Kebab och blåbär

I morse vid fyratiden när jag gjorde mitt obligatoriska nattkissbesök på toan, höll jag på att falla baklänges. Det berodde på att jag lyckades få bort sömngruset ur ögonen så mycket att jag kunde kasta en snabb blick i spegeln. Jag stelnade till, gnuggade mej i ögonen på nytt och nu spärrade jag upp dem allt vad det gick. Min underläpp såg helt sjuk ut. Hade jag faktiskt bitit sönder den hela vägen? Och när hade jag hunnit med det? Hade jag gjort det i sömnen?

Försiktigt kände jag efter med tungan, men nej, jag hittade inga sår. Underläppen var inte heller öm på något sätt. Min hjärna var lite trög den här tiden på dygnet och jag hade inte lust att väcka den heller, men jag kände ändå att jag måste få reda på vad som hänt. Försiktigt började jag tvätta munnen. Och se på sjutton, de där lila "såren" försvann. Då mindes jag att H igår hade bjudit på delikat bärkaka, som jag åt med god aptit. När jag återvände till sängen kom jag att tänka på att jag faktiskt hela eftermiddagen igår gått med blålila underläpp! Och jag som var i mataffären! 🙈Och tänk att inte vare sig bisin min eller äldsta sonen sa nånting om mitt utseende. Vad ska jag tro om det? Att dom inte ser mej? Eller att de inte vågar kommentera mitt utseende? Eller de kanske trodde att jag var allvarligt sjuk och snart skulle föras till akuten? Det tog förstås en stund att somna om med alla de där funderingarna.

I morse då jag äntligen sedan vaknade vid niotiden hade bisin min varit flitig igen.

Sex burkar lingonsylt kokade han i morse. Nu tror han att det borde räcka ända till jul, men jag är inte alls säker på det. Ikväll har han inte varit iväg och plockat bär. Han behöver lite paus ibland. Och nej, han har inte satt igång lilla frysskåpet heller. Det skulle bara öka på elräkningen till ingen nytta.

Gissa om jag blev glad vid frukosten i morse då jag direkt kunde det ena gula ordet i Allers A-kryss nummer 37! Skönt att kunna ens nånting.

Yngsta sonen var i stan på lunch med en kompis då jag ringde. Jag bad sonen hämta en pitakebab åt mej, för i Sverige är det kebabens dag idag. Svenskarna är ju tokiga i temadagar.

Och nu passade jag då också på att fira kebabens dag. Riktigt gott med färdig mat. 

Igår när bisin min var i lingonskogen passade han på att plocka lite blåbär åt mej. Hans avsikt var att jag skulle äta lite varje dag tillsammans med filen, men...

Jag rensade blåbären och sen åt jag upp allting på tallriken på en gång. Verkligt mumsig efterrätt och hälsosam.
När jag rensade blev fingrarna på min vänstra hand blåa och jag kom ihåg att jag är en ambidexter, alltså tvåhänt. Vissa saker gör jag alltså med vänster hand, som att till exempel dela ut kort, nysta garn och äta med gaffel och kniv. Antagligen skulle jag inte behöva öva så värst mycket så skulle jag kunna sticka som en vänsterhänt, vilket innebär att jag aldrig skulle behöva sticka aviga varv. Riktigt behändigt, eller hur? Samma med skrivandet, lite övning och jag skulle kunna skriva med vänster hand. Det skulle vara bra för hjärnan, för då använder jag båda halvorna. Min pappa var vänsterhänt, men han tvingades skriva med höger i skolan och lärde sig aldrig annat än att texta. Han klarade inte av skrivstilen.

Idag har Ali namnsdag och det kan ju vara lite känsligt med tanke på vad som hände i det stora landet i väst!

Nu är det dags för kvällsmacka, så jag kan ta mina mediciner innan läggdags. Det får bli mitt favoritknäckebröd, för jag har inga grahamsskorpor!

Önskar er en riktigt skön fredag! Njut av sommarvädret så länge det varar.