Farligt på stickcafé

Jippiii, idag hann jag igen besöka stickcaféet i stan och det var farligt. Säck på säck med garn släpades in, nystmaskinen och vågen kom fram och sen nystades det så garnluddet bara yrde.
Men jag är ståndaktig, mycket karaktärsfast köpte inget fast jag precis hade fått kontanter och denna gång alltså inte ens var utan pengar. MEN jag ska ju INTE ha mera garn. Så jag vände resolut ryggen till och kämpade på med min tvåändsstickade vante. Hann med nästan två varv. Det går sååå långsamt. Fick rådet att göra endast halvvantar, men jag vet nu inte. Visst ska jag väl orka sticka åtminstone en vante?

Farligt var det redan i början då jag rusade in i bakre rummet. Där satt det fullt med karlar och de såg mäkta förvånade ut. De satt i ett möte. HUPS! Jag skulle ju bara hänga av mig rocken, stirrar på männen och famlar med höger hand. Va??? Ingen hängare. Generat backar jag bakåt och faller nästan i hängaren som fått en ny plats just för att männen ska få vara lite i fred.

Som sagt det är farligt på stickcaféet. Man utsätts för många olika frestelser.

Sådant vet dock inte katten Lurvinge så mycket om. Hon koncentrerar sig hårt på jakten och har riktigt bra skyddsfärg.