Hela veckan har vi haft besök på åkern nedanför vårt hus. Och det är inte vilka besök, som helst utan ett kärt återseende och återhörande.
I måndags fylldes skyn av glada tofsvipor och lärkornas drill.
Kan man tröttna på solnedgångar? Nä, det kan man väl inte? Nu vet jag dock inte vad som är mera romantiskt soluppgångar? Eller solnedgångar?
Apropå soluppgångar minns jag en tystlåten fin kille, som i tiderna försökte få mej intresserad av honom. Han släpade mej faktiskt med till träsket för att uppleva soluppgången där. Romantiskt så det dröp om det, men jag var inte riktigt på samma våglängd.
Nä, jag red på en helt annan våg.
Jag kastade av mej kläderna och hoppade i och började simma. Och där satt han stackaren kvar på bergsknallen. Jag hade varit förutseende nog att ta på mej baddräkt och hade med handduk. I träsket simmar man ju. Inte hade jag tid för vare sig killar eller romantik! :)
Men det var en fin sommarmorgon och härligt att ta sig ett dopp.
Idag hade vi besök av det här långhalsade paret.
De pratade så högljutt med varandra att Tufsen tyckte det var bäst att ta skydd i soffan!
Blogg 100/31
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar