här är kvar 50 gram, så det räcker till hela projektet.

Visste ni att vi enligt de ekonomiska förståsigpåarna konsumerar för lite? Det är alltså tänkt att vi konsumenter ska köpa mera för att klara av krisen som både P i öst och T i väst samt regeringen har försatt oss i.
 

För att nu lite försöka hjälpa till, så nappade jag den här från mataffären i onsdags. Men, men... efter att ha bläddrat i den hittade jag ingenting jag behöver eller vill satsa pengar på. Och då ska ni tänka att här fanns till och med garn! Jag gillar inte riktigt heller det där med skilda erbjudanden för skilda dagar. Som pensionär flyter dagarna ju lätt ihop.

Det jag faktiskt skulle kunna tänka mej att understöda är biografen i stan, för de ordnar stickbio i onsdag 1.10 kl. 18.50. Filmen är den inhemska Täydelliset vieraat och det är så pass ljust i biosalongen att man kan sticka. Kommer ni med?

Nu dags för lunch här hos oss.
Önskar er alla en skön fredagskväll.

Jakten på hjärtmärkt

I morse vaknade jag halvsex. Planerna inför dagen var glasklara och jag skulle hinna med en massa. Sen vände jag på mej och boade in mej under täcket, för det var lite kyligt. Jag skulle bara ligga en liten stund och stiga upp.

Nästa gång jag tittade på klockan var den 9:20. Jag hade helt enkelt somnat! Dit rök alla planer, för jag hade ju nästan sovit bort halva dagen!

Jag har börjat jaga hjärtmärkta produkter. Det är inte särskilt lätt med tanke på att jag endast är en gång i veckan i mataffären och inte har vare sig gott om tid eller ork att riktigt börja gräva. Och dessutom hittade jag inget hjärtmärkt i osthyllan. Snyft! 

Tre olika sorters mörkt bröd har jag hittat med hjärtat på. Real, det till vänster är min favorit. I mitten finns efterugnsbröd. I ärlighetens namn saknar jag det traditionella runda med hål i mitten, men jag vet inte om det finns att få längre?
Tyvärr misstänker jag att mitt favorit rågbröd från bageriet Bra Brö innehåller för mycket salt för att hjärtmärket. Snyft!

Beträffande pålägg så har åtminstone de här förpackningarna hjärta. Men jag vet inte riktigt, för i princip ska man ju inte äta rött processat kött. Jag har inte kollat hur det är med kalkonskivorna. Jag fick så tillräckligt av dem på sjukhuset då de serverades som pålägg på smörgåsen både till morgonmålet och kvällsmålet.

De här goda rågskorporna från Vanaja i Tavastehus är hjärtmärkta. De tog fort slut.

Igår hittade jag den här påsen på 600 gram med fullkornsskorpor i mataffären. Ska smaka på dem ikväll när jag dricker te.

Min morgonyoghurt är hjärtmärkt! Tjohooo!

Här är också hjärtan, men nog inte rätt sorts märkning, eller vad tror ni? De här kommer från Axo bageri i Pargas.

De här svenska skorporna är nyckelhålsmärkta. Jag tror inte att de har hjärtmärkning i vårt västra grannland, men vad vet jag?

Äppelbullarna, som vi festade på igår kväll, hade ingen märkning alls. Men var jättegoda!

Idag har jag inte gjort någonting annat än råddat och stickat.

Råddandet kom sig av att jag städade i min vita stickkorg. Allt det innehåll, som inte hörde till stickkorgen ligger nu utspritt på matbordet. Jag tänkte faktiskt sortera bort alla de sakerna, men, men, sen började jag sticka och ni vet hur det är: "Jag stickar bara ett varv till, sen tar jag itu med städandet"...

Ja, förstås har jag läst tidningen, som kom idag! Och så har jag löst lite korsord, men då jag kom till nyckeln ÅTTAN med tre tomma rutor och fick AU på de två första, men inte hittade den sista tomma rutan var det stopp. Jag fick börja räkna upp bokstäver från alfabetet B, C, D, F, G... Hej, hallå, vänta nu det kan ju faktiskt bli AUG, för augusti är åttonde månaden. Gissa om jag kände mej urdum? Jag hade funderat på båtar, kortspel, musik osv. I det här skedet var det bara att avsluta lösandet och lägga korsordstidningen åt sidan. Suck!

Nu dags för provsmakning av skorporna.

Önskar er alla en fin och solig dag i morgon fredag!

Rosaglittrande pannband

När jag presenterade det femte stickade pannbandet häromsistens, så saknades ju det fjärde. Här kommer det nu:

Modell:Pannband, s. 58 i Käsityön ABC 11, Sukat lapaset & asusteet 

Start: 15.09.2025

Färdig: 18.09.2025

Garn: Angora Gold Simli från Alize

Åtgång: 28 g 

Stickor: Nr 4

Designer: Elin S⌀rung, Viking Garn 

 

Här är de fyra senaste pannbanden och nu är det paus med pannbandsstickandet. Om något av banden är för stort eller för litet, så då stickar jag förstås ett nytt och hoppas på att det passar bättre. Egentligen kan jag ju om det är för stort, bara sy in det, eller hur?

– Vad gör du? Du är inte klok, utropade bisin min, då han fick se mina fina presentpåsar.
– Jag packar överraskningspåsar ser du väl. Det är ju hela tre månader kvar till julafton nu och då måste barnbarnen få något lite smått före det och före adventskalendern.
Bisin min stönade och skakade på huvudet och sa:
– Men du behöver int.
– Självklart behöver jag, för jag tycker om att ge och att överraska.
Stackars bisin min, som får stå ut med min galenskap. Han har det nog inte lätt.
Här är alltså nu fem pannband i fyra påsar. En av påsarna innehåller alltså två pannband, men jag säger inte vilken! Riktigt när de blir levererade vet jag inte heller. Vi får se...

Idag har jag varit på läkarbesök till hälsocentralen i stan. Alla prov, som togs förra veckan var bra, tack och lov. Det finns en viss risk att jag utvecklar läkarskräck med mindre. Jag vet ju aldrig vad som hittas i mitt blod. Nya prover ska tas nästa månad och i november. Suck!
Läkaren var 100 % övertygad om att mina blodproppar smälter bort tack vare den blodtunnande medicinen. Jag får väl lita på det, fastän bisin min är skeptisk och rädd för att propparna ska vandra iväg. Jag har försökt lugna honom och säga att då skulle inte proverna visa så bra, som de gör nu. Och att jag är under stenhård koll.

Bisin min skjutsade mej. Medan han satt på parkeringen och väntade, lyssnade han på Radio Nostalgia, hans favoritkanal i radion. Ja, min också om de inte skulle ha så mycket reklam.
– Nå, ska du till Puuilo nu, frågade han då jag kom in i bilen.
– Nä, hurså, svarade jag och stirrade förvånat på honom.
– Dom säljer garn till specialpris, tänker du köpa?
– Var det Bergen-garn?
– Jo, hur visste du det?
– Nå, jag brukar ju kolla garnhyllorna, svarade jag lite nonchalant.
Jag ville inte avslöja att det hade varit diskussion om just det garnet i en av stickgrupperna på Facebook. Och nej, nej, nej, jag ska inte köpa garn någonstans alls ifrån just nu! Om jag kan hålla ut ännu i sex dagars tid, så har jag inte köpt ett endaste ett nystan den här månaden heller.
Men tänk att bisin min vågar berätta om garnerbjudanden för mej! Han som säger att han lever i ett garnhelvete! 🙃

När vi var på hemväg från hälsocentralen och körde Mannerheimgatan fram, så körde plötsligt en bil ut från Alexandersgatan rakt framför vår kylare. Gubben såg inte ens "neråt" åt vårt håll innan han korsade Mannerheimgatan. Han kom bakom triangel och trodde tydligen att högerrätten gällde. Bisin min och undertecknad var rörande överens om att det finns idioter i trafiken. Tur att bisin min körde så sakta att han hann bromsa! 

Jag missade stickcaféet idag. Synd, men kan inte hjälpas. Ska bli spännande att se var vi ska träffas nästa gång

Sent på eftermiddagen var jag iväg med äldsta sonen och veckohandlade. Det är ju hälsosamt att vara lite ute och igång och trevligt att råka på bekanta och vänner i butiken.

Vi har endast ett äppelträd på vår gård. Det ger vinteräpplen, som är ganska sura. Men de passar bra i bakverk och till sylt. Man behöver plocka äpplena varje kväll, så de inte far illa. Här är gårdagskvällens skörd.

Som sagt, idag är det tre månader kvar till julafton. Ta det lugnt, ingen stress.

Jag hoppas och tror att mitt stickprojekt hinner bli färdigt till jul. Håll tummarna!

Nu ska jag smaka på äppelbullen jag köpte från affären. Bisin min ville ju ha ett bakverk med äpplen, så...
I och för sig, så sa han att det där var att fuska! Alltså att köpa istället för att baka själv, men nöden har ingen lag. Jag har ju fullt upp med min stickning, eller hur?

Önskar er alla en fin torsdag!

Så duktig!

Vet ni, bisin min är så duktig att jag får riktigt dåligt samvete, för jag gör nästan ingenting alls. Söndagskväll och igår kväll var han iväg till skogen och plockade bär. I morse kokade han lingonsylt före jag ens hade hunnit äta frukost!

Och vet ni, nu längtar jag efter palt med nykokt lingonsylt. Potatisgröt med nykokt lingonsylt skulle också vara smaskens. Men här i vårt hushåll finns ingen som lagar vare sig palt eller potatisgröt. Och bisin min har förbjudit mej att anstränga mej.
– Du ska inga stressa i köket nu, ta det bara lugnt, säger han riktigt bestämt.
Nog för att han efterlyste hembakad äppelpaj idag på eftermiddagen. Jag låtsades inte höra på det örat. Själv efterlyste jag 4 deciliter lingon så jag skulle kunna laga vispgröt enligt marthornas recept. Till det fnyste han bara och sa att han måste ha alla lingon till sin sylt. Antagligen får jag själv spurta iväg till skogen. Det kan väl inte ta så lång tid att plocka 4 deciliter? Men, men, det kan det nog om jag ska jaga alla älgflugor. Brrrr! Igår då det blåste borde jag ha passat på, för enligt bisin min flög de där obehagliga småkrypen iväg. Han hade endast en älgfluga på sig då han kom från skogen!

Bisin min är också snäll, för han plockade dessutom lite blåbär åt mej. Jag fick också några lingon, för de är superhälsosamma! Gott till min eftermiddagsfil.

Nu ska jag försöka gräva fram ett par yllesockor, som hålls på mina fötter, så jag kan sova lugnt på natten. Utan yllesockor fryser mina fötter och då är det svårt att sova.

Ha det riktigt bra och njut av onsdagen!

Nytt på gång

Sent igår kväll startade jag ett nytt stickprojekt. Jag blev så glad då jag hittade nästan allt garn jag behöver i en sockgarnslåda. Nästan allt, för hör och häpna, jag saknar ljusgrått sockgarn!

Att på kvällen börja med en svart stickning är inte riktigt klokt, isynnerhet som strumpstickorna också är svarta! 🙈
Men, jag har inte hittat min låda med strumpstickor ännu. Snyft! Jag trodde redan att jag hade den i min hand, men då jag drog fram den så var det plastlådan med virknålar, som jag hade hittat. Gissa om jag var besviken?
Inte nog med att de här stickorna är svarta, de är till råga på allt en halv nummer för klena. Tyvärr var jag så lat eller egentligen alldeles för ivrig att få börja, att jag inte orkade dra ut stickor nummer 3½ från något pågående projekt. Jag antar att jag har såna strumpstickor fast i något evighetsprojekt, men säker kan jag ju inte vara.
Och jodå, det är falska flätor igen, fastän det inte syns så bra i det där svarta. Falska flätor är en riktigt rolig teknik.
Jag misstänker för övrigt att det gråa garnet jag hittade igår är för mörkt tillsammans med det där svarta, så jag får allt leta i nya garnlådor i morgon. Håhåjaa.

Igår var jag lite duktig, ytterst lite, men jag fick smutsdisken i maskinen i alla fall. Idag har jag varit superlat och inte gjort annat än stickat och sett på reprisen av snookerfinalen i Storbritannien. Igår kväll/natt orkade jag inte, utan var tvungen att gå och lägga mej innan finalen avgjordes.

Nu ska jag sticka vidare!

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka! 

Gult pannband

I morse sydde jag ihop pannband nummer fem med falska flätor. Visserligen stickade jag det färdigt redan igår, men jag hade inte tid med sömmandet, för jag såg på Snooker, English Open. Det var en riktigt spännande match, men jag orkade inte se den till slut.

Modell:Pannband, s. 58 i Käsityön ABC 11, Sukat lapaset & asusteet 

Start: 17.09.2025

Färdig: 21.09.2025

Garn: 7 bröder från Novita

Åtgång: 34 g 

Stickor: Nr 4

Designer: Elin S⌀rung, Viking Garn 

Ifall ni nu tror att jag har räknat fel, så lugn, bara lugn. Jag har inte ännu fotat det fjärde pannbandet. Kanske jag hinner med det idag? Vi ska enligt bisin min ta det lugnt idag och njuta av söndagen. Hmmm... Just nu skalar han potatis från eget land. De ska serveras tillsammans med fisken.

Själv funderar jag på vad jag ska börja sticka nu. Pannbanden med falska flätor har varit riktigt trevliga att sticka. Men hur ska jag hitta nåt lika roligt? Sockstickandet får vara på paus ett tag, för det lockar inte alls nu just. En lång väst som skulle värma ryggen och eventuellt rumpan skulle vara bra att ha. Men jag orkar inte leta i garnlagret efter lämpligt garn.
Restgarnsprojekt skulle också vara helt okej, men ingen vet vart bisin min har förlagt de garnen när han så att säga städade (läs råddade) i hobbyrummet. Han säger för övrigt att jag ska sticka färdigt de stickningar jag har i alla projektpåsar, som dräller omkring lite här och där. Suck! Det lockar inte alls nu just.

Småningom dags för söndagsmaten. På landet serverades den klockan 14 just på söndagen och det för att det skulle hinnas med allt före kvällsmjölkningen.

Önskar er alla en skön söndagskväll.

Höstmarknad

Dagens val bestod av Pellinge eller Ringborg. Den sistnämnda drog det längre strået. Bisin min hade bestämt sig för att han skulle ha rökt sik till söndagsmiddag, dyrt, gott och enkelt. I morse var jag dock inte alls lika övertygad, som han om att det skulle vara bra med ett besök på höstmarknaden ute i skärgården.
– Tänk nu, vi har inte varit på en enda sommarmarknad i år. Bäst att köra iväg nu, för det är sista chansen, sa han.
– Men tänk om jag inte orkar.
– Nå, då får du sitta i bilen, men du måste ut och träffa folk.

Iväg bar det alltså vid tiotiden i morse i regn och blåst.

Och jag orkade visst ta mej ut ur bilen. 
Ringborg är den ungdomsföreningslokal, som enligt mej ligger allra vackrast ute vid finska viken. De flesta liknande lokaler ligger uppe på en sluttning, men Ringborg ligger vid stranden.

Kan ni tänka er, det var ingen kö alls till fiskbilen! Jag följde med till fiskdisken fastän jag inte hade nån talan där, för bisin min stod för valet av fisk och jag betalade snällt med mitt kort.

Vi kom hem med en rökt sik, bisin mins absoluta delikatess och en pepparlax, en av äldsta sonens favoriter. Och jag då? Jo, jag blev utan den stekta strömmingen, som tillreddes ute på baksidan av Ringborg.
Bisin min var riktigt glad över att han lyckades få rökt sik, för den finns inte alltid tillgänglig. Det beror förstås på väder och vind. till all tur var den fisken inte slut heller.

Jag orkade inte gå uppför trapporna och in i själva lokalen där det fanns en hel del försäljare. Eller ja, orkade och orkade, jag vågade inte ens testa, för jag måste komma ihåg att försöka ta det lugnt! Jag gick alltså tillbaka till bilen och satte mej medan bisin min kollade utbudet inne i lokalen.

Snällt nog kom han ut med en bit toscakaka, som han köpte av en dam från norra grannkommunen. Hon försökte få honom att köpa hemstickade sockor också, men då förklarade han:
– Jag lever redan i ett garnhelvete och det stickas natt och dag hos oss.
Höh, det där är nog att överdriva, eller hur? Idag har jag inte stickat en endaste maska ännu, så det så!

De hade också diskuterat lingon, som bisin min inte heller köpte.
– Jag plockar mina själv, sa han.
– De blir bäst när man plockar dem för hand, tillade han.
Jo, det höll damen absolut med om. Visst var det lite synd om henne då hon inte lyckades sälja mera än en kaka åt bisin min? Och tur att inte jag var med, för jag skulle garanterat ha köpt småbröd, en torrkaka och... ja, vem vet vilka andra delikatesser hon hade bakat.

Från Ringborg körde bisin min rakt söderut ända tills vägen tog slut. Det var häftigt där på udden med en varm stormig vind som piskade upp vita gäss på vågkammarna. Jag skulle ha tagit en video, men det blåste så hårt att jag hade ingen möjlighet att hålla telefonen stilla. Så nu får ni allt nöja er med bisin mins foton från min Nikon digikamera.
 

Här skulle jag gärna ha stannat längre, för luften var hög och klar och lätt att andas. Men det började regna, så vi återvände fort in i bilen. Vare sig kameran eller telefonen gillar att bli våta.

Jag tacksam för att bisin min envisades med att ta mej med ut idag. Precis en sån här utflykt behövde jag. 

På eftermiddagen talade bisin min i telefon med sin kusin. Jag hörde hur han berättade om mitt tillstånd med det som på läkarspråket heter lungemboli (tänk allt möjligt får man lära sig!). Kusinen berättade att hans arbetskamrat också hade fått blodpropp i ena lungan och att det berodde på coronasprutan! Hmmm...
Själv tänkte jag att håhåjaa, nu har karlarna blivit gamla då de pratar om sjukdomar! Men lugn bara lugn, de pratade nog också om fiske, skäriliv och potatis!

Nu ska jag göra det jag borde göra dagarna i ända, det vill säga vila, frågan är bara om jag samtidigt ska ha lite hjärngympa i form av kryss eller om jag ska sänka blodtrycket med lite stickning?
Egentligen borde jag kolla i mitt garnlager om jag har garn till en sån här halsduk. Den ser mjuk och skön ut. Men det får nog vänta till i morgon tror jag bestämt.

Önskar er alla en riktigt skön lördagskväll.

Till Fredrikshamn

Idag följde jag med bisin min österut, närmare bestämt ända till Fredrikshamn. Tack vare motorvägen tar det numera runt 40 minuter att komma dit.

Den stora flaggan vajade stolt i vinden. Undrar lite smått hur mångagånger den har bytts ut? En söndrig flagga får ju inte vaja i flaggstången.

Bisin min körde mej till en bänk, som finns utanför Jysk på deras parkeringsplats. Där satt jag och tittade på molnen, för jag hade inte med min stickning. Jag fick inte följa med bisin min, för han skulle träffa en av sina favoritdamer. Krista. Enligt bisin min kan hon fixa vad som helst som har med traficom att göra.

Varmt sommarväder, så jag hade på mej endast en tunn sommarblus. Gissa om jag frös varje gång solen gick i moln? Jag funderade lite på om jag skulle gå in i Jysk, men jag ville inte ha något från den butiken, så... ja bäst att låta bli. Och det trots att vår statsminister vill att vi ska konsumera mera, så att vi får Finlands skraltiga ekonomi i skick. Men, men... hur jag än funderar på den saken är vår överkonsumtion inte hållbar i längden.

Vi lunchade på Bensis, hawaiscnitzel. Gott, men jag orkade inte med hela min portion. Bensis har god mat och delikata bakverk. Idag blev det dock inga bakverk för vår del.

Från Bensis körde bisin min till Sale i Broby, Pyttis. Det var lite parlamenterande huruvida vi alls skulle handla mat idag eller ej. Jag var rätt trött och andfådd, så jag skulle gärna ha sett att bisin min skulle ha följt med in i butiken. Men han vägrade blankt och sa att vi kan åka direkt hem. Det klarade mitt modershjärta inte av, då jag tänkte på äldsta sonen som låg hemma i sängen med influensa. Så jag bet ihop, tog en kundvagn och gick in. Jag köpte lite mat, frukt, bröd osv. Innerligt glad blev jag över att hitta semlor (frallor) från Galettes bageri. Mums! Tur att vi stannade i Broby!

Jag köpte rosa bandet... 

... en socktidning och...

... en intressant mönstertidning.

I den där tidningen finns bland annat de här dynmönstren och...

... de här roliga dynorna. 

I tidningen finns också den här fina virkade filten. Skulle vara intressant, men, men, det behövs minst 1 kilo 7 brödergarn av den där ljusa färgen. Så nej, det går nog inte, för jag vill inte köpa så mycket garn nu.

Idag har jag känt mej lite sämre än tidigare. Det verkar som om andfåddheten smått har kommit tillbaka. 🫣
Och så får det nog inte vara! 
Igår kväll var jag i säng före klockan 23. Jag vaknade första gången tolv minuter över midnatt och andra gången vid halvtvåtiden på natten. Inte alls bra. Jag försökte förklara för bisin min att jag inte kan gå och lägga mej så tidigt. Men till det bara fnös han och sa att vi borde gå och lägga oss vid 22, så skulle vi vara pigga och utvilade på morgonen. Hmmm, jag undrar jag... 
Hoppas att det blir en lugnare natt i natt.

Nu sätter jag punkt här och fortsätter sticka på det gula pannbandet. Måste vila lite i gungstolen, så jag orkar i morgon!

Önskar er alla en skön lördag.