Återanvändning utomhus

Min snurriga hjärna fortsätter att spela mej spratt. Idag har jag suttit och räknat rad för rad i en arbetsbok i kalkylprogrammet Excel. Tidsödande, men nödvändigt, trodde jag. När jag sedan flyttade till följande kalkylblad i samma arbetsbok, så fanns där en färdig formel och allting var snyggt och prydligt uträknat. Då upphävde jag ett sånt galltjut att fönsterrutorna skallrade och dubbelmorfar kom störtdykande.
Alltså hur kan jag vara så dum i huvudet? Jag har ju gjort hela arbetsboken själv och jag har ju just satt in formlerna för att få automatiska uträkningar och inte behöva göra dem manuellt rad för rad. Håhåja, nog dags för sommarlov snart.

Å andra sidan, så var min hjärna knivskarp häromnatten då fullmånen sken på mina ludna ben och jag lyckades nästan lösa hela A-korsordet i senaste numret av Allers! Några tomma rutor kvar som jag måste kolla på det ena eller andra sättet.

I början av den här veckan frågade jag dubbelmorfar:
– Vad vill du göra på vappen?  (vappen = valborgsmässoafton)
– Du vet nog vad jag vill göra, svarade han med försiktig röst.
– Nä, vad då?
– Sitta hemma och se på TV.
– Okej, det låter riktigt bra, svarade jag glatt och tänkte att då får jag ju mycket stick- och virktid. Inte mej emot. Vet inte hur TV-tablån ser ut, men utgår från att det inte sänds någonting intressant, så...

Bakom lekstugan har fjolårets påskliljor nu kommit upp. De här hade vi i balkonglådorna förra påsken. Sedan planterade dubbelmorfar ut dem och nu blommar de så fint. Bra återanvändning utomhus, inte sant?

Nu önskar jag er alla en riktigt fin och skön valborg.

Onödigheter

Idag hade jag tänkt få världen färdig, alltså få undan alla jobbsaker, så jag skulle kunna vara ledig i morgon. Men nu är klockan redan över 17.30 och jag sitter här fortfarande, så resten av allt datoriserande får nog anstå till i morgon, alternativt efter helgen. Men nästa vecka kan bli lite körig med arbetsuppgifter varje dag och fredagen hellång arbetsdag. Mycket på gång just nu.

Idag lyckades jag tappa en kurs i cyberrymden! Hur det gick till vet jag inte, för det borde inte fungera så att kurser, som man har sparat bara plötsligt är borta och inte syns nånstans. Dubbelmorfar blev riktigt förskräckt då det började osa om mina väl valda svordomar. Varför kan nu inte tekniken fungera så som den ska? Är det en alltför omöjlig bön?

Igår var jag ju iväg till stan och då jag i lilla mataffären kompletterade vårt fruktförråd, så fick jag först syn på den här:

Och förstås måste jag ju bara ha den! En perfekt projektväska, inte sant? Fast jag borde ju nog inte ha så många projektväskor utan mest ha färdiga alster.

Under den där gula kassen, så hittade jag ännu den här:

Och så kom det sig att jag kom hem med två onödigheter från mataffären! Men de kommer nog till användning och säkert är de här hälsosammare än godis och annan tröstmat, eller hur?

 

Bamsebulle

För att fortsätta där jag slutade igår, jag är fortfarande alldeles råddig i bollen! I morse då jag skulle delta i jobbmöte via Teams, så försvann plötsligt internetkontakten. PANIK! Total panik. Ingen annan vettig tanke i huvudet än att nu anropar jag äldsta ättelägget, som omedelbums får komma och fixa till nätkontakten.

Innan jag skred till åtgärder, satte jag mej dock lugnt ner och andades ut och in några gånger. Plötsligt såg jag att jag hade dragit ut kontakten till routern och satt i kontakten till telefonladdaren istället. Alltså hur snurrig kan jag bli egentligen? Fort ut med telefonladdaren och i med routerns kontakt och allting var igen frid och fröjd. Och tur att jag inte anropade mitt datastöd!

Långt efteråt slog det mej att jag skulle bra ha kunnat delta i mötet via smarttelefonen också. Visserligen lite obekvämt, men det skulle ha fungerat.

Idag har jag då äntligen klarat av mammografin. Sedan har jag jagat ett paket runt stan. Det borde ha varit på ett ställe, men fanns inte där. Jag såg redan för min inre syn hur paketet aldrig nånsin skulle nå mej. MEN superfin kundservice på Suurkirppis, som ringde runt och spårade mitt paket, eller nåja, paket och paket, det var egentligen en påse. Den fanns på en hylla i R-kiosken, så dit skyndade jag iväg. Det lustiga var att jag faktiskt misstänkte att e-postmeddelandet om påsens ankomst var ett bluffmejl. Nå, det ordnade upp sig till all tur. Skönt.

Eftersom det är onsdag idag, för ett ögonblick, så trodde jag faktiskt att det var torsdag idag och var högeligen förvånad över att tidningen inte kom i postlådan, så kommer här veckans frukostbild:

Man överlever inte på enbart havregrynsgröt, så jag lyxade till det med en bamsebulle från Hardom Bröd. Om ni tror att jag orkade med hela bullen, så glöm det, jag delade den i två. Kanske inte så ekonomiskt av bageriet att göra så att en bulle räcker till två personer?

Från och med i morgon säljer de sina goda munkringar. Mums! Dubbelmorfar säger dock att vi inte ska ha sådana, att de inte är bra för vår hälsa. Hmmm... undrar vad jag ska göra med mjöden då?

Tappat greppet

Kära vänner, det är på väg utför med mej och det med god fart.
Idag duschade jag och klädde mej i lite bättre stadskläder och satt sedan med min virkning och väntade på att klockan skulle bli avresedags. Jag var på väg till mammografin i stan.

Så fick jag för mej att jag ska nu för säkerhets skull kolla kallelsen till screeningen, ifall det står att man ska ha med sig någonting särskilt. Jag tog papperet i min hand och flämtade till förskräckt, min tid hade varit i fredags! Den var inte alls idag. Jag kollade vad jag hade skrivit i min kalender och där, där vet ni, stod det 28.4 screening. Alltså hur tokig får man bli? Jag hade inte ens den dagen rätt.

Med darrande fingrar knappade jag in telefonnumret som fanns i kallelsen och bad allra ödmjukast om ursäkt. Det var ju inte meningen att utebli från screeningen, som staden så generöst bjuder oss damer på. Till all tur fick jag tid i morgon, för mammografivagnen är kvar endast den här veckan.

Jag har tappat greppet helt och hållet, hur kan jag ha råddat så? Och jag som i fredags hade hur trevligt som helst, alldeles bekymmerslöst. Tror ni att den här coronan har förvridit hjärnan på mej?

Nå, eftersom jag var färdigt klädd, brödet var slut i huset och dubbelmorfar ville iväg till gravgården, så åkte vi in till stan. Där i mataffären träffade jag stickväninnan V. Och vi hade så mycket att prata om att det var ett under att jag kom ihåg en del av det jag skulle handla, för jag hade ingen lapp. Det hade förresten inte hon heller. Oj, vad jag har saknat mina stickväninnor. Hoppas att vi snart alla är vaccinerade och kan träffas.

Jag kände att jag behövde lite tröst efter min fatala miss, så jag köpte senaste numret av Hemmets Journal. Jag såg nämligen på pärmen att det fanns mönster till de här två virkade vårväskorna. Kul, kanske mitt nya projekt om jag har tillräckligt med garn i lagret!

I tidningen finns också härliga bakrecept och ja, matrecept med. Men vet inte om jag vågar pröva på något nytt just nu då jag verkar ha tappat greppet helt.

Tur att det finns den här fina slow TV-sändningen. Klicka på de vita punkterna så ser du djurlivet. Helt fantastiskt! Fyra älgar har simmat över älven till sommarbetet på andra sidan. Tack svt för att ni bjuder på detta. 

Äntligen, äntligen...

 ...kom den, som jag har väntat. Och vad det har retat mej att se den finska versionen i alla tidningshyllor. Morr!

Men idag var sommarnumret av Novita äntligen i postlådan.

Föll för två sjalmönster...

Och den här borde ju vara snabbstickad, inte sant?

Det finns många fler fina modeller, inspirerande, så inspirerande att jag knappt vågar titta. 

Och nej, jag vägrar byta till finska versionen av Novita. Visserligen klarar jag av bägge språkens beskrivningar, men det är så skönt att få hålla sig till sitt modersmål.

Och nu genast i säng med mej. Det blir en lång dag i morgon och jag ska vara uppe nästan i ottan.

Den stora vandringen

Igår var jag ju ensam hemma och det var riktigt, riktigt skönt. Visst saknade jag småflickorna, men ibland behöver man få vara lite för sig själv för att liksom komma ikapp.
Jag hade dock herrbesök här igår! Men lugn, bara lugn, det var minstingen som tittade in och vänligt frågade om jag behöver någonting. Dubbelmorfar hade förstås åkt iväg med min Adam plåtlåda.

Jag fick av modern veta att grodsockorna passade på lilla A:s fot. Nåja, lilla och lilla, hon har vuxit så det knakar och utvecklingen galopperar. Idag talade jag i telefon med henne och för varje dag blir det lättare att förstå vad hon säger.

På Arenan har man kunnat följa med Den stora älgvandringen 2021 live. Det är långsam tv och inte förrän idag har jag sett älgar där.

Dubbelmorfar påstod att han har sett den stora älgvandringen i verkliga livet i grannbyn. Höpö, höpö, sa jag när han drog fram bildbeviset. Han hade skojat med mej. Det här är ju alldeles klart och tydligt rådjur.

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

Sockor åt dockan, igen

Brrr, jag var just ute ett varv, men det började regna så jag fick spurta in tillbaka.

I morse steg jag upp redan klockan sex. Inte klokt med tanke på att det är lördag idag och sovmorgon. Men jag var så på G, alltså på gång, för idag är jag ensam hemma! Så skönt att bara få rå om mej själv. Om ni tror att jag den första tiden enbart vandrade runt utan att kunna koncentrera mej på någonting alls, så då tror ni helt rätt. 

Det tog sin lilla tid innan jag blev någorlunda strukturerad och fick gjort det jag skulle på datorn. Disken har jag också tagit hand om, men nu får det nog vara slut på hushållssysslorna för min del. Bara jag är färdig här sätter jag mej ner och virkar, så det så. Lite måste jag få njuta, eller hur?

Modell: Mollamaija Isosisko neuletossut

Garn: Restgarn, 7-bröder från Novita

Åtgång: 28 g

Stickor: Nr 3½

Virknål: 3½

De här docksockorna har jag hunnit få färdiga. Använde samma mönster, som på de förra docksockorna. Även om det går lite garn åt, så är det här ändå ett bra restgarnsprojekt. Här har jag använt hela tre olika små restgarnsnystan. Duktigt, inte sant?

Nu önskar jag er alla en riktigt skön lördagskväll!

I gott sällskap

Fredagen kunde inte ha börjat bättre. Första arbetse-posten innehöll det här: "Kursläraren är en ytterst kompetent person".
Gissa hur glad jag blev över den feedbacken? Resten av dagen har gått som en dans och jag fick t o m undan lite arbetssaker innan det var dags att åka in till stan.

Jag hade lovat skjutsa minstingen och vara honom behjälplig. Det gjorde jag så gärna, för självklart vill jag vara i gott sällskap. Som tack bjöd han på pizza, det är ju ändå fredag idag.

Och det var riktigt härligt att efter nedstängningen av matställen, pubar och caféer, äntligen kunna vara ute och äta. Tyvärr orkade jag inte med hela pizzan, så skamset fick jag lämna kvar en liten bit, dock en så liten bit att det inte lönade sig att fråga efter en låda och ta med hem.

Nu önskar jag er alla ett riktigt skönt veckoslut. Ingen fara med lite regn och rusk, för då kan man med gott samvete sitta inne och mysa med sin stickning eller virkning. Alternativt baka och frysa in, njuta av en god bok eller spännande film eller varför inte ordna upp fotokaoset i datorn.

Rekord

Kära nån, i morse steg jag upp först efter klockan 10.30. Det är nog sovrekord för min del.
– Nu får du bråttom, sa dubbelmorfar spefullt då jag dök upp i köket med ögonen i kors.
– Hur så?
– Nå, du ska ju hinna äta frukost och lunch och sen är det tvåans kafferast.
– Jag får nog hoppa över frukosten eller så får jag ta brunch.

Hur i hela fridens namn kunde jag sova så länge? Visserligen var jag uppe ett varv vid halvtvå på natten och följande gång halv fem. Då var jag faktiskt så hungrig att jag vaknade av magens kurrande! Men inte orkade jag stiga upp så tidigt, så magen fick nöja sig med ett cream cracker-kex innan jag lade huvudet på dynan och mot förmodan somnade om och sov sedan som en stock.

Enligt drömforskaren, som uppträdde i Efter nio i måndags, så drömmer man mera om man sover länge. Men tyvärr, tyvärr, jag minns inget av några drömmar från i morse. Jag kanske sov så tungt att jag inte alls drömde? Vem vet?

På tal om någonting helt annat...

... så har tornfalken återvänt. Den här bongade vi i tisdags.

Grodsockor

I morse steg jag upp före jag vaknade, slängde i mej frukosten och satte mej full av energi framför datorn. Här skulle planeras de sista datakurserna i stan. Tjohoo! Allt gick bra i början, men sedan insåg jag att dels har dygnet 24 timmar och dels har veckan ett begränsat antal dagar, så jag kommer inte att få in alla spännande kurser i mitt schema. Jag blev så förtvivlad att jag stängde datorn och började istället fästa garnändar innan veckomötet började.

Så nu har jag ett litet projekt färdigt:

Modell: Grodsockor enligt modell från Lankava.

Garn: 7 bröder, Nalle, Baby Merino och Mumin från Novita

Åtgång: 50 g

Stickor: Nr 3½

Virknål: Nr 3

Jag stickade förstärkt häl istället för den som stod i mönstret. Jag hoppas att sockorna passar. Om inte så får mottagaren ge dem vidare. Jag fick aldrig mått på den lilla foten, så det är inte gott att veta.

Det här var ett ofärdigt projekt från förra hösten, så nu har jag golvat en UFO! Tjohooo! Kanske jag nån gång kommer till botten av korgen med ofärdiga projekt?

Som ni ser så håller jag mej till enbart små projekt. Det är så skönt när de blir färdiga. Och eftersom kvällsteet är urdrucket för en timme sedan, så ska jag nu färdigställa följande lilla projekt. Lite fart på stickorna ännu i kväll innan jag kryper ner mellan lakanen och i morgon tar nya tag med kursplanerandet.

Himmelska färger

Idag har jag hållit sista regelrätta kursgången på distans. Känns vemodigt. Till all tur har jag digistöd på distans ännu. Inte för att jag nu blir sysslolös precis, kurserna inför nästa läsår ska planeras och föras in i databassystemet. Hur får man till en bra kursbeskrivning?

Och så är det ju veckomöten, utvecklingsdagar och nu på kvällen hade vi en liten timlärarträff kring seniorpedagogik. Dessutom anmälde jag mej till en distanskurs, som går nästa månad. Så jo, på jobbet fullt upp. Igår ringde min svägerska till sin bror, alltså dubbelmorfar, och då undrade hon vad jag gör nu då det inte får hållas närundervisning. Håhåjaaa, hon skulle bara veta!

På eftermiddagen försökte jag ta mej i kragen och fästa garnändarna i mitt lilla sockprojekt, så jag skulle få det färdigt nån gång. Men det går trögt ska jag säga, alldeles för trögt. Man ska nog inte randa sockorna själv om man är lika ovillig med garnändarna som jag är.

Kvällshimlen har flera kvällar i rad bjudit på en magisk show. Tittar ni riktigt noga efter här, så ser ni ett rosa kors. Alldeles ljuvliga himmelska färger och någonting man kan njuta av  gratis.

Inget socker

– Vi ska sluta med allt socker, sa dubbelmorfar härom dagen.
– Så bra, då behöver du inte sätta Fazers blå i bakskåpet tillsammans med mjölet längre.
– Nä, men jag menade nu int chokon...
– Och så är det slut med socker i kaffet och kvällsteet för din del, pratade jag glatt på, som inte använder socker i mitt te, inte ens honung. Men däremot gärna en citronskiva.
– Nä, men...
– Och härefter är det havregrynsgröt på morgnarna, slut med cornflakes och sylt, fortsatte jag obönhörligt. Nu var jag riktigt i mitt esse.
– Men då får det bli smörgås...
– Häpp, sakta i backarna nu, har du kollat att brödet och pålägget är utan socker. Gurka går nog att äta för den innehåller vatten, log jag mycket ljuvt.
– Nå, men...
– Och vet du, det bästa av allt om vi inte ska ha socker mera?
– Nä, sa dubbelmorfar försiktigt.
– Jo, jag behöver inte laga någon mjöd alls i år. Jippiii!
– Nä, men vi ska nog int minska allt för radikalt på sockret så där på en gång, backade dubbelmorfar. 

Jag tror bestämt att han har sett för mycket på hälsoprogram på tv och inte riktigt tänkt efter vad det betyder att avstå från allt socker. Jag har inget emot det så länge jag får ha mina nötter och frukter ifred. Jag gillar faktiskt lite syrligare saker.

Igår kalasade vi på rester från lördagens lilla fest. Himmelskt god chokladmarängtårta med hallonmousse och blåbärsmousse. Och jodå, här var det minsann socker.

Nu skriva ut tre presentationer, som alla ska hållas av undertecknad i morgon och så bums i säng!
Men ska jag ta med mej en bok eller ett korsord?

I onödan?

– Då har du ju duschat i onödan, sa dubbelmorfar i kväll, då han kom hem från grannbyn, där han putsat och jynssat fälgarna till min Adam plåtlåda. Hans kommentar kom direkt efter att jag berättat att morgondagens möte live i stan var flyttat till onsdag.

Men, hallå, vad då i onödan? Inte ska jag väl lukta surt och gå omkring och vara skitig här hemma? Tänker han liksom att duschar gör man endast när man ska iväg nånstans inte när man distansjobbar? Så fungerar det väl nu ändå inte, trots covid-19? Tänk om man akut hamnar iväg nånstans, alldeles smutsig och oduschad? Brrrr! Det vill i varje fall inte jag. Och om han nu tycker att jag måste iväg någonstans för att jag har duschat, så visst kan ju åka ett varv in till stan efter jobbet. Det är bara det att jag inte riktigt hinner göra annat än gå i kvällsöppna affärer, för matrestaurangerna får hålla öppet till klockan 19 och jag jobbar till 18.30. Så, nä, bäst att skippa stan i morgon, tror jag...

I går gjorde jag däremot nånting i onödan. Jag tog en...

... burk istället för kvällste. Och det var ju nog lite onödigt, eller hur? Visserligen tror dubbelmorfar att detta är en bra källa att få i sig B-vitamin. Men jag är skeptisk, mycket skeptisk. Jag tror inte alls att det är särdeles hälsosamt med såna här burkar!

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

En solig lördag i april

Idag har vi skålat i bubbelvatten för en blivande 40-åring, lilla A som fyller 2 senare den här månaden och för det nyförlovade paret. De förlovade sig i smyg på påsken och berättade först idag. Vilken glädjeyra! Stort grattis till allihopa!

Det här sysslade jag med igår kväll och i morse dekorerade jag smörgåstårtan innan vi körde iväg till glädjefesten.
  

Ordning i kaoset

Visst är det underbart då man hittar just det nystanet man letar efter? Det nystanet man vet att man har här hemma någonstans. När det är hittat så kan man fortsätta på sin stickning.

I ärlighetens namn måste jag säga att jag har ordning i mitt kaos. Titta vad jag hittade igår!

Jo, jag ser nog att ni är lika förvånade, som jag. Där låg det gröna nystanet i projektväska med andra sockgarn, precis så som jag kom ihåg. Underbart, helt underbart. Första sockan blev färdig igår.

Dessvärre har det inte blivit mycket sticka av nu ikväll, för jag har sysslat i köket.
Men på eftermiddagen, då passade jag på, premiär för balkonghäng med stickningen! Jippii! Nu är det så soligt och varmt att jag vågar sitta ute och sticka.

Lite förvirrad

 Klockan 10.12 ringde telefonen idag:
– Var är du? Kommer du till mötet?
Jösses, hade totalt glömt bort dagens viktiga planeringsmöte. Nu är jag nog lite förvirrad, eller nåja, inte så lite heller. Tur att mötet var på distans så jag inte behövde stressa iväg med bilen nånstans. Tänk förresten, så mycket vi sparar på miljön och på vår tid med att inte längre behöva köra långa sträckor för att delta i möten. Jippii! Någon nytta med covid-19 har vi i alla fall.

Hur som helst, mötet gick bra, även om nu förvirringen suttit i nästan hela dagen då jag suttit framför datorn och har försökt vara organiserad. Någorlunda organiserad är jag nog, för nu har jag fått in datorkurserna i systemet. Vet dock inte om det är bra kurser eller dåliga, om de ska vara på dan eller kvällen, långa eller korta osv. osv. Få se, jag har en hel del timmar ännu, som måste planeras, måste bara först få ordning på kalendern, så det inte blir dubbelbokningar.

Hittade inget grönt garnnystan igår och stickade inget heller, för vi fick överraskande nog kvällsgäster. Riktigt, riktigt skoj med kvällste i gott sällskap.

Och på tal om grönt...

... den här damp ner i postlådan idag tillsammans med Tidningen. Få se vad den här alldeles för gröna (i mina ögon) mönstertidningen innehåller. Men först ska jag gräva efter det där gröna garnnystanet, sedan ta hand om middagsdisken och därefter...

Huh! Hur kan det finnas så mycket att göra hela tiden?

På jakt efter...

 ... mitt gröna sockgarnsnystan. Har ni händelsevis mött det? Jag skulle behöva det nu för att kunna avsluta socka nummer ett i mitt nuvarande projekt. Dessvärre har jag endast ett grönt nystan, för det är nu inte riktigt min färg. Och just därför är det nog inte heller läge att köpa ett nytt nystan.

Vårsolen är förrädisk. Tidigare i kväll var jag ute en sväng, men alldeles för lätt klädd, så nu fryser jag. Brrr! Måste ta på mej yllesockor, då blir det varmt och skönt igen.

Ni som (kan lite finska och) vill ha er ett gott skratt, ska kolla på de roliga felsägningar svenska yle listade idag. Det är kul med två språk!

Eftersom det är onsdag idag, så serverar jag här dagens frukostbild:

Idag var det gårdagens middagsrester som gällde. Inget matsvinn här inte. Riktigt gott och mättande.

Fel fjäril

Brrr! Småruggigt väder hela dagen och jag har en hel massa datorjobb ogjort ännu. Men de jobben får snällt vänta till i morgon. Klockan är redan 19, så det måste nog vara slut jobbat nu. Därmed basta. Det finns ju annat i livet än arbete, inte sant?

För över en vecka sedan fick vi här hos oss syn på vårens första fjäril.

Tyvärr var det fel fjäril! Det är en citronfjäril man ska se först på våren. Då blir sommaren solig och vacker enligt alla gamla tydor. Vete sjutton hur det nu blir då vi råkade se fel fjäril...

Nå, den som lever får se. Nu ska jag i varje fall sätta yllesockor på fötterna och gosa in mej i fåtöljen med en filt över axlarna och en liten sockstickning i händerna. Vädret lockar minsann inte till någon hurtig utevistelse. Det tar vi lite senare när vårsolen igen ler.

Småbyxor åt dockan

Om ni tror att dockan klarar sig med enbart en klänning och sockor, så glöm det. Förstås måste hon ju ha ett par småbyxor också. Så igår virkade jag ett par sådana och det var det sista plagget i den här beställningen, som trillade in redan på jullovet. Och tänk, först nu blev den färdig. Höjden av slöhet alltså.

Modell: Virkade småbyxor på frihand helt från mitt eget huvud

Garn: Cotton Light från Drops och rosa bomullsgarnsrest

Åtgång: 26 g

Virknål: Nr 3½

Och nej, det där bomullsgarnet, Cotton Light, ska jag inte ha mer av. Det är så löst tvinnat att det delar sig och är därför besvärligt att virka.

– Hur mycket garn köpte du riktigt då vi var till Puuilo, frågade dubbelmorfar med något skärrad stämma häromdagen.
– Hurså, kontrade jag högeligen förvånat.
– Nå här ligger ju flera nystan.
– Vad yrar du nu. Du packade ju själv ner varorna, så du vet att jag endast köpte två ynka nystan. Dom ligger här på matbordet.
– Men si, vad är det här då för nystan, envisades dubbelmorfar och pekade på en av mina projektkassar.
– De där har jag ju precis plockat fram från lagret för att testa om de passar till ett påtänkt projekt, sa jag medan jag försökte kväva mitt skratt.

Hör ni, i ärlighetens namn, han håller reda på mej och mina nystan. Underbart inte sant? Tänk att dubbelmorfar lade märke till nya nystan i en projektväska full med nystan. Inte illa, eller hur?

Rosa dockklänning

Idag kan ingen klaga på det vackra vårvädret, eller hur? Nåja, kanske nån tycker att det har blåst för hårt? Eller varit för kallt? Hur som helst, jag kom in för cirka en timme sedan. Har njutit av den vackra vårkvällen utomhus och nu blir det nog till att få i sig lite varmt te och dra yllesockorna på fötterna. 

Men först ska jag visa upp min första egenhändigt designade klänning! Visserligen endast en dockklänning, men ändå. Fäste sista garnändarna idag och sydde i knappen och prydde klänningen med det vita hjärtat.

Modell: Virkad dockklänning på frihand helt från mitt eget huvud

Garn: Bomullsrestgarn

Åtgång: 72 g

Virknål: Nr 3½

Huh, min beställning blev färdig och det i tid! Jag levererade den idag och fick godkänt, alltså en nöjd mottagare. Hur jag har virkat vet jag inte. Den ena ärmen fick jag riva upp tre gånger och ändå är jag inte riktigt nöjd. Det var liksom en hel del försök och misstag. Och nej, jag ska nog inte bli nån modedesigner i stor skala. Dockkläder är en sak för sig, men att göra kläder åt vuxna med den här försök-och-misstag-metoden tror jag inte att jag klarar av.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

Glatt överraskad igen

– Var har du varit, frågade en sömndrucken dubbelmorfar i morse då jag kom in med röda kinder.
– Bara lite ute, svarade jag. Inte ville jag ju erkänna att jag hade ämnat ta en snabb promenad före frukost, men rätt snöpligt fick vända om fortare än kvickt, för jag hade på tok för lite kläder på mej. Här stormar ännu, så om man ska ut ska man klä sig ordentligt.
Det där kan väl inte räknas som en vit lögn? Jag var ju ute, så det var ju alldeles sant. Och jag hade inte sagt åt nån att jag skulle ut på promenad. Jag visste det knappt ens själv!

Jag hade liksom klokt tänkt att det är bäst att jag går ut genast på morgonen, för sedan när jag fastnar i mitt virkprojekt, så har jag inte tid för någon utevistelse överhuvudtaget. Och fastnar gör jag minsann för igår rev jag upp ena ärmen två gånger innan jag insåg att jag var på tok för trött och lika bra kunde ge upp. I morse rev jag igen och så testade jag några varv och nu ser det lite mera ut som det ska. Fri virkning i all ära, men jag vill nog att båda ärmarna ser likadana ut. Småningom ska jag försöka klura ut hur jag ska göra med ryggpartiet och var knappen kommer och... som sagt, inte tid för utevistelse nu, inte.

Igår var dubbelmorfar iväg till stan på ett litet ärende för min räkning. I samband med det, så råkade han tjuvlyssna på två damer, som diskuterade när de senast har fått en blomma av sin man. HUPS! Dubbelmorfar fick genast dåligt samvete, så han kom hem med...

... en så här vacker blomma åt mej! Mycket snällt, inte sant? Den hämtar liksom in våren.

På tal om vår lilla utflykt till Puuilo ännu, så på hemvägen stannade dubbelmorfar vid bybutiken.
– Jag ska laga plättar, jag behöver öl.
Jaha, jag gick in i affären medan han väntade utanför på sin sixpack öl. Jag tror nu inte att han skulle behöva sex burkar öl i plättsmeten. Det verkar minsann lite överdrivet. Det går inte ens åt en burk i smeten. Dessutom har han nog missförstått lite. Det är vichy man ska hälla i lite av för att få frasiga kanter, inte öl. Dubbelmorfar muttrade något om att öl innehåller B-vitamin och därför är det hälsosamt, i motsats till allt annat, som är ohälsosamt.

Nå, han fick sin öl och själv kunde jag glädja mej åt världens bästa rågbröd. Mums! Jag köpte bara två och det första är redan uppätet.

Igår hade vi för övrigt en riktigt bra arbetsfördelning i köket. Jag fixade risotto till middag och dubbelmorfar stekte plättar till efterrätt och tog hand om disken. Perfekt, eller hur?

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på lördagen.

Här ser det nu ut att bli en innesittardag för mej med mycket virkning. Tur att jag lagade så mycket risotto igår att vi endast behöver värma mat idag. Man måste ha lite framförhållning om man ska hinna handarbeta!

Glatt överraskad

– Nå, e du färdig, frågade dubbelmorfar något stressad igår på eftermiddagen då han kom hemskyndandes från grannbyn. Jag satt och jobbade framför datorn och var inne i helt andra världar..
– Färdig för vad?
– Jag måste iväg till Puuilo efter lite delar.
– Jaha, svarade jag medan jag intensivt funderade. Puuilo? Finns där alls någonting, som jag är intresserad av? Skulle det ändå inte vara bättre att sitta hemma och virka?

Å andra sidan, vem vet med covid-19 när det är slut på små utflykter till västra grannstaden. Så på nolltid var jag färdig och så åkte vi iväg. 

Och vilken tur att jag följde med!

Så här såg nämligen garnhyllan i affären ut. Drops bomullsgarner och alpackagarn, Novitas fiskargarn och mitt emot en hylla fullproppad med snörgarn för makramé och tubgarn för mattor från Lankava. Oj, så glatt överraskad jag blev.

Jag ska ju inte ha mera garn, men vill ändå testa de här två bomullsgarnerna. Det undre kommer jag att genast använda till ett virkprojekt. Men först ska jag virka färdigt en dockkjol på frihand. Vill inte ha flera UFO:n och vill bli av med beställningsjobben, så jag kan göra lite annat sedan.

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut!

En vit lögn

 – Va, har du igen köpt en skräptidning, frågade dubbelmorfar i morse då han grabbade tag i mitt nyförvärv.
– Nä, sir du int att den e gammal. Den e från förra veckan. Det står ju första april på den och idag är det redan åttonde.
– Aj ja, svarade dubbelmorfar och lommade iväg med min tidning i högsta hugg. Och så läste han den!!!! Trots att han sa att det är en skräptidning, inte klokt alltså.

De facto, drog jag till med en vit lögn. Jag köpte faktiskt den här tidningen igår då jag såg att det stod "Virka en vårfin sjal" på pärmen. Men schhh, säg inget åt dubbelmorfar. Lite dåligt samvete har jag förstås, eftersom jag är uppvuxen med: "Det är fult att ljuga". Så är jag ful nu?

Tröstar mej ändå med att det var en vit lögn, som inte precis rubbar världen. Och så länge det inte blir en vana att dra till med vita lögner, så må det gå, åtminstone den här gången.

Nästa vecka är det dessutom tidskriftsveckan, så då kan man testa gratis. Men antar att veckotidningarna inte faller under tidskriftskategorin

Inte hälsosamt

– Vi måste sluta äta bröd, sa dubbelmorfar för nån dag sedan.
– Varför det då, frågade jag mellan brödtuggorna.
– Det är int hälsosamt.
– Nå, då får det bli havregrynsgröt istället, sa jag och såg för mej hur dubbelmorfar stiger upp i ottan och kokar gröt, som jag sedan njuter av med lingonsylt på...
– Nä, man får int äta det heller. Det är int hälsosamt.
– Men vad får man äta då? Frukt?
– Nä, man får int dricka juice och int äta frukt heller.
– Men hur ska man då få i sig vitaminer? Ta piller?
– Jag vet int, sa dubbelmorfar olyckligt och fortsatte med att konstatera att frukt innehåller socker, som inte är hälsosamt.
– Man får säkert int äta kött då heller?
– Nä, det är int hälsosamt.
– Så ska jag köpa sojakorv åt dig nu?
– Nä, huj. Det vill jag int ha.
– Men vad får man äta då?
– Jag vet int riktigt. Man ska undvika kolhydrater och köttet innehåller ju proteiner, men...
– Alltså om man int får äta någonting alls så kanske man ska gå och mumsa på en massa piller istället?
– Nä, man kanske kan dricka öl, för det innehåller åtminstone B-vitamin.
– Det var den konstigaste diet jag har hört om, svarade jag alltmedan jag allvarligt började fundera på dubbelmorfars mentala hälsa.

Det visade sig, till all tur, att dubbelmorfar hade sett ett program om växtbaserad kost på TV. Det var alldeles tydligt inte hälsosamt för honom. Härefter får han hålla sig till bilprogram, renoveringsprogram och programserien om hur det går till vid den australiensiska gränsen. Har dock ingen aning om vem som ska vakta på hans TV-tittande. Mej kan ni inte räkna med, för jag lägger mej snällt i tid. Jag sitter inte uppe och ugglar halva natten, för det är inte hälsosamt. Någon gång kan det dra ut lite på tiden då jag får för mej att något projekt måste bli färdigt...

Eftersom det är onsdag idag, så kommer dagens frukostbild här:

Antagligen är det här inte hälsosamt? I morse var det lite enkel dukning då brödet var slut... men det har jag åtgärdat idag, så det blir säkert bättre i morgon...
Men visst är väl knäckebröd och ägg ändå lite hälsosamt?

Sockor åt dockan

Påsken är över och här har vi haft stormbyar med snö idag. Skönt innesittarväder och jag har lyckats med att hålla dagens tidtabell. Jag har alltså stängt arbetsdatorn klockan 16. Framsteg på arbetsfronten med andra ord. Det gäller bara att glömma allt som ännu är ogjort och tänka på att det är en ny dag i morgon.

I söndags fick jag färdigt stickat ett par sockor till en annan docka, alltså mitt beställningsjobb.

Modell: Mollamaija Isosisko neuletossut

Garn: Restgarn, Aurora 7-bröder från Novita

Åtgång: 26 g

Stickor: Nr 3½

Virknål: Nr 3½

Också de här sockorna sitter perfekt på dockfoten. Snörena kunde vara lite längre. Men man kan ta bort dem helt och hållet eller ersätta dem med andra band.

Nu vill jag småningom börja göra annat och lite större jobb, men först ska jag virka lite.

Små docksockor

I onsdags, på självaste dymmelonsdagen, fick jag ett litet experiment färdigt. Jag fäste alltså äntligen de fyra garnändarna. Fattar inte hur det där fästandet kan ta så lång tid. Jag är ju alltid så nöjd då någonting blir färdigt, men sedan lämnar jag det ändå liksom på hälft. Inte klokt, inte alls klokt.

Modell: Sockor åt dockan, mönster från eget huvud

Garn: Restgarn, 7-bröder från Novita

Åtgång: 18 g

Stickor: Nr 3½

Kan ni tänka, jag klarade det, alltså att sticka lite sådär på måfå. Det jag hade klart för mej var att det ska vara lätt att klä på och sockorna ska hållas på utan extra krusiduller.

Och Fia är glad, för sockorna sitter precis som de ska på hennes fötter. Idag är det särskilt skönt med yllesockor då det blåser rejält, regnar och är lite kulet. Liksom en perfekt dag för innesittande. Skönt, nu behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag inte är utomhus då solen lyser.

Det roliga med sådana här små projekt är att man blir av med restgarner och man blir fort färdig. Det lite tråkiga är förstås att minskningen i garnlagret är minimal.

För övrigt så lever jag ganska farligt just nu, för jag har börjat bläddra i gamla mönstertidningar från år 2012, 2013 och 2018. Ack, ack, så jag skulle vilja börja på någonting nytt, men... först måste jag nog få undan ett beställningsjobb och sedan lite UFO:n. Det finns en hel del ofärdiga grejer som borde slutföras. Suck! Och jag som är så inspirerad och skulle vilja göra någonting helt nytt, testa nya mönster.

Jag är till och med så inspirerad att jag nästan tänkte gräva fram dubbelmorfars gamla symaskin idag och placera den på matbordet. Det som effektivt hindrar mej, till all tur, är att imorgon ska jag igen ha undervisning på distans, så då ska jag ha en helt annan maskin på matbordet! Och förstås det att jag inte är nån hejare på att sy. Är det någonting jag borde utveckla?

Nu måste jag jobba lite, trots helgdag, kursförberedelser och e-post behöver fixas och skrivas.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

Bra postdag

I fredags, sent på eftermiddagen, frågade jag dubbelmorfar om vi kunde fara ut och åka lite. Långfredagen är ju just lång och lite trist. I affärer ville jag inte gå, fastän de var öppna ända till klockan 21. Jag är liksom lite gammaldags därvidlag och tycker att man hinner nog handla före helgen. Sedan kan man koncentrera sig på att njuta av ledigheten. Förr i världen stängde ju affärerna klockan 13 eller 14 på lördagen och sedan fick man snällt vänta till måndag morgon innan man kunde handla nästa gång. Alternativt, så kunde man gå till grannen och låna.

Allt nog, jag var alltså lite rastlös i fredags, men hur det nu var och trots att vi nästan redan var på väg, så skulle jag bara sticka ännu ett varv och dubbelmorfar skulle titta på någonting i TV, som just skulle ta slut och... ja, så rann alltihopa ut i sanden.

Igår dök minstingen upp bakom dörren då jag just hade lagt upp för en ny liten stickning. Det var fint att se honom och höra hur han har det. Han berättade att han hade tänkt åka iväg till västra grannstaden. Blixtsnabbt frågade jag:
– Får jag följa med?
Svaret var nej, inte då. Bäst att jag stannade hemma och aktade mej för covid-19. Omtanken om min hälsa är stor. Jag tjatade inte desto mera, för jag ville inte plåga sonen och dessutom hade jag ju just lagt upp 38 maskor.

– Nå, ska du int klä om dej, frågade minstingen efter en stund. Han hade kommit på andra tankar och tänkte att han kan ju nog ta med sin mamma på en liten åktur. Kul, jag bytte kläder i rekordfart och tog mina utslitna gamla sköna joggingskor på fötterna och iväg var vi på nolltid. På ditvägen betonade han att vi endast skulle gå i två affärer. Inte mej emot, för jag skulle egentligen inte ha någonting för egen del, endast en grej åt dubbelmorfar från den ena affären.

I bilen hann vi prata om allt möjligt stort och smått, viktigt och oviktigt och det var så härligt att få umgås. I bägge affärerna var vi också samspelta, inget gnäll, inget gnöl och inte väntande på den andra, utan vi tog det vi skulle ha och så till kassan. Dubbelmorfars grej var sista paketet på hyllan, så där hade vi allt tur.
Och nu innan ni ondgör er över att vi inte handlade lokalt, så det minstingen skulle ha finns inte vår lilla hemstad. Alternativet till gårdagens lilla tripp hade varit att beställa från nätet. Nu understödde vi ändå stenfotsaffärer och nästan lokalt. Och jag fick min lilla utfärd, så resten av dagen gick det riktigt bra att sticka. Och det fastän garnet tog slut i det ena lilla projektet och jag fick börja med nytt garn.

När den nästyngsta dök upp här senare tillsammans med sambon var han högeligen förvånad över att jag hade fått följa med.
– Han brukar int vilja ha sällskap, konstaterade den äldre brorsan. Nä, nå, men jag är ett trevligt ressällskap, som inte gnäller och kräver så mycket. Jag vet ju att jag följer med på den andras villkor och så är jag ju van vid dubbelmorfars vansinnesfärder, där man inte stannar förrän man är framme oberoende hur långt det är till målet. Det lönar sig alltså att ha med massor av dricka och en rejäl matsäck.  Minstingen och undertecknad har ju erfarenhet av längre västliga resor, så varför skulle nu inte en liten lördagsutflykt gå bra?

I torsdags var det en bra postdag. För det första fick vi tidningen med stort T eller egentligen stort N. Och så fick jag den här:

Har hastigt bläddrat i den, men fastnade inte direkt för någonting. Kanske mest beroende på att jag igen kämpar med att få en beställning färdig.

Sist, men absolut inte minst, så kom det ett riktigt fint kort:

Stort TACK för det. Så härligt att få riktig post.

Önskar er alla en riktigt trevlig fortsättning på påskdagen. Hoppas att ni har fått många ägg.

Den som sår...

 ... kan skörda.

Igår fick dubbelmorfar fnatt, påskfnatt och satte igång med påskdekorering. Det som vi bestämt oss för att skippa i år, för enligt mej skulle det först ha krävts en ordentlig städning och framförallt dammtorkning innan vi skulle ha tagit fram ytterligare dammsamlare. Å dubbelmorfars sida handlade det mera om att det är besvärligt och hit kommer ingen ändå. 

Nå, igår hade han med sig mr J på kaffe och de åt av påskbakelser från det lokala bageriet, bakelser, som jag egentligen skulle ha till annat, men inte kan man neka mr J något. Nog för att jag bra skulle ha kunnat göra det igår. De båda männen fann mig nämligen sittandes i stickfåtöljen i lugn och ro med en ny liten stickning. Jag var alldeles ensam hemma och njöt otroligt av tystnaden och friden.
– Där sitter gummorna bara i soffan, sa mr J på finska och menade liksom att karlarna får jobba medan kvinnorna njuter. Jag blev lite purken, för jag hade precis just satt mej ner efter att ha fnattat runt, så jag var i min fulla rätt att vara ledig. Jag blev så pass purken att jag inte ens steg upp och kokade kaffe eller dukade bordet. Det fick dubbelmorfar sköta alldeles själv. Bläää...

Den som inte sår påskgräset i tid...

... han måste improvisera! Så gjorde dubbelmorfar igår och det klarade han ju riktigt bra, eller hur?

Aprilskämt?

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg, för andra gången den här veckan. Beklagar. Nu kan jag inte skylla på EU, liksom förra gången. Nej, nu var det endast min allmänna slöhet och det vackra vädret, som drog mej bort från datorn. Hela förmiddagen igår, från tidig morgon till mitt på dagen, satt jag framför datorn och jobbade intensivt för att kunna vara påskledig. Tyvärr hann jag inte få iväg ett blogginlägg innan det var dags att åka in till stan och hålla närundervisning. Den har fått hållas på grund av att det är frågan om rehabiliterande verksamhet. Och jodå, det är få på plats, vi håller säkerhetsavstånden, munskydd och jag samt en annan har till och med handskar på händerna, så vi är extremt försiktiga.

På förmiddagen hade rektorn skickat en bild på ett chokladägg och skrev i vår Whatsapp-grupp att den som vill ha, får ta så långt lagret räcker. Jag svarade: Tack, jag är just på väg.
Innan jag for iväg hemifrån frågade jag av dubbelmorfar:
– Tror du att det är ett aprilskämt?
Nå, hur skulle han kunna svara på den frågan, så jag tog för säkerhets skull med ett mignonägg. Jag ville ju inte verka dum, ifall jag skulle ha gått på ett aprilskämt. Min plan var glasklar, jag skulle fota mignonägget, skicka det till Whatsappgruppen, tacka för det och önska mina kolleger Glad Påsk.

Det var alltså lite spännande när jag gick till personalens kök på jobbet igår och se...

... där på bordet hittade jag faktiskt ett chokoägg! Och till råga på allt med M:s favoritfigurer Paw Patrol. Det var alltså inget aprilskämt! Stort TACK till den, som donerat chokoägg åt oss på institutet.

Nu återstår här inget annat för min del än att önska er alla en riktigt GLAD PÅSK!