På reiso del två

Onsdagen den 27.7 grydde, alltså andra resedagen. Många av oss var uppe långt före sju för ett morgondopp i havet. Skönt och uppfriskande. Sedan en snabb dusch, härlig hotellfrukost och iväg med bussen några hundra meter till båten m/s Aura.

Färden över till Hitis tog väl en sisådär 25 minuter. På himlen skockades molnen och sjöbrisen fläktade skönt. Regnet hängde hotfullt i luften och jag fotade som tokig. Det är något med vatten och mig. Jag blir som galen, men på ett positivt sätt. Skulle inte ha nånting emot att bo vid vatten. Tänk att få ligga på strandklippor och höra vågornas kluckande. Åååh...
Men så är det ju det där med algerna. Suck!

Vi gick faktiskt ombord på färjan. Skulle ha varit dötrist att sitta i bussen utan minsta utsikt. Nu fick vi ju ändå en snabb glimt av skärgården och det som kan finnas där.

Solen kämpade verkligen för att ta makten över molnen.

Riktigt glad blev jag när jag fick syn på den här bilen på färjan, för visst verkar det som om Hitisborna nu har möjlighet att dricka Irish cream? :)

Ohoj, land i sikte, vi närmade oss Långnäs på Hitis, alltså inte det där åländska färjfästet.

I bakgrunden skymtar en röd varubil, som det står KOFF på. Hitisborna har alltså också fått öl! :)

Nu blev det bråttom ner till bussen. Men akta och ta det försiktigt i de branta trapporna.

Vårt första stopp på Hitis (eller heter det i?) blev Holmströms lanthandel. Hatten av för flickan i affären som inte alls blev det minsta nervös när en busslast ramlade in i boden. Och stackars ortsbo som blev tvungen att stå läääääääääänge i kö. Tänk om hon hade en deg på jäsning?
Dricka var ju det vi handlade allra mest för kvicksilvret hade igen nått tropiska höjder. De med barn och barnbarsnbarn köpte t-shirts med Hitismotiv som reseminne. Själv blev jag så imponerad av att hitta tidningen Mästarkryss att jag ju omedelbums måste köpa den. Hrmpf, som om nu jag skulle ha tid att lösa kryss. MEN till saken hör att den inte finns i tidningshyllorna här i sydöstra Finland. Vi är som vanligt förfördelade finlandssvenskar. :)
Hoppas bara att jag inte tog nån ortsbos exemplar. I såna fall ber jag ödmjukt om förlåtelse och får jag din postadress kan jag skicka tidningen sen när jag gått bet på alla svåra kryss och tröttnat på att stirra på de tomma rutorna.

Fort, fort in i bussen och så iväg till Hitis kyrka, Andreas, som byggdes under åren 1685-86. Kyrkan är den nästäldsta av samtliga bevarade korskyrkor i Finland. 

Inne i kyrkan finns tre votivskepp. Här ett av dem.

Under första resedagen, dvs tisdagen den 26.7, fick vi i Västanfjärd lära oss att votiv betyder gåva. Kan vara bra för korsordslösare att lägga på minnet! :)
Votivskeppen var oftast donerade av sjömän som klarat sig ur sjönöd. Skeppen saknar livbåt för tron skulle liksom vara livräddaren.

Klockstapeln i Hitis är av betydligt yngre datum, närmare bestämt från år 1752.

Från kyrkan begav vi oss iväg till Vikingacentrum i Rosala. Där fick vi delta i en förevisning, njuta av kaffe/te och en fylld semla (fralla). Därefter vandrade vi runt i centret och försökte föreställa oss hur vikingarna hade levt när det begav sig. Här långhuset.

I ärlighetens namn så vet jag inte riktigt. Måste medge att jag var lite besviken. Har t ex sett bättre hantverk på folkhögskolan här i grannbyn.
Dessutom finns det en äkta jungfrudans här i närheten. Den som fanns på Rosala var alltså ditlagd. Plus för att det fanns en hel del aktiviteter för barnen, men nu reste jag ju utan småbarn. :)

Tiden blev lite lång för vi var tvungna att vänta till klockan två innan färjan avgick till Kasnäs. Då det var så hett beslöts att vi skulle åka ner till färjfästet en halvtimme i förväg. Där på klipporna blev jag "antastad" av männen i gruppen. Jag fick svara på en hel drös med frågor om digitalkameran, digitala fotoramar och USB-minnen. Sedan ville de ivrigaste ännu veta vilka Seniordatakurser jag skall hålla inkommande termin. De första spörsmålen klarade jag ju av galant och med den äran. Men när det kom till mitt jobb var jag ju ledig, så totalt ledig att jag inte ens kom ihåg när kursanmälningarna börjar. :) Kunde dock göra pr för grundkursen som börjar 8.9.

På färjturen tillbaks till Kasnäs kunde vi bonga (skåda) en finsk kändis, Sonja Lumme. Det var de alerta pensionärerna som hade koll på sånt, eller vänta nu det kanske var reseledaren? Strunt samma, jag fotade inte Lumme och begärde inte heller autograf. :)

Väl återkomna till Kasnäs var eftermiddagen fri. En del vilade, andra simmade och  25 av oss stack iväg till Högsåra för att njuta av eftermiddagskaffe i Farmors café. 

Verkligt smarriga bakverk, men ack så lång kö, så mycket folk och så HETT. Reseledaren sade att de här kakorna botar rynkor och är mycket effektivare än världens dyraste antirynkkrämer.

Även här hade man sett till att barnen hade lekmöjligheter och en gammal brandbil var inklämd mellan ladugården och utebaren.

Det var verkligt hett när vi styrkta till mage och själ vandrade tillbaks till färjfästet. I hamnen var det fullt av båtar och livlig trafik.

Det gällde att inte missa färjan över till Kimito. Följande gick så att vi skulle ha missat middagen. Och bussen fanns på andra sidan sundet. Huuu. :)

 De riktigt ivriga hann ännu med ett besök i Skärgårdshavets Naturum Blåmusslan. Själv tog jag baddräkten från värmeelementet i badrummet och handduken under armen och begav mig iväg till hotellets badhus tillsammans med en annan frisksportare. Och vi prövade förstås allt, bastu, bassäng, massageduschen, kallvattenbassängen (tre grader varmt!), bubbelbadet och ångbastun. Mmmmmm vad skönt.
Återstod endast middag, samvaro och för mig sängen, medan de kvällspigga ännu var uppe mitt i natten, stod på bryggan och beundrade solnedgången.

Själv somnade jag så fort jag fått huvudet på dynan för att vakna ungefär 45 minuter senare till våldsamt skrikande i grannrummet. Tror det var en estnisk familj som huserade där, åtminstone om man såg till registerplåten på deras bil. Fick pallra mig ur den sköna sängen och banka på väggen för att få tyst på oljudet. Hoppas att det inte var vare sig hustrumisshandel eller barn dito på gång där.

Öar utan vägförbindelse inger mig både respekt och smått panik. Tror inte jag skulle klara av att anpassa mig efter färjtidtabeller. Tur att jag befinner mig på fastlandet och kan ta bilen över till Danmark utan färjförbindelse om jag vill. Är inte det lyxigt?

På reiso del ett

Som rubriken antyder har jag inte enbart suttit hemma och virkat utan också gjort en hel del annat. Reiso är för övrigt östnyländska och betyder förstås resa. Jag har tidigare bl a närturistat tillsammans med min mamma, dottern och yngsta sonen. Nånting vi smått planerar att göra om nästa vecka. Spännande.

Förra veckans tisdag äntrade jag bussen

tillsammans med 35 livsglada pensionärer från Isnäs och Liljendal. Jag hade alltså glädjen att få delta i en pensionärsresa.

Redan vid vårt första stopp i Salo var jag mäkta imponerad av reseledaren Anneli Hofer. Smick smack så hade alla resenärer försetts med semla (fralla på rikssvenska) och kaffe/te. De med specialdieter hade fått rätt och "ägaren" på Piihovi i Salo betjänade oss vänligt på svenska. Alla hann också besöka toaletten, handla osv. Det här började ju bra. Eftersom jag ju var en lite udda fågel i pensionärssammanhang hade jag satt mig helt ensam på en bänk i bussen och satt och stickade under det tråkiga motorvägsavsnittet. Det har jag ju sett till lust och leda, liksom ring ettan och trean (vägar runt Helsingfors för att man inte skall behöva köra tvärs genom stan när man vill västerut). Inget nytt under solen där inte.

För att slippa flera tråkiga vägar åkte vi till Kimito via Kokkila i Angelniemi. En liten färja tog oss de 615 metrarna över till Kimito. Siktet var inställt på Sagalund, ett härligt friluftsmuseum med lummig trädgård. Där mötte oss den stränge skolläraren alias guiden Kujala.

Han lotsade oss till Finlands äldsta skola, efter att vi hade fått ordning på våra ormande led. Raka led och tyst i raden skulle det vara. Nämnas bör att jag var den enda som neg när jag hälsade på Kujala, som inte föll ur rollen som sträng skollärare en endaste gång. Kimito pedagogie grundades år 1649

av Axel Oxenstierna, som fått Kimito i förläning av svenska kungen (ja, alltså Finland har ju ett förflutet som en del av Sverige. Sen förlorade ju svenskarna oss till Ryssland.). Skolan verkade på Tjuda och har blivit flyttad till Sagalund. Den var gratis och till för både pojkar och flickor. I skolbänken fick vi känna på hur det var att vara elev för länge länge sen.

Vi vandrade runt och bekantade oss med olika byggnader, 

och byggnadstekniska lösningar genom åren bl a  halmtak och hann se många vackra rosor i trädgården. Växterna hade skyltar med namnen också på latin. På tvättstrecket hängde gammalmodiga kläder med härliga gammaldags klädnypor av trä.

Lunchen, smarrig laxsoppa med mörkt och mustigt skärgårdsbröd samt kaffe och kanelbulle till efterrätt intogs på Café Adéle. Där sammanstrålade vi också med vår lokala guide Märta, pensionerad barnmorska, som berättade om Kimito, Västanfjärd och Dalsbruk.

Vi åkte på den så kallde "Brantvägen" eller Kimitos riviera mot Västanfjärd. Där besökte vi både den nya gråstenskyrkan från år 1912 och den gamla träkyrkan, som byggdes 1759–60.

Färden fortsatte därefter mot Dalsbruk där guiden lämnade oss. Vi gick mot torget och tog en glass på Kaffemoster. Ett etablissemang, som gjorde mig besviken, bortskämd som jag är med små pittoreska caféer i Lovisa med omnejd. Värst av allt, jag missade blomkiosken, som syntes i tv i våras i serien Hertzböle pojkarna. Argh! Hur kunde jag? Far i huset hade ju pålagt mig tvång att fota just den kiosken. Väl hemma fattade jag ju att jag nog sett själva kiosken, men just då var min hjärna så trög av värmen att jag inte förstod vad jag hade på näthinnan. Suck!

Efter glassen var det så äntligen dags att ta sig till Kimitoöns pärla, dvs Kasnäs skärgårdsbad

där vi inkvarterades i högklassiga rum.

Hotellet bestod av små hus utspridda på en ås. I varje hus fanns det sådana här lite sneda rum. Härligt svalt och skönt var det i rummen på grund av luftkonditioneringen, som man själv kunde styra med hjälp av en fjärrkontroll. På natten knakade det på loftet, så att jag nästan trodde jag hade fått en extra nattgäst med mig. Ena väggen i rummet bestod av fönster ut mot vägen där rumsgrannarna gick förbi.

Tyckte ju jag att var lite kusligt så jag drog mörkläggningsgardinerna för till natten. Utsikten från rummet var det inget fel på.

På kvällen blev det för första gången lite stressigt att hinna både duscha och klä om till middagen, fiskbord. Gott och rikligt. Middagen avslutades med fri samvaro och dragspelsmusik, för en av resenärerna hade med sitt instrument. Och vår snälla och skickliga chaufför Bob Tigerstedt hämtade det från bussen. De gifta paren seglade ut på terrassgolvet och tog sig en svängom. Vi andra satt och njöt av kvällen och samtalade om resan, livet osv.

Fortsättning följer....

PS! Beklagar att fotona är av dålig kvalitet, men jag hade enbart lilla pocketkameran med mig. Inte vidare lyckat så nästa gång ska jag släpa på systemkameran istället. Påminn mig så jag inte glömmer. :) DS

KYH 2011 statistik tilasto

Tässä vähän KYH-tiedot. Tänä vuonna KYH meni ihan pipariks. Nyt minulla on 14 uutta UFO:ja!!! Oh, yeah!

Aloitettu	25
Valmiita	11
UFO	14
Virkattuja	11
Lanka	Puuvilla
Menekki	409
Liinat	5
Koristeet	2
Kassi	1
Kännykkäkotelo	1
Patalappu	1
Lasinaluksia	4

Här lite KYH statistik, ingen vacker läsning, för nu har jag lyckats skapa 14 nya UFO.n. Oh yeah, :) Visserligen är det inte mycket kvar på en del grejer bara något varv, men andra är det desto mera att göra på. Suck!

	Statistik 2011
Påbörjade	25
Slutförda	11
UFO:s	14
Virkat	11
Garn	Bomull
Åtgång	409
Dukar	5
Dekorationer	2
Väska	1
Mobilfodral	1
Pannlapp	1
Glasunderlägg	4

KYH 18 valmis färdig

Viime viikolla tämä pieni virkattu liina valmistui, KYH no 18. Tämäkin syntyi puuvillajäännöslangasta.

Malli: Pieni virkattu liina, malli no 5 Diana virkkausmaailma no 2/2011

Lanka: Puuvilla jäännöslanka

Menekki: 34 g

Vkoukku: No 2

Med nöd och näppe hann jag få den här virkade duken färdig förra veckan innan KYH-perioden tog slut. Även den här duken, KYH nr 18, är virkad av restgarn i bomull. Trots att färgen är riktigt min, ger jag kanske bort den. Få se..., namnsdagsbarnet ska få välja duk själv. Det här garnet är också ett loppisfynd och fanns i samma kasse med bomullsgarner, som jag köpte förra våren.
Måste säga att tidningen jag igen virkat ifrån inte alls var en dålig investering eftersom de flesta dukmodeller kommer därifrån. Och beskrivningarna har jag klarat av, trots att jag nog fick riva lite med den här duken. Men så går det när man seeeent på natten sitter och virkar och ögonen och varven går i kors. :)

Att jag alls köpte den där tidningen beror på att den var till specialpris för endast 2,90 euro. Den innehåller 22 olika modeller, både större och mindre dukar samt en cafégardin.

Modell: Liten virkad duk, modell nr 5 från den finska virkningstidningen
Diana virkkausmaailma 2/2011

Garn: Bomullsgarn, rest

Åtgång: 34 g

Virknål: Nr 2

KYH 11 valmis färdig

19.7 KYH no 11 valmistui. Sekin on pieni virkattu liina. Tykään kovasti tästä väristä. Muut KYH-tekeleet tulevat tänne heti kun olen kuvannut niitä.

Malli: Pieni virkattu liina, malli no 7 Diana virkkausmaailma no 2/2011

Lanka: Véritable Fil d'écossee, Austral

Menekki: 38 g

Vkoukku: No 2

KYH nr 11 är ännu en liten virkad duk. Den blev färdig redan 19.7. Älskar den här färgen som inte är riktigt rosa och inte heller riktigt orange utan nånting däremellan. Undrar om den färgen har ett namn? Tyvärr ljuger kameran lite och här ser färgen ju rosa ut. Garnet är ett loppisfynd och nån annans restgarn, som sagt är ju de restgarnerna mycket intressantare än ens egna. Nåja, de facto hade jag ju inte så mycket virkgarn hemma eftersom det inte blivit av att virka dukar tidigare. Jag har en hel del andra KYH-grejer färdiga också och de kommer hit så småningom. Men först ska nån orka fota dem och när skulle nu jag hinna med sånt? Jag som har semester och ränner hit och dit. :)

Modell: Liten virkad duk, modell 7 i den finska virkningstidningen
Diana virkkausmaailma  2/2011

Garn:  Véritable Fil d'écossee, Austral

Åtgång: 38 g

Virknål: Nr 2

KYH 12 valmis färdig

KYH no 12 valmistui viime viikolla. Todella yksinkertainen ja helppo virkata ja katso kuinka tehokasta. Kuka arvaisi että pylväät, ketjusilmukat ja piilosilmukat ovat näin kauniita?

Malli: Pieni pyöreä virkattu liina, malli 1 Diana virkkausmaailma no 2/2011

Lanka: Janina virkkauslanka, Almedahls

Menekki: 28 g

Vkoukku: No 1½

Förra veckan fick jag också färdig den här enkla, men ack så effektfulla lilla duken, KYH nr 12. Tänk att lite stolpar, luft- och smygmaskor kan bli till ett så här vackert mönster?!

Modell: Liten virkad duk,
modell 1 i den finska virkningstidningen Diana virkkausmaailma  2/2011

Garn: Janina virkgarn från Almedahls

Åtgång: 28 g

Virknål: Nr 1½

KYH 19 valmis färdig

Viime viikolla tämäkin virkattu liina valmistui, KYH no 19.

Malli: Virkattu liina malli 6 Diana virkkausmaailma  2/2011

Lanka: Pirtan puuvillalanka

Menekki: 44 g

Vkoukku: No 2

Förra veckan fick jag också den här virkade duken färdig, KYH nr 19. Som ni såg blev bägge dukarna vita trots att de här loppisfyndgarnen lite hade gulnat. Det gick alltså att tvätta i Klorin. Nu har jag några dukar till som väntar på pressning och fotografering. Det börjar bli hög tid att visa upp dem för imorgon är det ju sista dagen för årets KYH. I år kommer jag tyvärr att få massor av UFOS för jag har gjort så mycket annat och det har varit så jättehett. Får väl lämna dem till Finnkampsstickningen, som börjar den 27.8. Visst är ni väl med där?

Modell: Virkad rund duk, modell 6 i finska virkningstidningen Diana virkkausmaailma  2/2011

Garn: Pirtas bomullsgarn

Åtgång: 44 g

Virknål: Nr 2

KYH 7 valmis - färdig

Olen ollut reissulla eikä ehtinyt raportoida ollenkaan. Mutta KYH no 7 valmistui jo viime viikolla. Valitettavasti en ole ehtinyt pingota...

Malli: Pieni virkattu liina, malli no 16 Virkkausalbumi 1/2006 Kauneimmat käsityöt

Lanka: Valkoinen puuvilla jäännöslanka

Menekki: 30 g

Vkoukku: No 1,75

KYH nr 7 blev färdig redan förra veckan, men jag har varit på en underbar liten tripp till Kimitoön, så jag har inte hunnit rapportera, bara simma, insupa skärgårdsluft och kultur.
Tyvärr har jag inte spänt ut duken så som man borde, utan fuskat lite och bara pressat den lite grann. Men det får duga tills jag bestämt mig för vad jag skall göra med den.

Modell: Liten rund virkad duk, modell 16 från en finsk virkningstidning
Virkkausalbumi 1/2006 Kauneimmat käsityöt

Garn: Vitt bomullsrestgarn

Åtgång: 30 g

Virknål: Nr 1,75

Sommarstiltje

Förlåt att det varit mer än lugnt här på bloggen, men sommarvärmen har tagit sin tribut. Dock inte så att jag varit precis totalt lat. Nej, ingalunda för jag har hela fyra virkade små dukar färdiga. MEN jag har inte fått dem pressade eller fotograferade. Två av de vita dukarna lade jag dessutom i en Klorinblandning för att bleka dem. Tyckte att det vita garnet var lite gult på sina ställen. Få se hur det blir när jag tvättat dem, om de alls går att visa upp i detta forum.

Förra måndagen begav jag mig till grannstaden på jakt. Förstås hittade jag inte det jag skulle ha, men gjorde en hel del andra fynd. Ja, och på samma gång gjorde jag av med klänningspengarna. Eh, men vad är viktigare, en klänning till min kusins stundande bröllop eller stickgrejer? Tänk noga efter innan du svarar...
Just det, de här stickböckerna har jag ju glädje av i många, många år framöver.

Växtfärgningskurs blir det kanske för mig i höst. Åtminstone är jag anmäld, men inte har jag samlat växter än. Vet inte riktigt vad jag vill ha för färg. Suck.
Stickboken till vänster har många trevliga sockmönster.

Som ni ser är alla böckerna försedda med realapp. Självklart måste de ju köpas då. Den där virkboken är härlig och innehåller en massa plädmönster. En del av de mönstren är runda, bl a ett från Afrika, så då kan man virka det både till sjal eller varför inte som en bordduk? Själv har jag inte runda bord i huset så här blir det åtminstone inte någon sådan duk.

Tyvärr klarade jag mig inte hem utan en kasse full med garn. Suck, suck och mera suck.

Men som ni ser har de här nystanen också röd lapp. Alla nystan utom de två översta är ju sockgarn. De röda bomullsgarnet är tänkt, som bra att ha till julen. Men jag misstänker att det nog inte kommer att bli så mycket julpysslande i år heller...

Hur de här några nystanen sedan kan väga så mycket som 1 kilo och 100 g är mer än jag vet, för så mycket hade jag nog inte tänkt att öka på garnlagret, som bara växer, växer och växer...

Mitt i sommaren

- Hej, va' gör du? hördes dotterns glada stämma i min Nokia.
- Stickar sockor.
- Va? Mitt i sommaren? Är du int' riktigt klok?

Nä, nä, jag gör inga anspråk alls på att vara klok. Anförvanterna har skrattat sig fördärvade åt mig då jag suttit med högsta blåsfart framför fläkten och stickat så svetten lackat. MEN om en kille som fyller sju önskar sig ett par blåa hemstickade sockor, så måste han ju bara få det, inte sant? Inte är det ju vårt fel att han har födelsedag i juli. :)

Tyvärr blev det nu inte helblått för, hör och häpna, sådant sockgarn finns inte i mitt "lilla" garnlager. Min exceltabell talade visserligen om att det skulle finnas ett nystan på 150 g i svarta hyllan, men icke att jag hittade det. Försökte anstränga de små grå till maximum och kom sedan ihåg att jag redan använt det mörkblå garnet i ett annat sockprojekt. Sedan hade jag inte uppdaterat garntabellen och tagit bort nystanet. Inte alls konstigt att jag därför verkar ha massor av garn. :)
Jag fick alltså ta vad jag hade och då råkade jag ha blårandigt garn. Fick dessvärre inte ränderna att stämma trots tappra försök, men det verkade vara olika breda färgpartier i nystanet. Far i huset tröstade mig med att det kan vara bra att veta skillnad på höger och vänster. :)
Tycker också att sockorna verkar vara för stora för en sjuåring. Tog måttet från boken Kotilieden ihanat käsityöt. Kotiliesi är en finsk tidning och i den här boken har man samlat ihop alla fina beskrivningar som ingått i tidningen. Därtill finns grundmönster för både vantar och sockor och en tabell för vardera innehållande maskantal och mått.
Nå, som far i huset konstaterade:
- Pojkar växer ju så snabbt.

Modell: Helt vanliga barnsockor, beskrivning bland annat från garnbanderollen

Garn: 7-bröder, Jättiraita (Jätterand) från Novita

Åtgång: 86 g

Stickor: 3½ och 4

Garnåtgång i maj 2011

Nej, go vänner, det här är inte heller nån vacker läsning, alternativt får ni skadeglatt peka finger åt mig då mitt garnlager skenar iväg.
Hur det nu kom sig så hann jag aldrig få ett endaste ett alster färdigt i maj. Suck och stön. Och trots att jag ju var på Åland under den "farliga" lördagen, lyckades jag ändå få de här 6 nystanen med Kitten mohairgarn:

Det finns alltså snälla människor i stickcaféet, som tänker på mig. Tack för det.

Så här eländigt såg det alltså ut hemma hos mig i maj:

Använt garn:      -
Donerat:                     390 g

Inhandlat:
Cotton luxus               650 g

Från Åland                 700 g

Kitten mohair             300 g

Inhandlat inalles:   1650 g

Erhållit:

Av mamma                300 g

Av SNY                     400 g

Erhållit inalles:        700 g

Garnlagret:

Ingående saldo i april:  6522 g

+ i maj                          1960 g

Garnlagret totalt        8482 g

KYH 1 valmis färdig

KYH no 1 valmistui viime viikolla, ihan tavallinen patalappu.

Malli: Patalappu, muokattu malli no 2 Novita kesä 2009

Lanka: Cotton Luxus, Novita

Menekki: 54 g

Vkoukku: No 4

Förra veckan fick jag KYH nr 1 färdig, en alldeles vanlig pannlapp. Virkade kant runt även om den inte var med i den ursprungliga beskrivningen. Det är ju det som är så roligt med virkning, man kan testa och göra lite hur som helst. :)

Modell: Virkad pannlapp enligt modell nr 2 i Novita kesä (sommar) 2009

Garn: Cotton Luxus från Novita

Åtgång: 54 g

Virknål: Nr 4

En lössläppt garnoman

Varning utfärdas: Detta är ett lååååångt och förskräckligt inlägg!

Har dragit mig för att bekänna mina garnförsyndelser i juni, men ärlighet varar längst eller hur? Dessutom kan jag ju fungera som varnande exempel för andra. Och det är väl bra eller hur?
Alltnog, det hela började lite smått oskyldigt med att jag inför min mor klagade min nöd över mitt garnlager, som aldrig tycks innehålla just det garn jag skulle behöva till planerade projekt. Känns det igen? Dessutom hade jag missat en rea på -20% på just det spanska garn jag ville testa att virka en väska av. Bu-ääääh.
- Du behöver inte mera garn, utropade min mor förskräckt.

Nå, min mor är ju ändå världens snällaste, hjälpsammaste och vänligaste människa, så hon rev upp sitt eget stickprojekt och gav mig fem nystan med Novitas flip-flop-garn.

Och de lila nystanen hamnade genast i ett KYH-projekt.

Sedan var jag plötsligt tillbaka i mataffären och där fanns korgen med förmånliga spanska garner. Caféet skulle upphöra. Och klart jag måste hjälpa till med att tömma hyllorna, lite medmänsklighet behöver jag väl ändå visa? :) Resultatet av min godhet såg ut så här:

Här de spanska garnerna från Katia.

Och eftersom jag ju ändå mest verkar använda Novita-garner fick en del nystan av den sorten också följa med. Alla de här nystanen var -20%. Vackert så.

Men nu hade jag ju fått upp garnvittringen så jag skenade iväg till stadens ena lopptorg. Och nej, jag skulle absolut INTE ha nånting, inte köpa något över huvudtaget (korsade fingrar bakom ryggen). Men det var ju inte mitt fel att det fanns så mycket intressant på loppiset. Tur att jag redan från början tog en kärra, för en liten korg på armen skulle inte alls ha räckt till. :)

Nån som kan förklara varför andras restgarner är så mycket intressantare än ens egna? Den här påsen med garn kostade 5,- euro och det ena bomullsgarnet kom genast i användning.

 I samma bås hittade jag de här gula nystanen med mattrasetrikå. Hela 2,8 kg. Måste ju bara ha den där plastpåsen. Och lugn bara lugn, lämnade kvar påsen med vita likadana nystan. Och attans att jag ångrar mig nu. :(

Det här hittade jag också i samma loppisbås. Vet inte riktigt till vad jag skall ha det, men alltid kan det ju vara bra till nånting, kanske i vävsalen?

Det fanns ju förstås massor av annat intressant i loppisbåsen:

Bland annat de här tidningarna för 20 cent/styck.

Och i dem fanns mycket intressant:

Nu är jag illa ute, som börjar titta på sådana här evighetsprojekt. Tycker att det räcker riktigt bra med Karhutröjan.

Men visst skulle det vara härligt att försöka sig på en sån här mönsterstickning.

Här en rolig idé: Virka runda trafikmärken för att lappa byxorna. Det var då det, men varför inte helt gångbart ännu idag?

Den här pärmen innehöll åtta tidningar från år 1992 och gick lös på 1,50 euro. Självklart hamnade den i min kärra. :)

 Lyckligtvis fanns det endast en dubblett = jag har tidningen från förut. Ibland är det bra med gott minne ska jag säga.

 I de gamla tidningarna finns faktiskt allt möjligt matnyttigt. Undrar om jag borde dra fram symaskinen? :)

I juni hann mamma och jag också med att avnjuta fiskbordet i Bruket tillsammans med andra glada damer.
Efter lunchen åkte vi iväg till lilla garnaffären i Pyttis. Min mamma gav mig hela 100 euro för inköp av garn. Detta utan att alls fundera över vilka faror och frestelser hon utsatte mig för. Huuu!

Vet inte om mamma blev besviken, men jag nöjde mig med de här två härvorna med mattrasetrikå på 1,8 kg. Tänkte att de går bra ihop med de gula som jag hade fyndat på loppis.

Att det sedan dagen före midsommar fortfarande fanns kvar garn i en korg utanför caféet i mataffären och nu -50% är en helt annan historia, som jag inte ska gå in på här...
Har inte ens vågat räkna hur mycket jag nu har ökat på garnlagret. Kanske jag själv borde öppna affär? :)