På kryssning

Låt mej nu börja med natten igår:

Såg ni den? Månen alltså, den var helt fantastisk igår kväll/natt.

Idag har bisin min och undertecknad varit ute på kryssning! Vi behövde dock inget pass eller landstigningskort utan kunde helt lugnt köra på färjan till Pellinge! Och där har vi tillbringat över halva dagen tillsammans med tyska gäster.

Vårt första stopp gjorde vi här på Benitas café. När vi anlände vid 11-tiden var det helt tomt och jag hann tänka att sjuttons, sjutton, nu hade jag ändå sett fel på nätet och caféet är stängt. Men visst var det öppet, så där intog vi förfriskningar och funderade över varför de där munkarna med röd glasyr heter berlinermunkar. I Berlin finns det inte ens sådana munkar. De munkarna som finns där ser helt annorlunda ut. Om jag förstod saken rätt så kallar man i övriga Tyskland, eller åtminstone där våra tyskar bor, munkarna för berliner. Men de har inte sån där röd glasyr på sig. Så nu vet vi det, ifall det skulle bli aktuellt med en Tysklandsresa. Men där är så hett från juni - september, så då är det mycket skönare att vara på Pellinge!

Och vet ni, där på Benitas träffade vi förstås på lovisabor och det uppstod en grundlig släktutredning, för kvinnan visade sig vara en småkusin. Men vare sig bisin min eller hans mammas kusin från Tyskland visste riktigt hur släktskapet hängde ihop. Jag tror att de fick nån sorts ordning på släktskapet, men säker är jag inte, för jag avlägsnade mej från sällskapet med siktet inställt på toan.

På vägen dit träffade jag i min tur en datakursdeltagare och vi hade förstås mycket att tala om, så mycket att mitt sällskap började bli riktigt oroligt.
– Här vände jag ryggen till och så har du genast hittat en karl, sa bisin min helt förskräckt. Så jag fick ju förklara hur det hela låg till.

Från Benitas åkte vi vidare till Söderby.

Och där finns en helt oemotståndlig liten byaffär. Och vet ni, där ute på terrassen träffade vi på en av mina numera pensionerade kolleger från västra grannstadens medborgarinstitut. Hon var också ute på vift med sin man och en utländsk gäst. Alltså tänk, hur liten världen ändå är och hur osannolikt det är att vi båda skulle ta med utländska gäster till Pellinge just idag!

Lessen att jag inte tog ett foto inifrån affären, så skulle ni ha fått se hur mysig den är. Jag handlade både potatislimpa och sötsur limpa, som bägge var bakade i ett bageri från Borgå. Jag handlade också 2 blå HK korvkringlor för endast 3 €, så det var allt tur att vi hade kylväskan med. Den ska man ju nog ha med på alla såna här utflykter. Bisin min tog en knippe bananer och två glasspinnar. Dem satt vi sedan och njöt av där på butiksterrassen. Glassarna alltså, bananerna tog vi med oss hem.

Söderby är en pittoresk liten by, som vi av ren nyfikenhet körde igenom. Det i sin tur innebar att vi hamnade att köra ett litet stycke tillbaka för att besöka Nybondas trädgård.

Därifrån köpte jag supergoda och fina tomater samt en liten låda hallon. Tänkte överraska bisin min med ett smarrigt bakverk, kanske, men schhh, säg inget åt honom. Det finns en viss risk att jag äter upp hallonen före bakverket är färdigt!

På återvägen stannade bisin min plötsligt bilen.

Han hade fått syn på nånting på den här bryggan.

Det var en fågelfamilj, men fråga inte mej vilken, för jag kan inget om sjöfåglar. Förstås försvann alla ungarna från bryggan när bilen stannade för att vi skulle få ett foto.

Vi återvände till Benitas och sällade oss till de väntandes skara.

Och så, där forsade hon fram exakt enligt tidtabell, J.L Runeberg, som äntligen har kunnat göra sina båtturer.

Det var rätt många som skulle kryssa iväg till Lovisa.

Kanske jag äntligen skulle ta mej i kragen och åka på en skärgårdskryssning nästa sommar. Det skulle vara en ny upplevelse. Idag var det dock sista gången, som skeppet kryssade till Lovisa. Här på Pellingebryggan äntrade också orkestern skeppet. Uppe på däcket upptäckte vi en bekant, som jobbar i köket, också hon lovisabo. Som sagt, världen är liten!

Vi kom precis i tid till färjfästet för avgång. Nu kurrade våra magar, så vi kurvade via Bosgård.

Vi satsade på lövbiff också den här gången, så som i juni! Inte värt att rubba ett välbeprövat och lyckat koncept. Våra gäster tog hand om notan, så stort TACK för den goda maten.

När jag den här gången meddelade att jag skulle besöka "lilla huset" fick jag höra att jag inte skulle bli borta i en halvtimmes tid med främmande karlar. Men det var nog ingen risk här inte.

Från Bosgård körde bisin min vidare mot Borgå. Han var på jakt efter ett speciellt fönsterkitt. Vi passagerare fick stiga av vid Brunbergs fabriksbutik. Och ni skulle ha sett, två busslaster med pensionärer som verkligen lassade sina kärror och korgar fulla med godis. Första gången, som jag var i den nya butiken. Och jodå, jag kom ut med en plastkasse full av diverse godsaker, varav en låda redan har avlämnats i grannbyn!

På hemvägen kurvade vi ännu via Nya begravningsplatsen och en mataffär. Och så gick en solig underbar augusti torsdag fort som sjutton förbi.

Bra saker idag:

• Att det går och göra såna här fina kryssningar i närmiljön!
  
  
• Att kunna visa vår vackra finländska natur och bjuda på nya upplevelser.
  
  
• Att igen ha fått träffa så många trevliga människor.
  
  
• Att igen ha tillbringat en ledig dag ute på äventyr istället för att fastna i soffan! Fast det är nog lite synd om stickning nu, inte sant?
  
  
• Att ha så trevligt ressällskap.
  
  
  
• Jag fick spännande tyskt bomullssockgarn. Vad tycker ni att jag ska göra med det här? Sockor?
  Stort TACK för garnet.
  
  Igår kväll då jag kom från duschen frös jag så om fötterna att jag var tvungen att dra på mej yllesockor. Så sockor är bra att ha i alla väder.

Önskar er en riktigt skön fredag.