OOOOOPS!

Åh nej, nu kan jag sjunga som Britney Spears: OOOPS! I did it again. Och på svenska: Jag gjorde det igen, tyvärr.
Men alltså, för att ta det hela från början.
I måndags anlände nästäldsta sonen med sambo på besök. De har semester och kombinerar lite olika aktiviteter  samtidigt som de passar på att hälsa på både kompisar och släktingar i den här ändan av landskapet.
Igår ville de så iväg till vår östra grannstad och kolla in reorna. Jag var förstås med på noterna och tyckte att det för en gångs skull kunde vara dags att kolla lite i andra affärer än Motonet. Sagt och gjort. Vi åkte iväg, tyvärr med min Adam plåtlåda, som inte har luftkonditioneringen i skick. Behöver jag säga något mer?

Vi startade i Anttila och jag provade till och med två blusar, men de var inget för mig. Jag väntade ivrigt på att vi skulle äntra övre våningen och så fort vi var där styrde jag mina bestämda steg till garnhörnan. Jag skulle bara titta, jag lovar och svär, titta var det jag skulle göra.
MEN sen var där först en yngre kvinna som ringde nån annan och med stor iver i rösten berättade vad hon såg framför sig i reakorgarna. Och efter anvisningarna i mobilen började hon plocka nystan efter nystan i sin korg. Jag bara kände hur det högg till i magen på mig och jag smög mig lite närmare korgarna och skulle just sträcka ut handen för att bara liiite, liiite grann klappa på nystanen. Då försvann plötsligt nystanet rakt framför ögonen på mig. Och där stod en dam i min ålder och såg mycket bestämd och målmedveten ut och plockade och plockade och så var hennes korg full av garn.
Tror ni att hon slutade då? Åh nej, affären hade förståndigt nog lämnat plastkassar vid reakorgarna så det var bara att plocka i mera nystan.
Jag försökte vända mig bort, men hur jag än spanade såg jag inte till vare sig sonen eller svärdottern. Nu var nöden stor och jag skulle verkligen ha behövt dem. Smög mig försiktigt fram till reakorgarna på nytt och klappade liiite liiite på det där ljuvliga Usva-nystanet.

Och plötsligt hade sex stycken hoppat i min korg, utan att jag kunde göra nånting för att hindra dem.
4 €/100 gram är ett riktigt skapligt pris, inte sant?

Dom här två nystanen med Nostalgia-garnet ville också i min korg. De här kostade också 4 €/100 gram. Ingår i serien 7 bröder, som är ett sockgarn. Den här färgen kommer att försvinna ur sortimentet. Och jag som inte ens hunnit börja använda den än.

Egentligen var det den här rundstickan, 40 cm nr 3½,  jag skulle ha och inget annat. Tänk att jag fortfarande saknar verktyg till vissa projekt!

På vägen till stickorna passerade jag de vanliga hyllorna och där var röd lapp för Bambu-garnets del. Här tänkte jag disktrasor istället för att tänka stort, tyvärr. 2 €/50 gram. Väl hemma kom jag på att jag kunde sticka nånting åt mig själv av den där hallonröda färgen.

Vi strosade vidare i köpcentret och jag handlade faktiskt inte nånting alls. Nej, inte förrän jag kom till Hemtex.

En sjuans virknål (1,95€) kan ju behövs till matt- eller korgvirkningen. Men jag borde kanske ha tagit en grövre virknål?
Och förpackningen med de små söta nystanen i läckra färger för 3,95 € måste jag ju bara ha. Kanske allra mest för att det står: "För att det är roligt att göra saker själv. Helt enkelt". Och det är det ju, eller hur?

När vi var färdiga med köpcentret åkte vi över till andra sidan och vandrade runt i Citymarket.
Härifrån skulle jag inte ha annat än wc-papper och hushållspapper som man fick för en förmånlig peng.

Men hur det nu var så var jag förstås tvungen att kolla garnutbudet och så gick det som det gick. De här fem Hanko-nystanen ville hem med mig. Och jag är ju gästvänlig. 3 €/100 gram. Kan kanske bli en väska, som det fanns mönster på i Kotiliesi. Hoppas att garnet räcker och att jag inte behöver komplettera.

Och innan ni nu börjar oja och voja er så kan jag med stolthet säga att ett nystan av Bambugarnet redan är på stickorna.
Dessutom köpte jag inget garn i Prisma och var inte ens inne i den garnaffär, som finns i samma hus. Så det så!