Min fästplats

Igår tillbringade jag eftermiddagen i trevligt sällskap hos C. Vi var färre stickerskor än vanligt på plats, för ytterligare en tredje uteblev. Så här i influensatider går ingen säker.
Värdinnan bjöd på varma smörgåsar, delikat blåbärspaj och glass, samt hembakta goda småbröd.

Jag stickade inget på stickträffen, för jag fäste igen garnändar. Stickträffen har alltså blivit min fästplats. Det var nu tredje gången jag satt i lugn och ro och fäste garnändar på vår träff. Nu är alltså mina vantar färdiga. Jag ska bara väta ner dem och lägga dem mellan handdukar, så kan jag kanske visa dem sen.

När jag kom hem från stan hade jag sån tur att bisin min hade kokat potatis och rivit morötter. Han åt fisk och jag fick värma gamla köttbullar åt mej. Tänk att få komma hem till varm mat utan att själv behöva laga den. Det sker minsann inte varje dag.

Från postlådan hade bisin min fiskat upp den här:

Och mycket riktigt, den är inte alls dubbelt så tjock, som den borde vara för att den saluförs som dubbelnummer. Jag hittade inte heller riktigt nånting som genast skulle ha inspirerat mej att ta tag i stickorna, för att nu inte tala om att dra fram symaskinen!
En huvudbonad lockade lite, men jag har inte alls sånt garn i mitt lager. Tyvärr vägrar bisin min köra till Kauhava och besöka Lankava på nytt. Själv tycker jag att det inte är nån idé att beställa två nystan på nätet. Det blir liksom för dyra nystan och dessutom så ska jag inte ha mera garn. Bäst att jag håller mej till sockstickningen.
 

Det positiva är, att med tidningen följde den här handarbetskalendern. Tjohoo!

Varje månad har sin egen utmaning. I till exempel februari gäller det att använda restgarner. Andra utmaningar är bland annat att sticka färdigt nånting som blivit liggande, lära sig en ny teknik osv. Sånt här går jag igång på och tycker det är riktigt kul. Det jag lite saknar är förstås de finlandssvenska namnsdagarna. Det är svårare att hålla reda på dem med en finsk kalender.

 

Till min stora förvåning fick jag också den här tidningen igår. Det är ett gåvonummer. Förstås vill förlaget att man ska prenumerera på tidningen, men nej, tack. Jag läser den här och så får det räcka.

Nu ska jag paketera två lillajulsklappar, gömma ännu två adventskalendrar nånstans och sedan blötlägga vantarna.

Önskar er alla en fin fredag!