Sortering pågår

Nå, nu börjar det äntligen hända lite saker i mitt blivande hobbyrum. I lördags fixade far i huset tillsammans med sonen så att jag kan rada mina tidningar och böcker i en hylla. Det var ju verkligen snällt av dem att jobba medan jag strosade omkring på mässan i Tammerfors. Idag har far i huset skruvat fast ett pyttelitet vitrinskåp under loftsängen, som jag inte alls vill ha i det där rummet. Han har också skruvat fast ett lysrör under den där förhatliga sängen, så att jag ser när jag sitter vid skrivbordet som finns under. Sängen har länge varit ett tvistefrö. Jag tycker att den tar upp en massa onödigt utrymme och dessutom slår jag huvudet i sängbottnen så jag ser stjärnor. Far i huset har lovat höja den och det hoppas jag han gör med det snaraste. Ingen kommer nånsin att sova i den där sängen, men vad kan jag göra mot en envis karl? Får väl använda sängbottnen som extra utrymme för extra stora garnsäckar! Få se vad han säger då?! :)

Ett av ledmotiven för far i huset har varit att det mesta ska kastas bort, men dock inte hans saker. Nej, nej, det är jag som ska slänga mina grejer. Så igår kavlade jag upp ärmarna och började med att slänga en vit plastbunke full med gamla strumpeband, visserligen ännu kvar i sina förpackningar, men..., gamla krokiga strumpstickor och långa stickor, sytråd o.dyl. Ve och fasa, nu kastade jag bort fel saker!!! Från far i huset hördes en lång svada om vems den där bunken varit, hans pappas gamla (frid över hennes minne) kusins. Ja, och det fick man då inte alls slänga. Suck. Men vad gör skräpet då i mitt hobbyrum om far i huset ska ha det?
Det hela slutade med att bunken hamnade ner i källaren i ett skåp och jag tog itu med en svart plastsäck som de unga tu hämtat från vinden på det gamla stället.

Innehållet i säcken var en total överraskning för mig och jag var faktiskt tvungen att sätta mig ner och dra djupt efter andan några gånger, så överraskad och smått tårögd blev jag. Innehållet fick mig att minnas lyckliga hoppfulla tider.
Här fanns bland annat en röd klänning, som min äldre lillasyster börjat sy åt vår minsta lillasyster. Hon växte ur den innan den blev färdig och jag fick den för att sy den färdig åt dottern. Men hon växte också ur klänningen innan den var färdig. Så vad ska jag göra nu med den vackra röda klänningen som saknar en sidsöm, fållen, kragen och manschetterna på ärmen? Delarna finns färdigt klippta, så vem behöver en flickklänning?

Sedan hittade jag det här bakstycket, som min mormor har stickat på 1970-talet.

Och framstycket. Varför hon slutade innan framstycket och ärmarna blev färdiga vet jag inte. Jag minns inte. Tog garnet slut? Tappade hon mönstret? Eller tappade hon inspirationen? Inte vet jag heller vad jag skall göra med det här, men fick tips på stickcaféet idag att jag kan göra ett kuddöverdrag av det. Smart för då får jag ha kvar ett minne av mormors hantverk.

Och så hittade jag mitt eget projekt, ribbstickad jumper från mönsterbilaga i Hemmets Veckotidning nr 26 år 1973. Åhå, så förvånad jag blev. Bilden från mönstret mindes jag bra, men inte att jag skulle ha börjat på en sådan jumper. Den här går nog till rivning och så får det nästan bli... hmm... ja vad då av garnet? Finns faktiskt flera nystan kvar av den här färgen. Babykläder till välgörande ändamål kanske?

Min mormor tyckte om att virka. Det var hon som lärde mig virka. De här blommorna fanns också i plastsäcken, men inget garn. Hon har virkat med dubbelt garn.

Undrar vad hon tänkte att det här skulle bli? En sjal? En duk?
Det här projektet borde jag nog virka färdigt, inte sant?

Huh, städning är inte lätt och den här tog på. Det är nog bättre när någon annan sköter vindstömningen för en. Det man inte har saknat visste man ju inte att fanns, eller hur?

Och inte var tidningssorteringen lätt att genomföra den heller. Hur ska jag kunna veta från vilka mönstertidningar jag aldrig någonsin kommer att göra något?
Och jo, jo, jag ska sluta köpa tidningar alltså mönstertidningar... tror jag... allting finns ju numera på nätet, men allt det roliga och inspirerande bläddrandet då?

HEMSKT roligt

Igår hade jag HEMSKT roligt i väldigt trevligt sällskap. Bekvämt och bra var det också för lite över fem på morgonen steg jag på bussen från busshållplatsen som finns i närheten av vårt hus. Bussen körde till Lappträsk och därefter till Den STORA hantverksmässan i Tammerfors. Förstås stannade vi vid andra busshållplatser också och klockan sju stannade vi i Linnantuuli, intog förfriskningar och besökte toan. Strax före nio var vi framme vid resmålet, Pirkkahallen och kön var enorm. Och då är det bra att ha buss. Den vinkas fram så glatt och så får man stiga av strax utanför ingången. Lyxigt värre!

Enligt reklamen är det här Europas största hantverksmässa. Tre stora hallar proppfulla med allt från handgjorda alster till ljuuuvliga garner. Och en fjärde hall full av konst. Huh, huh, synd att stegmätarn blev hemma. Mitt trevliga sällskap och undertecknad skippade den fjärde hallen helt och hållet. Vi hade fullt upp redan med de tre första. Egentligen orkar man inte ta in uttryck hela tiden heller så två av hallarna blev lite styvmoderligt genomgångna.

Och köpte jag garn? Öh, njaaa, nå, alltså... :) skrev ju att jag hade HEMSKT roligt!
Första stället vi stannade vid hittade jag genast sådant garn som jag visste att min stickväninna var på jakt efter. Jag ringde henne, lite orolig att hon ännu låg och sov vid den tiden på lördagsmorgonen, men hon var uppe vid frukostbordet redan. Och jo, hon skulle ha tre nystan av garnet, så faktiskt köpte jag garn, men inte åt mig själv! Till först alltså, men sen...

Nä, nä, ingen fara, nystan nummer två (eller egentligen var det ju redan nummer fyra eller fem) köpte jag från Lankavas avdelning och det skall en snäll dam på stickcaféet få i tisdag. Förresten så är jag ju redan van och vet hur skamlöst jag kan bete mig visavi garn så jag hade förstås med mig en lista på garn jag ansåg mig behöva. När vi besäkte Pirkanmaan Kotityö Oy:s mässavdelning halade jag alltså fram min lista och köpte faktiskt garn åt mig själv.

Det här skall bli två par rosenvantar i mönstret Ingrid. Tänk två par! Jag måtte ha drabbats av storhetsvansinne. Jag som knappt klarar av att sticka två vantar. Garnet heter Paksu Pirkka och finns i en mängd härliga nyanser.

Och jag gillar stort förpackningen, dvs, papperskassen med bilder av en massa vantar på. Inspirerande.

Från Vihreä Vyyhti skulle jag minsann inte ha någonting...

Nog för att kanske garn till en sjal skulle... men nej, köpte dock tre nystan Kaurigarn, som bland annat innehåller opossum. Det ni!
Och skulle jag ha vetat att Eiran Langat inte alls längre har det Malabrigo-garn, som fanns på min lista och som jag vill ha till en sjal, så då kanske jag skulle ha tittat lite närmare på garn i Vihreä Vyyhti istället.

Drops Fabel kan man inte ha för mycket av, eller hur? De här vackra nystanen fick följa med mig hem och nu tänker jag sockor, sjal skulle förstås också vara en möjlighet. 

Försäljaren (månne det var Tapio själv?) i Tapion Lankakauppa var skicklig. Jag skulle egentligen ha det tunnare Delight, men hur det nu var hade jag plötsligt betalt också för tre nystan med Big Delight. Hmm... garnförförd?

Det jag däremot visste med bestämdhet var att jag skulle ha lite bomullsgarn för att kunna virka dukar. Så de här fyra nystanen inhandlade jag hos Lankakissa.
Någonstans ifrån plockade jag också på mig ett rött glittrigt Anchor Freccia.

Någonstans ifrån dök också det här strumpgarnet ner i min väska.

Och så sa mitt sällskap:
- Jovisst ska du ta det där smyckesetet. Tänk nu, där är örhängen och allt.
Länge stod jag och tvekade, vände och vred på Tuuliadesigns paket. Kan jag få ihop till en Olga?

Men när både mitt sällskap och försäljaren samstämmigt lovordade paketet blev jag förstås svag och så gick det som det gick. Paketet fick följa med mig hem och ännu är det inte klart om det ska bli en julklapp eller ett projekt för mig. Hmmmm....

Det fanns ju förstås massor av andra saker än garn att köpa på mässan. Perfekta julklappar kunde man hitta. Den här tvålen skall dock få sprida ljuvlig rosendoft i vår toalett.

Det hemska med mässan är alltså alla lockande garn. Det roliga med mässan är förstås också alla lockande garn, som jag minsann klappade, klämde och kände på, möten med likasinnade, inspiration och flödande kreativitet.

En stor glädje för mig var att få ett kort möte med Mikaela. Tänk att få träffas livslevande. Hon stod och samtalade med en norrman, som gav mej...

... ett måttband så där bara. Blev så glad för det. Tack! Och ja, jag gillar ju Sandnes garn.

Jag hann också säga hej till min småkusin från Ekenäs.

Och förstås hade jag en buss-stickning med mig. Stickade dock endast på återvägen mellan Tammerfors och Hyvinge. Sedan lade jag mörkt på lampan i bussen. Man vill ju inte precis störa trötta och medtagna mässresenärer.

Trenderna då? Jo, frillagarnen finns fortfarande kvar, men halsdukarna såg man inte upphängda som lockbete. Glitter och glamour, garn med reflex eller pärlor i samt andra specialgarn är inne. Likaså är eko, rent ylle eller silke. Jag stod och dreglade över många fina mjuka och dyra garner, hittade en hel del nya garnaffärer, som jag inte ens visste att fanns. Tyvärr glömde jag vilken som hade Katiagarner och vilken som hade Bergere de France-garner, men det ordnar sig. Det går ju alltid att googla. Men jag skall ju inte ha mera garn!!

36 975 besökare hade årets mässa. Boka in redan nu nästa års mässa, som hålls den 13 - 15.11.2015.

Syndigt gott

Idag borde jag ha haft sovmorgon. Märk väl borde! Redan före klockan åtta var jag uppe. Min lediga dag har gått åt till tvätt, disk och slavarbete i firmans kontor. Nu börjar jag bli lite rastlös för jag vill ju sticka. Vad annat ska man använda sina lediga dagar till?

Igår var det farsdagslunch här hos oss med alla barn på plats utom minstingen som för tillfället bor i vårt västra grannland. Också min mamma var bjuden på mat och hon hade med sig köttfärsbiffar samt len och god potatismos.

Nästyngsta sonen tillredde Syndigt god porterstek och oj vad vi åt. Själv behövde jag endast fixa en chokladtårta till efterrätt.

Allt det där försvann och ändå var vi inte flera än åtta personer vid bordet.
Undrar var sonen har fått sina talanger ifrån. Själv är jag mera som en kratta i köket.

Dagen till ära var bordet festligt dukat. Svärdottern undrade om vi redan firade jul, men servetterna är ju gula!

Huvudet upp

Ja, ja, nu tror ni förstås att jag inte vet att det heter upp med hakan. Klart att jag vet det, men mitt senaste färdiga projekt är gjort av ett garnnystan som heter just Heads Up. så det så.
Det finns förstås annat som också heter Heads Up, bland annat en frågesportsapp.

Stickade en mössa förra veckoslutet och så tog det ända till igår innan jag fick den ihopsydd. Och det var minsann på tiden för här föll första snön igår. Lite finns kvar på marken ännu idag.

Modell: Mössa, engelsk beskrivning på garnbanderollen

Garn: Heads Up från Sirdar

Åtgång: 50 g

Stickor: Nr 4

Tänk att 50 gram garn räckte. Nu skulle jag vilja ha en halsduk i samma färg. Antar att tofsarna som följer med garnet får sys fast i var ände.
Garnet är helt ljuvligt mjukt och skönt och precis min färg.

Ingen inredare

Det är bara att erkänna: Jag är ingen inredare. Jag har inte den där tredimensionella blicken och jag springer inte runt med måttbandet för att kolla vilka skåp som skulle passa var. För att nu inte tala om lampor, gardiner, tapeter, färger. Huh, allt det där har faktiskt far i huset tagit hand om och jag har låtit honom hållas.

Det är klart att jag drömmer om riktiga bokhyllor från Boknäs, men så länge vi inte har råd med det så nöjer jag mig med det far i huset hittar på. För tillfället är de fletröttnervös på det. Han har packat upp lådor i racerfart medan jag varit på jobb. Och han fick kontoret färdigt förra veckan och allting är faktiskt helt perfekt här. Det enda som fattas är att jag packar upp min andel av viktiga papper, men det får allt anstå till nästa vecka.

Jag beundrar alla som vet hur det ska se ut i rummen för att det ska bli trivsamt och som vet vad de skall göra med olika grejer så där som X-bondmooran i stan. Sällan som jag besitter sådan förmåga.
Men så i somras, då bara visste jag att den där måste jag ha. Jag talade inte ens om någonting för far i huset utan underhandlade direkt med Janne på återvinningscentralen och betalade det begärda priset för att jag precis råkade ha den summan i plånboken. Tur att far i huset inte visste att jag inte ens försökte pruta.
Sent omsider varseblev far i huset att han skulle kånka ut en kista till min bil och då skulle ni ha hört:
- Men va ha du nu köpt? Vi har int rum för den där? Vart ska du sätta den där...
Och jag bara log milt och nynnade på Ted Gärdestads Himlen är oskyldigt blå.

Hur skulle jag ha kunnat lämna den här dyrgripen efter mig? Nu är den full av tyg och godis som jag har gömt. Och visst hittade far i huset en plats för den här träkistan. En helt perfekt plats verkligen.

Julafton hela veckan

Det började i måndags:

Jag fick ett presentkort på 30 € till den lokala garnaffären i stan

och en vacker blombukett. Och då hade jag inte gjort någonting annat än mitt jobb. Rörd och tacksam.

I tisdags hann jag till min stora glädje delta i stickcafé i stan. Vi hade så roligt mellan stick- och virkvarven. Vi skrattade så tårarna rann. En av de snälla damerna gav mig en splitterny vit blus. Oj, tack!
I onsdags hade far i huset fixat till kontoret så att jag nu har min datahörna som jag vill ha den. Nu har han sedan jobbat på med hyllor och skåp så snart är allting på plats. Evigt tacksam är jag.

I torsdags fortsatte julafton: Fick en bukett eterneller, som doftar sommar.

Fick en flaska glögg (21%) och ett spännande Nalle Puh-paket,

som innehöll ett vackert ljus i precis mina färger. Jag uppskattar verkligen omtanken allt från valet av presentpapper till den härliga färgen på ljuset. Tack!

Och så fick jag en Lyckobok. Den står nu här på mitt databord, så om det krånglar till sig kan jag läsa några rader och riktigt känna hur lyckligt lottad jag är.

På kvällen hade vi en gäst från Tyskland. Hon gav mig en vacker pashminasjal

och sin mammas fina garner, som hon städat ur barndomshemmet. Nu blev det 378 gram till i mitt garnlager. Far i huset hickade till, men vad kunde han göra? Så rörd och tacksam för att ha fått fira julafton i en veckas tid.

Och inte nog med det. Den gångna veckan var också en kulinarisk höjdare.
I måndags började det på dagen med hembakta semlor (frallor) och bondost (äggost) i Hindersby och på kvällen bjöd nästyngsta sonen och hans sambo på köttfärsröra och spaghetti till middag.
I tisdags på stickcaféet kalasade jag på citronmarängpaj. Mums. Det syrliga som möter det söta... Så glad att de hade den i kakvitrinen i tisdags.
På kvällen dök igen nästyngsta sonen med sambo upp och bakade scones till kvällsteet och så inledde vi också glöggsäsongen.
I onsdags blev jag bjuden på hembakat surbröd (rågbröd) med ost på i Hindersby och senare på kvällen då jag kom hem bjöd far i huset på jordärtskockspuré och älgkött. En kulinarisk höjdare.
I torsdags hade vi avslutningskaffe i stan med grundkursen i data och då dukade kursdeltagarna upp idel läckerheter: Skinkpaj, nygräddade bullar, blåbärskaka och chokladkex. Oj, oj, oj, så mycket gott.

I fredags visade igen far i huset prov på sina kulinariska talanger och bjöd svärmor på middag. Vi kalasade på onsdagens rester, jordärtskockspuré och älgkött samt fräsch sallad och vackert upplagda rårivna morötter.
Igår var det min tur att laga mat och då gjorde jag makaronilåda. Mamma skickade nybakt varmt jästbröd till oss.
Ikväll har igen nästyngsta sonen med sambo varit här. De stekte plättar åt oss allihopa. Mumsfilibabba. Det är bra med sådana här matgäster som dyker upp och tillreder maten här i vårt kök. Mera sådant, tack!
Imorgon blir det väl som vanligt igen, fast vem vet vad allt som kan hända...

Ute på vift

Förra veckan var jag minsann ute på vift. Och det tär lite smått på krafterna än. Nå, nej, det gör det inte. Det som tär är söndagens klockomställning. Min kropp protesterar, det går inte att vrida tiden så där bara. Men tillbaks till den fartfyllda förra veckan:
På måndag kurs i Hindersby, på tisdag iväg med far i huset till Tammerfors (missade stickcaféet, snyft), på onsdagkväll igen kurs i Hindersby, på torsdagkväll iväg till grannstaden, på fredag igen till Tammerfors med far i huset, på lördag lite arbetsuppgifter och en loppisrunda i stan tillsammans med svärdottern, på söndag höstmiddag i Hindersby osv...

Huh, ni börjar kanske förstå att tröttheten tar vid och att jag inte har fått mycket gjort här hemma. Men, vad gör det så länge jag har roligt?

För en vecka sedan var jag alltså iväg med min stickväninna på specialkväll i teeteeshop i grannstaden. Sånt är farligt, ytterst farligt, men jag var rätt förståndig, fråga vem som helst så får ni höra! :)
Träffade faktiskt en hel del bekanta där i vimlet, riktigt trevligt.

Se så underbart, massor av garn att klappa och det finns hur många hyllor som helst. 

Som vanligt tog de röda korgarna slut. Men numera är stickväninnan och jag så garvade i gamet att vi vet att man ska grabba en köpkorg åt sig genast när man kommer innanför dörren. Många överfulla korgar sågs. Och nej, nej, jag ska inte ha mera garn... eller... :)

Vi fick se en modevisning med höstens uppstickade mönster. Intressant att se hur det ser ut i verkligheten. Ger en verklig inspirationskick. Vi fick två mönstertidningar i gåva samt ett helt underbart nystan med Lumi-garn. Och det var kraftig rabatt på garn och tillbehör. Jag passade på att köpa mig Knit Picks T-nålar för kommande monteringsprojekt.

Jämfört med det ställe, AVK, som jag fick besöka både i tisdags och fredags förra veckan, så var nog torsdagens besök i grannstadens garnaffär bra mycket trevligare.

En ny UFO?

- Nu har jag hittat en ny UFO åt dig, sade far i huset häromsistens något exalterad. Han har lärt sig ett nytt ord: UFO.
Jag stönade inombords och undrade vad han nu skulle dra fram. Har jag faktiskt flera nästan antika projekt? Det kan jag väl inte ha? Det räcker så bra med det tjugotalet påbörjade projekt ända från år 2009 som väntar på en mindre eller större insats för att bli färdiga.

Men sakta i backarna nu. De här har jag inte ens stickat. Hmmmm, måste vara någon av sönerna som i tiderna har roat sig med att dra upp trådändar i tåändan. Håhåjaaa, klarar jag av att lappa de här eller ska jag bara slänga dem i bastu-ugnen?

Nästan antik UFO

- Jag har en överraskning åt dig i korgkistan i ditt pysselrum. Jag räddade den från det stora vindsbålet, sade far i huset häromsistens.
- Oj, spännande, svarade jag och fortsatte med mitt. Senare på kvällen kom jag ihåg den utlovade överraskningen och gick iväg till mitt blivande hobbyrum.
- Du milde, vrålade jag i falsett då jag öppnat kistlocket. Far i huset stod vid min sida inom sju röda sekunder.
- Vad är det? Gjorde du dig illa?
Själv var jag mer eller mindre förstummad och visste faktiskt inte om jag skulle gråta eller skratta.
Jovisst, far i huset hade varit snäll och räddat en nästan antik UFO från eldens lågor, men...

- Du, du har räddat en urgammal UFO, stammade jag fram mellan skratt-tårarna.
- Ja, jag tänkte att när det nu fanns kvar garn ännu, så..., svarade han lite tveksamt och iakttog mig smått förskräckt.
Och så fick jag förstås förklara vad en UFO är alltmedan jag bekämpade min besvikelse över att det inte var den utlovade nystkronan som hittats. Jag misstänker faktiskt att min svärmors nystkrona har försvunnit nånstans för länge, länge sedan och inte alls finns på vinden i vårt gamla hus. En vind som nu håller på att tömmas i snigelfart.

Men vad jag skall göra med de här jumperdelarna, som jag stickat när jag var tonåring, vet jag inte. Vem vill ha någonting sånt här?
Mönstret ser jag ännu framför mig. Det hade ett svartvitt foto och ingick i tidningen Hennes, som lades ner år 1977. Mönstret har tillsammans med alla mina andra urgamla mönster blivit lågornas rov. Unisont ansågs det att jag hade så många mönstertidningar redan att jag inte behövde de där gamla mönstren till någonting. Buuuäh, dit försvann bland annat gamla Allersbilagor med härliga virkmönster och Hönsestrikk-mönster från det färgglada 1970-talet. Håhåjaaa, man får sitt straff när man inte är med och räddar sina dyrgripar. Å andra sidan, som dottern brukar konstatera: "Har du inte använt grejerna det senaste året så behöver du dom inte heller". Och det är ju sant.

Men vad ska jag göra med den här jumpern? Sy ihop den och försöka konstruera nån sorts polokrage? Eller ge bort delarna? Till någon loppis? Eller till någon stackare i stickcaféet? Hmmm...
Om jag syr ihop jumpern, så vem månne vill ha någonting sånt här? Rött är inte precis favoritfärgen bland släkt och vänner. Hmmm...
Men, tänk att jag ändå stickade någorlunda jämnt redan i ungdomens dar. Märkväl någorlunda! :)

Nu blommar också...

... halsduken!
Den här blev färdig förra veckan. Jag gör alltså annat än flänger omkring och köper garn. Ja, faktiskt, jag stickar och virkar lite mellan varven också! Det trodde ni inte, eller hur?
Få se vad förra veckans födelsedagsbarn säger när hon får den här. Hoppas att den kommer till användning. Med i paketet smög en av hennes gamla kalendrar från hennes skoltid. Den hittades i förra veckans vindsröjning i "det gamla". Egentligen borde vi fortsätta vindstömningen idag, men energi och inspiration saknas. I morgon ska både far i huset och undertecknad på jobb så då blir det nog inget röjande. Och sedan kommer den intensiva arbetsveckan emot...

Modell: Mosstickad halsduk, lade upp 17 m och stickade mosstickning över 15 av dem och sedan kantmaska i början och slutet.
Garn: Flower Alize
Åtgång: 200 g
Stickor: Nr 7

Farligt, farligt

- Det är sen garnköpsförbud hela den här månaden och nästa, sa far i huset när han snällt gav mig hela 25 € i kontanter då jag åkte iväg till hösttorget i Ringborg. Jag hickade förstås till, lite skamset, men gladde mig åt kontanterna och insåg att han nog inte har besökt de här lantliga tillställningarna. Här finns/fanns inget garn så långt ögat nådde. Men fisk och annat hemlagat gott. Så jag kom hem med ett stort fint hembakat jästbröd och en torrkaka med smak av vanilj. Båda är redan, idag på söndagen, uppätna.

Säger bara att det var minsann tur att jag lyckades smuggla in 1 400 g garn i tisdags då jag kom från stickcaféet i stan. Vår instruktör sålde de här fina Nallegarnen för 2,90 €/100g (= ett nystan). Hon hade fyndat dem i fabriksbutiken i Koria.

Det är tänkt att de här nystanen ska förvandlas till en värmande filt i mormorsrutor. Svärdottern sitter och virkar rutor i blå och vita nyanser och det ser så lockande ut.
Nu började jag ändå fundera om jag skulle virka mig en sjal av det där rosa garnet, men...

Det är alltså farligt värre att besöka stickcaféet nuförtiden. Inte nog med att det finns så mycket inspiration att jag blir alldeles yr i huvudet. Nu har jag börjat shoppa garn där också. Huuuu. Nå, en tröst i bedrövelsen är att jag sällan har kontanter på mig så kanske jag kan motstå den värsta frestelsen. Vem vet? Men sluta besöka stickcaféet, det kan jag bara inte.

Nu blommar...

... löken?
Nej, nej,

garnet förstås. Garnet blommar!

För två veckor sedan levde jag minst sagt farligt för vi hade Lankava i huset! Och nu ska jag då genast säga att detta INTE är ett sponsorerat inlägg i min blogg. Absolut inte.
Nej, det var så att vi på min arbetsplats, Lovisa Mi, bestämde oss redan i våras för att delta i Lovisa Historiska Hus. Vi verkar i ett gammalt hus byggt i slutet av 1800-talet för kommunalläkaren Ekelund. Sedan har huset hunnit fungera både som skattebyrå och klassrum för mellanskolan och gymnasiet som ligger ett stenkast från oss. Ett hus utan verksamhet är ju inte så mycket att visa upp så rätt hastigt beslöts det att vi har en arbetsdemonstration i övre våningens språkklass = knyppling av spetsar till folkdräkter. Östnyländska folkdräkter fanns utställda där. 

Nere i konstklassen hade då Lankava dukat upp frestande garner.

Och Molla Mills höll virkkurser både på lördag och söndag.

Tyvärr kunde jag inte delta i nån av dem för jag var på jobb på lördagen på ett helt annat ställe och på söndagen var jag husvakt i Mi-huset.

Efter att mitt arbetspass tagit slut på söndagen måste jag ju bara gå och klappa lite garn.

Vem som helst kan ju bli galen av sånt här.

Och jag borde nog börja väva igen...

... tänk så fina plädar det kunde bli...

eller borde jag virka mattor istället...

... så många lockande färger... vill ha, vill ha, men ack så förnuftig jag var, finns ju redan här hemma två stora svarta plastsäckar fulla med mattväft...

... eller jag kanske ska virka någonting helt annat?

Oj, oj, oj... Ack alla dessa frestelser och val...

- Det är precis din färg, utropade mina kolleger då de fick se den här rosa stickade sjalen. Och visst är det min färg, precis min färg så förstås måste jag ju köpa några nystan av det där glittriga mohairgarnet. Enligt den trevliga försäljaren skulle sjalmönstret finnas på Lankavas hemsida. Men inte har jag hittat det än. Och tjaa inte har jag ju tid med vare sig virkning eller stickning nu just heller. Förra veckan inledde vi höstterminen och jag startade upp sex nya undervisningsgrupper. I morgon skall jag starta upp den sjunde och så får det rulla på i sex veckor framåt. Sen faller vissa grupper bort och nya kommer till. Spännande, utmanande och omväxlande minsann. Bäst att bara fortsätta med min stillsamma lilla krokning. Kanske halsduken hinner bli färdig innan vintern är förbi?