För stora?

Vad kan man göra en regnig torsdag i november? Jo, man kan glädja sig med att paketera lillajulsklappar!

– Du är inte klok. Det där är för stora paket, sa bisin min förskräckt när han fick syn på de här lillajulsklapparna.
– Det skulle ha räckt med en liten påse med ett äpple, en pepparkaka och en rönnbärskaramell, fortsatte han.
Höh! Nu mindes han gamla folkskoletider och påsen vi fick från skolan på julfesten. Pepparkakan var alldeles mjuk på grund av äpplet i påsen.
– Men barnen gillar inte rönnbärskarameller nuförtiden, försökte jag försvara mej. Dessutom, vem vet hur liten grej som finns i de här paketen. Jag kan ju skoja till det lite hur som helst. För säkerhets skull kollade jag med äldsta sonen och han gav grönt ljus, så jag utgår att det är okej.

Firar ni lillajul hos er? Det gör vi här i vårt avlånga land åtminstone bland finlandssvenskar. När jag var liten tog man in en lillajulsgran. Under den fanns sen en liten presentpåse, en lillajulsklapp. Det var liksom en liten försmak av kommande julafton. Det kunde också vankas risgrynsgröt och/eller glögg och pepparkaka. Men mat och dryck var inte så intressant när jag var liten. Lillajulstraditionen förde åtminstone jag vidare i vårt hem. Nu med enbart vuxna i huset så blir det förstås inte riktigt samma sak. Men glögg och pepparkaka passar ännu riktigt bra på lillajulsafton.

Nu ska ni sen inte blanda med de finskspråkigas pikkujoulu (lillajul). När de pratar om sin lillajul och festligheter menar de helt enkelt firmans julfest och inget annat.
Igår lyssnade jag med ett halvt öra på TV då bisin min såg på ett av morgonprogrammen. Där talade en kvinnlig modeguru om hur vi ska klä oss just på den här julfesten. Hon grälade lite på finländarna och sa att vi inte klär upp oss ordentligt till fester. Hon sa att vi borde satsa på festblåsan, köpa en liten handväska, skor och smycken som passar till vår klänning. Jag blev lite upprörd. Vet hon alls hur verkligheten ser ut? Vet hon hur många arbetslösa vi har här i landet? Hur många som just nu är med i omställningsförhandlingar? Alltså människor som inte alls har nån firmajulfest att gå till. Har hon nån aning om klädberget som tär på jordens resurser? Ska man verkligen köpa nånting nytt om man använder det endast en gång?
Jag vet inte riktigt hur det här med mode fungerar annat än att snabbmode är av ondo. Bäst är väl att satsa på nånting hållbart och klassiskt, second hand eller omsytt. Sen gör det väl inget om man har en rosa liten aftonväska till en svart klänning? Huvudsaken är väl att man trivs i sina kläder och att de sitter bra på en?

Annat som tutades ut i alla inhemska kanaler igår, var förstås förra årets skatteuppgifter. Förstås bra med öppenhet, men det finns alltid de som kan skatteplanera och därför ändå inte syns.

Själv ägnade jag mej, som sagt åt små saker här i min lilla vrå av världen. De här adventskalenderkassarna är nu undangömda i väntan på leverans.

Och nu, låt mej som varje ordentlig pensionär visa er en matbild! 😊

 

Igår blev jag nämligen inspirerad av V och tog på kvällen fram min inköpta salladslåda. Den var egentligen tänkt som nödlunch nån dag då jag inte alls har lust eller ork. Men igår fick den alltså ersätta kvällsteet och kvällssmörgåsen.
– Din sallad har möglat, utropade bisin min förskräckt då han fick syn på min kulinariska skapelse.
Det här är alltså nånting som numera heter fetaostsallad och inte grekisk sallad så som tidigare. Numera finns här inte heller körsbärstomater och inte fanns här rödlök. Jag piffade alltså upp salladen med lite aura mögelost och gröna vindruvor. I och för sig skulle jag ha kunnat göra en sallad på vår egenodlade, för vi har både gurka och paprika hemma. Men vi har inte vare sig oliver eller fetaost. Antagligen skulle det ha gått riktigt bra utan de ingredienserna, för jag hade som sagt mögelost och druvor.
Stort tack till V för inspirationen.

Idag är det fredagen den trettonde, så det är väl bäst att hålla sig stickande i gungstolen hela dagen? Ute regnar det och på landsvägen kör grusbilarna skytteltrafik till datacenterbygget öster om stan. De kör tyvärr överhastighet så det gäller att vara försiktig. De kör också sönder landsvägen, så vem ska stå för de kostnaderna?

Nu ska jag samla ihop alla tomma lådor jag hittar här i vårt hus. De kan vara bra att paketera mjuka hemstickade alster i när jag hjälper julgubben lite. Nissarna kan ju inte hinna med allt i tomteverkstaden.

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut!