Igår tog far i huset upp våra sista potatisar. Det känns lite konstigt. Förr var källaren full av potatis, som räckte till oss och halva släkten hela vintern. Nu har vi inte alls ett sådant potatisland. Det tog slut redan i början på 1990-talet. Lite synd. Men vi har njutit av sommarens nypotatis och det får räcka.
Han kom också in med en pytteliten tomat. En som har växt riktigt i misstag och egentligen inte borde finnas. Ack, vad god den var. Ska jag kräva att få ett växthus nästa år?
Idag har jag jobbat på distans hemifrån och på eftermiddagen har jag till och med hunnit sitta på balkongen och sticka. Tyvärr blev det en hel del fel i sjalen för jag hade inte riktigt koll på mitt räknande till tre alla gånger, så omslagen och hoptagningarna kom lite hipp som happ. Suck!
Nu är det dags för kvällste, skorpor och lite sockstickning. Tur att jag kan överge den ena stickningen till förmån för den andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar