Neonhönor

Så har vi då kommit fram till första vardagen efter påskhelgen. Och kan ni tänka, jag har överlevt! Har till och med hunnit sticka lite. Inte alls illa. Ett litet beställningsjobb av mormor till vår nästa äldsta, som högt och ljudligt meddelat:
- Jag ska sen inte ha något stickat.
Då brukar jag förstås reta honom och säga att han kanske föredrar virkat. Men nej, han betackar sig för allt som har med garn att göra. Sådana gåvor vill han INTE ha, inte ens sockor.
Det tycker förstås jag och mamma att är urtråååååkigt. Det är ju så roligt med garn och diverse alster.

Apropå garn, tyvärr hann jag inte fånga det på bild, MEN igår stod faktiskt far i huset och grävde i garnhyllan. Ja, ni läste rätt, han gick direkt till garnhyllan och när jag nästan hade gett upp och suckat över att just den färgen i det garnet inte längre fanns kvar så sträckte han på sig i hela sin längd och grävde fram fyra nystan. Ja, se vad allt gör han inte för sin svärmor! :)

Den här neonhönan landade hos min mor igår när hon bjöd på en delikat påskmiddag.

Modell: Söta kycklingar-mönster från Hemmets Veckotidning nr 16/2014
Garn: Tivoli från Novita, 100% acryl i neonränder
Åtgång: 16 g för två
Stickor: Nr 3

Jag lämnade bort fötterna för jag fick dem inte riktigt som de skulle vara och mamma förstod sig inte heller på dem och hur de skulle rynkas.

Den här åkte iväg västerut och jag hann precis få den färdig innan nästäldsta sonen tillsammans med fästmön återvände hem i lördags. Hon gillade den, men han bara muttrade! :)
Det konstiga är dock att den här första blev mindre än den andra, som min mor fick.
Garnet är förresten hennes. Först sade hon att jag fick låna det, men nu skall hon ändå inte ha det tillbaka. Funderar lite smått vad jag ska göra med resten. Kanske virka en korg?
Det här var ett roligt litet mellanjobb, men ack så pilligt och många trådar att fästa, för att nu inte tala om allt syende. Men vad gör det när jag lyckades få det färdigt?!