Det där med pågående projekt kan vara lite knepigt ibland. Det upptäckte jag i torsdags då jag grävde igenom den ena projektkassen efter den andra i jakt på en "mötesstickning". Allting som fanns handlade om mönsterstickning. Säkert därför som projekten ligger i dvala. Nå, nu var det panikbråttom och till sist fick jag tag på en lagom liten kasse. I den fanns en påbörjad halsduk, engelskt mönster, från sommaren år 2012! Den har länge legat på min gör-färdigt-lista, men tyvärr inte kommit många varv innan jag igen tagit itu med nånting helt annat. Nå, jag kastade ett snabbt getöga på mönstret: Jodå, det var aviga och räta maskor och omslag. Det skulle nog gå bra att hantera under mötets gång. Så iväg med mej och stickningen i högsta hugg. Väl framme insåg jag att jag inte hade en aning om jag var på mönstervarv nr 3 eller sex eller.... Försökte räkna ut det hela och i början såg det riktigt lovande ut faktiskt. Men efter ett halvt stickat varv insåg jag att det var totalt fel. Snopet, mycket snopet. Vad lärde jag mej av detta? Jo, ha alltid, alltid en alldeles helt vanlig sockstickning på gång. Finns det nåt bättre att göra än sticka sockskaft under ett möte? Nääe, det gör det inte.
Men det var ju gårdagen, lördagen, jag skulle berätta om och inte mina tillkortakommanden bland mönsterstickningens ädla konst.
Jag satt och jobbade på datorn. Försöker städa och få ordning här och säkerhetskopiera viktiga filer, framförallt bilder. Och då dyker minstingen upp. Jätteroligt. Vi åker iväg till mormor tillsammans med äldsta barnbarnet. Där umgås vi och jag hinner sticka. Sen iväg till grannkommunen på pizza, som jag inte har ätit på jättelänge. Lite handla nödproviant och vi återvände hem igen. Återvände hem gjorde också minstingen och jag bänkade mej än en gång framför datorn.
En knapp timme senare ser jag hur en bil parkerar på gården längs med vårt staket. Dragkrok bak, vem kan det vara?
Jo, den nästäldsta ända från Ekenäs! Vilken överraskning! Jag stänger datorn på nolltid, dock behärskat, och så bänkar vi oss vid köksbordet. Kaffe/te och smörgås dukas upp. En halvtimme senare dyker unga husbonden upp. Han kommer direkt från jobbet, äter lite grann och börjar elda bastun. Ytterligare en halvtimme senare dyker hans sambo upp. Och plötsligt är det liksom fullt hus hos oss en alldeles vanlig lördag kväll. Detta är livet när det är som bäst, inte sant?
Bastugästerna lämnade efter sig två tomflaskor.
Blogg 100/6
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar