Höstmarknad

Dagens val bestod av Pellinge eller Ringborg. Den sistnämnda drog det längre strået. Bisin min hade bestämt sig för att han skulle ha rökt sik till söndagsmiddag, dyrt, gott och enkelt. I morse var jag dock inte alls lika övertygad, som han om att det skulle vara bra med ett besök på höstmarknaden ute i skärgården.
– Tänk nu, vi har inte varit på en enda sommarmarknad i år. Bäst att köra iväg nu, för det är sista chansen, sa han.
– Men tänk om jag inte orkar.
– Nå, då får du sitta i bilen, men du måste ut och träffa folk.

Iväg bar det alltså vid tiotiden i morse i regn och blåst.

Och jag orkade visst ta mej ut ur bilen. 
Ringborg är den ungdomsföreningslokal, som enligt mej ligger allra vackrast ute vid finska viken. De flesta liknande lokaler ligger uppe på en sluttning, men Ringborg ligger vid stranden.

Kan ni tänka er, det var ingen kö alls till fiskbilen! Jag följde med till fiskdisken fastän jag inte hade nån talan där, för bisin min stod för valet av fisk och jag betalade snällt med mitt kort.

Vi kom hem med en rökt sik, bisin mins absoluta delikatess och en pepparlax, en av äldsta sonens favoriter. Och jag då? Jo, jag blev utan den stekta strömmingen, som tillreddes ute på baksidan av Ringborg.
Bisin min var riktigt glad över att han lyckades få rökt sik, för den finns inte alltid tillgänglig. Det beror förstås på väder och vind. till all tur var den fisken inte slut heller.

Jag orkade inte gå uppför trapporna och in i själva lokalen där det fanns en hel del försäljare. Eller ja, orkade och orkade, jag vågade inte ens testa, för jag måste komma ihåg att försöka ta det lugnt! Jag gick alltså tillbaka till bilen och satte mej medan bisin min kollade utbudet inne i lokalen.

Snällt nog kom han ut med en bit toscakaka, som han köpte av en dam från norra grannkommunen. Hon försökte få honom att köpa hemstickade sockor också, men då förklarade han:
– Jag lever redan i ett garnhelvete och det stickas natt och dag hos oss.
Höh, det där är nog att överdriva, eller hur? Idag har jag inte stickat en endaste maska ännu, så det så!

De hade också diskuterat lingon, som bisin min inte heller köpte.
– Jag plockar mina själv, sa han.
– De blir bäst när man plockar dem för hand, tillade han.
Jo, det höll damen absolut med om. Visst var det lite synd om henne då hon inte lyckades sälja mera än en kaka åt bisin min? Och tur att inte jag var med, för jag skulle garanterat ha köpt småbröd, en torrkaka och... ja, vem vet vilka andra delikatesser hon hade bakat.

Från Ringborg körde bisin min rakt söderut ända tills vägen tog slut. Det var häftigt där på udden med en varm stormig vind som piskade upp vita gäss på vågkammarna. Jag skulle ha tagit en video, men det blåste så hårt att jag hade ingen möjlighet att hålla telefonen stilla. Så nu får ni allt nöja er med bisin mins foton från min Nikon digikamera.
 

Här skulle jag gärna ha stannat längre, för luften var hög och klar och lätt att andas. Men det började regna, så vi återvände fort in i bilen. Vare sig kameran eller telefonen gillar att bli våta.

Jag tacksam för att bisin min envisades med att ta mej med ut idag. Precis en sån här utflykt behövde jag. 

På eftermiddagen talade bisin min i telefon med sin kusin. Jag hörde hur han berättade om mitt tillstånd med det som på läkarspråket heter lungemboli (tänk allt möjligt får man lära sig!). Kusinen berättade att hans arbetskamrat också hade fått blodpropp i ena lungan och att det berodde på coronasprutan! Hmmm...
Själv tänkte jag att håhåjaa, nu har karlarna blivit gamla då de pratar om sjukdomar! Men lugn bara lugn, de pratade nog också om fiske, skäriliv och potatis!

Nu ska jag göra det jag borde göra dagarna i ända, det vill säga vila, frågan är bara om jag samtidigt ska ha lite hjärngympa i form av kryss eller om jag ska sänka blodtrycket med lite stickning?
Egentligen borde jag kolla i mitt garnlager om jag har garn till en sån här halsduk. Den ser mjuk och skön ut. Men det får nog vänta till i morgon tror jag bestämt.

Önskar er alla en riktigt skön lördagskväll.