Inte bra...

... nä inte alls bra... så började min morgon än en gång. Elden hade slocknat i vedpannan och vattnet var iskallt när jag skulle duscha. Så iskallt att jag är säker på att blodtrycket gick upp i över 200. Eller vänta nu, kunde det vara ilskan och inte det iskalla? 
Som genom ett under klarade jag det hela tack vare mitt iskalla lugn! Och jag hann med frukost och iväg till jobbet i grannstaden. Och jag kan garantera att jag var klarvaken trots den tidiga timmen!
Om det här upprepar sig en tredje gång tror jag att jag kreverar. Alternativt resignerar och börjar allvarligt överväga att slarva med hygienen... näe det låter inte som en bra strategi det där sista.

Veckan har varit arbetsintensiv och givande. Jobbet är alltså helt super. Det som har varit mindre bra är att far i huset har haft mej att ränna i mataffären två dagar i rad. Och det är inte alls bra! Jag motstår de flesta impulser, går inte ens till godishyllorna, köper inte glass fastän jag egentligen älskar det och jag höll mej också borta från saltiga ohälsosamma, ibland ack så goda, chips, men...

 ... igår begick jag ett strategiskt misstag, jag försökte rusa förbi garnhyllan. I ögonvrån såg jag gula lappar med -50% på den lägsta hyllan. Jag bromsade så det skrek i hjulen på kundvagnen. Stopp och belägg. Här kunde jag ju tjäna storkovan. Hälften bort från priset och dessutom ekologiskt material. Inte kunde jag gå förbi det här tillfället. Absolut inte, men lite förstånd har jag ändå kvar för jag tog endast tre nystan!  1 500 g. 

Med tanke på att far i huset skulle ha mjölk, så... Till all lycka hann jag smuggla de här grannröda Eco Tube till hobbyrummet utan att far i huset fick nys om dem. Nu hittar han dem knappast i det kaoset som för tillfället råder i det rummet. Huvudsaken är att jag själv hittar dem, inte sant?

I onsdags hamnade jag också iväg till mataffären. Den här gången för att det var min tur att vara ordis på personalmötet och med det följer att det var jag som skulle koka kaffe/te samt bjuda på nåt ätbart. Det säger sig självt att jag inte orkade baka mitt i natten efter två kurskvällar på raken. Innan jag gick in i affären frågade jag far i huset om han/vi behöver nånting.
- Kattmat, fick jag till svar. Inte ett knyst sade han om att mjölken var slut! Och det borde han ju ha gjort med tanke på gårdagens resultat.

I onsdags rusade jag alltså på i affären igen i racerfart och försökte minnas allt vad som kunde behövas till jobbet... och så var det ju nåt annat... vänta nu... ajjo kattmat... och så...

... ja så blev det tidningshyllan än en gång... jag måste ju bara... ja, snart måste jag be audiens hos psykolog... 
Simply Crochet hoppade alltså in i min kundvagn.

Med den tidningen kom det här mönsterhäftet och virknålen som gåva. Det handlar om krokning, tunisian crochet. Härliga och inspirerande mönster.

Och så borde jag ju ha rusat vidare, men...

... dessvärre råkade jag få syn på Simply Knitting. Som gåva medföljde ett extra mönster, sex ABC-knappar och ett par stickor.

Huh, huh, ingen affärsresa för mej mera. Hmmm, undrar om vi klarar oss över veckoslutet eller om far i huset nu saknar kaffe? Fast då får han nog själv åka in till stan och handla!


Blogg 100/18