Det var i lördags...

Ja, alltså, jag lovade ju att berätta lite grann om mitt intensiva veckoslut. Men håll i er. Det kommer att bli en lång historia och den involverar inte precis stickning och virkning. Nej, här är det 1950-tal, amerikanare och glänsande krom som gäller. Så om du inte är intresserad av det är det bara att hoppa över detta inlägg. :)

I lördags var jag alltså än en gång iväg till Strömfors Bruk. Den här gången körde jag ensam iväg. Men det gjorde inget för det var så många människor där att jag inte saknade sällskap. Och så träffade jag på min kusin med fru. Kul. Vädret var det bästa tänkbara, sol och lagom skön sommarvind.

Ruukki Picnic heter evenemanget, som i år arrangerades för 12:e gången. Det är ett tag sedan jag senast har varit på Picnic så jag blev glatt överraskad. Så många fina bilar.

Det första vackra jag fick syn på var dock de här klänningarna. Den där längst till höger med rosor på skulle jag vilja ha, men...

"Reklamskylten" syntes på lång väg. Det är snyggt och fint när allting går i den här 1950-tals andan. Jag såg till och med en låg 50-tals barnvagn. Opraktiskt, men snyggt. Tänk att böja sig ända ner till marken för att lyfta upp den lilla.

Det handlar alltså om picknick så det gäller att ha med sig sin filt och korg full med godsaker.

Har man inte det kan man alltid ta en sääker korv eller besöka något annat ställe för att få grillad korv, våfflor eller tja nästan vad som helst i matväg. Det finns ju också restaurang på området.

Vingar ska bilarna ha, tyckte den första lilla flickan som jag mötte. Här är det nog dock målandet, som väckte störst intresse. Utgår alltså från att det här är målat och inte tejpat, men vem vet...

Och så var det den här Chevrolet Corvette Sting Ray - bilen. Urläcker! Den hade kört hela 18 000 kilometer i USA i våras. Nu hade ägaren kommit med den från Helsingfors.

Den fin är också bakifrån. Och ni ser ju att det är 1965:a! Och där ser ni också frun. Han som har donat med den här bilen, hennes man alltså, ska i vinter meka på en Ford årsmodell 1931 åt henne. 

Jag försökte få far i huset att förstå att jag nog också skulle behöva en sommarbil. Han började tugga fradga och hojta om bensinpriser och jag vet inte allt vad. Jag tror att han är mest rädd för att han skulle vara tvungen att tömma garaget.

Jag fick förstås se motorn också på detta fartvidunder, som var i Texas och gjorde hastighetsrekord för just den här korgmodellen. Jag hummade lite och nickade och sa sedan WOW! Men alltså i ärlighetens namn, vad ser vi här? Inte en endaste luftmaska eller halvstolpe. 
Så mycket vet jag dock om motorer att det inte finns en rak V8:a, men det är ungefär sedan där. I det här läget önskade jag intensivt att jag hade haft en motorkunnig man vid min sida, om inte far i huset så åtminstone minstingen. Fick höra att min hovmekaniker mr J lär ha varit till Bruket också, men honom såg jag dessvärre inte skymten av.

Snygga bilar jo, men nog alldeles för låga för mej. Jag är för gammal för att sitta på marken när jag kör bil, så det så.

Och en läcker Corvette till. Oh la, la...

Tur alltså att det inte regnade, för det var många som körde så här flott utan tak. Tänk när vinden fladdrar i håret.... Men aj, aj, jag är så gammal att jag säkert skulle få öronvärk och nackspärr på köpet, eller vad tror ni?

Men det finns ju rejäla alternativ, eller vad sägs om den här Cadillac Coupe de Ville från år 1980? Den är alltså lika gammal som vårt äktenskap här i huset. Den kom från Borgå nyimporterad från USA. Inte precis brand new Cadillac, men lite körd med sade ägaren.

Och så var jag plötsligt tillbaks bland Chevrolet igen. Det här är de Luxe från år 1939. Och nu ska jag inte avslöja vem den är årsgammal med! :) 
Verkar vara raka rör här.

Jag försökte förklara för far i huset att en sån här Cheva kunde jag bra ha att cruisa runt med under somrarna. Vet ni vad hans svar var:
- Det är ful röd färg på den där.
Höh, det var ju inte fråga om det nu! Det var fråga om Chevan och jag.

Far i huset tyckte att jag skulle nöja mej med en rysk modell. Huuu. Han godkände dock inte riktigt den här på grund av extra ljusen.

Varför inte då en tysk modell istället undrade jag? Tyskt kör jag ju nu också så...

En trampharald har vi faktiskt haft på 1980-talet. Kanske dags att skaffa en på nytt? Fast nu tycker far i huset att då ska det nog vara en Spitfire. Och jovisst, men då är jag tillbaka på ruta ett. En alldeles för låg bil för mej! :)

Minns ni när man tankade förr i världen hos Esso och fick en tiger i tanken. På den här Dodgen fungerar tigern mera som kuttersmycke. Bilen till vänster med vitt tak är Dodge Charger, ifall ni nu undrar.

Det fanns alltså hur många bilar som helst att se på. Här en De Soto Diplomat.

Och här en Oldsmobile Cutlass S. Den har jag sagt åt alla att jag nog ska ha, men...

... tja, jag kan ju inte skruva på den själv hela vintern och vem sjutton ska hålla den blank och fin? Ajjo, och vem ska betala bensinen? Brr... tänk jag skulle bli utfattig och inte ha råd med ett endaste garnnystan längre. Snyft!
Men håll med om att den är fin!

De här glada gossarna stod och sjöng supvisor på bruten svenska på baksidan av restaurang Brukskvarnen. Undrar om det var fråga om en svensexa.

Och en lite extra fin mc med sidovagn fanns också på plats. Dessvärre såg jag inte till en enda Gold Wing och en sådan skulle jag ha behövt foto på.

Här lite flera motorcyklar, så mamma också har nånting att vila ögonen på.

Och låt mej avsluta med lite hantverk. Nog för att alla bilbyggen ju också handlar om ett sorts hantverk.

Jag hann i alla fall se på smidesdemonstrationen i övre smedjan.

Där fick den stora vattenhammaren jobba. Den drivs förstås med vattenkraft.

Smide är ett svettigt jobb. Tacka vet jag stickning och virkning.

På lördagskvällen deltog jag självklart i Nya Östis läsarfest. Det var riktigt trevligt att servera kaffe och mingla med läsarna samt lyssna på de lokala sångförmågorna. På kvällen protesterade mina fötter hejvilt och fick mej att lova att inte göra om en så lång dag stående igen.

Tack för skjutsen hem! Ja, alltså jag var spiknykter när jag kom hem. Jag hade nog tänkt ta mej ett läskande glas av något slag, men jag liksom aldrig hann så långt. Jag var så uppfylld av bilar. Jag hade faktiskt tagit 166 foton på dagen, så var ni glada för att jag inte har satt ut alla här på bloggen!