Igår blev ni tyvärr utan blogginlägg (eller vem vet, ni kanske säger tack och lov?) och det är EU:s fel. Ja, ni läste rätt, det är EU:s fel! Det var dom som inte lät oss finländare sluta trixa med tiden och klockorna fram och tillbaka. Vid det här laget skulle vi ha haft helt rätt tid, men si jo nej, EU vägrade rucka på sina principer och Finland som den lydigaste eleven i klassen, tackade och tog emot, så vi flyttar fortfarande tiden.
Det är alltså så, att ju äldre jag blir, desto svårare får jag med det här att byta mellan sommartid och vintertid. Söndag kväll gick jag snällt i säng vid 22.30-tiden, trots att kroppen skrek: "Hallå, e du galen, klockan är ju bara 21.30". Nå, jag somnade nog, men vakande före halv ett och var pigg som en mört mitt i natten, för kroppen fattade liksom ingenting. Sedan blev det ett enda vridande och vändande i sängen och när klockan visade halvfem tänkte jag att nu måste jag nog stiga upp. Då hojtade kroppen igen: "E du galen, klockan är ju bara halvfyra int kan du stiga upp nu, då orkar du int hela dagen". Ja, ja, så jag fick förstås ge mej och försöka somna om. Särskilt glad var jag förstås inte.
Nå, igår tänkte jag, skam den som ger sig. Nu ska jag vara uppe till 23.30, för då vet kroppen att klockan är min sovtid. Och jodå, allt gick bra, bortsett från att jag jobbade framför datorn hela långa dagen och skickade min sista e-post för dagen just halvtolv på natten. Sen var det tyvärr inte läge för blogginlägg längre utan det vara raka spåret i säng och snarkelisnark, som gällde.
– Här får du påskblommor, sa dubbelmorfar glatt häromsistens när han kom hem.
– Oj, tack, sa jag och tänkte på gula påskliljor, rosa tulpaner eller...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar