Svarta lådan

I torsdags var jag iväg på en liten utryckning till min mor. Hennes dataproblem lät så allvarligt att jag för säkerhets skull tog med mig sonen. Det hela löste sig tack och lov med lite handkraft. Det var en kontakt som hade lossnat lite grann och inte mera liksom fick kontakt. Skönt! Så kunde vi umgås och ha det lite trevligt istället för att kämpa med nollor och ettor.

- Vad är det där, utropade far i huset då han fick syn på en plastkasse på stolen där hans byxor brukar ligga.
- Jag fick den av min mamma, skyndade jag mej att svara.
- Men den ska väl inte vara där?

Nä, kanske lådan inte ska vara där, men...

 ...det är inte vilken låda som helst, utan det är Svarta lådan! 
Innehållet är mångsidigt och spännande. Överst tronar en Fiskars sax och under den en tvättpåse. Annat innehåll som inte syns är legobitar, pennor av varierande slag, tryckknappar + verktyg att slå i dem med, synålar, resårer, kantband, bomullsband, ett satinband med mera, med mera. En riktig skattkista alltså.

Kolla här: Tre olika sorters gummiband, tre andra kortare band och ett gammalt tyskt måttband. Inte illa eller hur? Måttbandet visste nog min mor inget om, annars skulle hon nog ha behållit det, inte sant?
Tack mamma!

Idag har jag hållit kurs i stan. Och det var så roligt, trevligt, härligt, uppfriskande att jag vet inte allt vad. Tror ni att man får ha det så på jobbet?
Nästa veckas lördag ska vi fortsätta.
Sen måste vi väl bestämma att vi dessutom gör en liten utflykt? Som en sorts kursavslutning. Till Åggelby? På våren ska man ju göra utfärder, inte sant? Joppheidii, joppheidaa!

Och ikväll mamma ringde och sa att nu har hon minsann hittat grejer. Nu skulle jag få gräva i kubben, som är full av garn. Ack, ack, hur ska jag våga? Jag kanske kommer hem med massor av nystan...


Blogg 100/33