En enda

Ja, ja nu tror ni förstås att jag ska skriva om far i huset, men se nej, det ska jag då inte även om han är den enda för mig. Åtminstone ska han inte precis vara huvudperson i det här inlägget, tror jag åtminstone.
Det hände sig nämligen så att i tisdags när jag hade kommit hem från stickcaféet och hunnit göra det nödvändigaste på datorn så fick jag ett sms. Det var den alltid lika alerta stickväninnan som meddelade att senaste numret av Simply Knitting hade anlänt till mataffären. Åååååh, borde jag nu åka tillbaka in till stan för säkerhets skull liksom? Näää, jag orkade inte, det hela fick bero.

Men så igår morse körde jag iväg till stan och kurvade via mataffären.

Och se, det gick, det gick. Jag fick tag på den enda kvarvarande tidningen. Tack till stickväninnan som håller mig ajour. Och jadå, jag hann till jobbet i tid. Hade till och med hela sju minuter till godo. Tänk att jag fick den sista tidningen. Vilken tur att jag hann. Förstås måste jag ju ha såna där bamsestickor, nr 10 i bambu och jag behöver ju inte ens fundera på vad jag ska sticka med dem eftersom det följde med ett extra mönster på halsduk och mössa och där just stickor i den här grovleken behövs. Om ni kollar Simply Knitting-länken ovan så ser ni att det finns en snygg herrmodell, en grå kofta. Hurra för det. Fast nu ska jag nog inte börja sticka den, utan jobba klart vid datorn, ringa ett samtal och sedan börja riva upp sjalen, som nu just saknar hålrand. Få se om den förvandlas till en UFO...