Sortering pågår

Nå, nu börjar det äntligen hända lite saker i mitt blivande hobbyrum. I lördags fixade far i huset tillsammans med sonen så att jag kan rada mina tidningar och böcker i en hylla. Det var ju verkligen snällt av dem att jobba medan jag strosade omkring på mässan i Tammerfors. Idag har far i huset skruvat fast ett pyttelitet vitrinskåp under loftsängen, som jag inte alls vill ha i det där rummet. Han har också skruvat fast ett lysrör under den där förhatliga sängen, så att jag ser när jag sitter vid skrivbordet som finns under. Sängen har länge varit ett tvistefrö. Jag tycker att den tar upp en massa onödigt utrymme och dessutom slår jag huvudet i sängbottnen så jag ser stjärnor. Far i huset har lovat höja den och det hoppas jag han gör med det snaraste. Ingen kommer nånsin att sova i den där sängen, men vad kan jag göra mot en envis karl? Får väl använda sängbottnen som extra utrymme för extra stora garnsäckar! Få se vad han säger då?! :)

Ett av ledmotiven för far i huset har varit att det mesta ska kastas bort, men dock inte hans saker. Nej, nej, det är jag som ska slänga mina grejer. Så igår kavlade jag upp ärmarna och började med att slänga en vit plastbunke full med gamla strumpeband, visserligen ännu kvar i sina förpackningar, men..., gamla krokiga strumpstickor och långa stickor, sytråd o.dyl. Ve och fasa, nu kastade jag bort fel saker!!! Från far i huset hördes en lång svada om vems den där bunken varit, hans pappas gamla (frid över hennes minne) kusins. Ja, och det fick man då inte alls slänga. Suck. Men vad gör skräpet då i mitt hobbyrum om far i huset ska ha det?
Det hela slutade med att bunken hamnade ner i källaren i ett skåp och jag tog itu med en svart plastsäck som de unga tu hämtat från vinden på det gamla stället.

Innehållet i säcken var en total överraskning för mig och jag var faktiskt tvungen att sätta mig ner och dra djupt efter andan några gånger, så överraskad och smått tårögd blev jag. Innehållet fick mig att minnas lyckliga hoppfulla tider.
Här fanns bland annat en röd klänning, som min äldre lillasyster börjat sy åt vår minsta lillasyster. Hon växte ur den innan den blev färdig och jag fick den för att sy den färdig åt dottern. Men hon växte också ur klänningen innan den var färdig. Så vad ska jag göra nu med den vackra röda klänningen som saknar en sidsöm, fållen, kragen och manschetterna på ärmen? Delarna finns färdigt klippta, så vem behöver en flickklänning?

Sedan hittade jag det här bakstycket, som min mormor har stickat på 1970-talet.

Och framstycket. Varför hon slutade innan framstycket och ärmarna blev färdiga vet jag inte. Jag minns inte. Tog garnet slut? Tappade hon mönstret? Eller tappade hon inspirationen? Inte vet jag heller vad jag skall göra med det här, men fick tips på stickcaféet idag att jag kan göra ett kuddöverdrag av det. Smart för då får jag ha kvar ett minne av mormors hantverk.

Och så hittade jag mitt eget projekt, ribbstickad jumper från mönsterbilaga i Hemmets Veckotidning nr 26 år 1973. Åhå, så förvånad jag blev. Bilden från mönstret mindes jag bra, men inte att jag skulle ha börjat på en sådan jumper. Den här går nog till rivning och så får det nästan bli... hmm... ja vad då av garnet? Finns faktiskt flera nystan kvar av den här färgen. Babykläder till välgörande ändamål kanske?

Min mormor tyckte om att virka. Det var hon som lärde mig virka. De här blommorna fanns också i plastsäcken, men inget garn. Hon har virkat med dubbelt garn.

Undrar vad hon tänkte att det här skulle bli? En sjal? En duk?
Det här projektet borde jag nog virka färdigt, inte sant?

Huh, städning är inte lätt och den här tog på. Det är nog bättre när någon annan sköter vindstömningen för en. Det man inte har saknat visste man ju inte att fanns, eller hur?

Och inte var tidningssorteringen lätt att genomföra den heller. Hur ska jag kunna veta från vilka mönstertidningar jag aldrig någonsin kommer att göra något?
Och jo, jo, jag ska sluta köpa tidningar alltså mönstertidningar... tror jag... allting finns ju numera på nätet, men allt det roliga och inspirerande bläddrandet då?