Oj, vet ni, idag har det varit kämpigt. Mitt förståndiga jag och mitt oförståndiga jag har käbblat över huvudet på mej så jag är riktigt slut!
Där satt jag och stickade i allsköns ro då plötsligt det förståndiga jaget röt till:
- Upp och hoppa du måste städa.
- Nej, jag vill inte, tjurade det oförståndiga.
- Du måste, hur skall du annars hinna med allt?
- Nej, ser du inte att jag är inne i sidoökningarna och nu är det knappa 20 cm kvar att sticka så är högra framstycket färdigt.
- Bläh, det där kan du göra sen när du städat färdigt.
- Nej, jag vill inte städa, jag vill sticka, vrålade det oförståndiga jaget.
Så där höll dom på så att jag nästan fick huvudvärk. Och det värsta av allt, jag drabbades förstås av akut dåligt samvete. Så jag fick lov att lämna stickningen och försöka fundera ut vad som skulle vara lagom mycket städning så att jag fort, fort kunde återgå till stickningen.
Vet ni vad jag gjorde? Jo, jag tömde kylskåpet i ett huj. Och tyvärr, tyvärr, dit for alla ostkanter, som säkert skulle ha blivit en god paj eller ostmuffins eller... men jag hade så bråttom tillbaka till stickningen att jag inte hade tid med finliret.
Och det jag nu verkligen undrar över är varför det finns en hel massa rätt så tomma förpackningar i kylskåpet? Om man nu till exempel tar gräslökssmältost (eller heter det färskost?) på sin cream cracker eller sitt knäckebröd, så varför tar man inte den pyttelilla tesked med ost, som blir kvar i förpackningen? Vad är det för mening med att lämna en sådan tom förpackning i kylskåpet?? Håhåjaaa.
Far i huset blev mäkta förskräckt då han kom hem tidigare ikväll och öppnade kylskåpsdörren:
- Vaaa, det är ju helt tomt här.
- Mmm, svarade jag mäkta nöjd.
Han for iväg till stan och handla för hur tomt som helst får inte kylskåpet vara.
Det är för övrigt inte enbart mitt förståndiga jag, som tjatar på om städning. Far i huset hjälper gärna till:
- Vet du att man får bra motion av att städa?
- Mmm, vet du att stickning är bra för blodtrycket och hjärnan?
- Du kan inte sitta stilla framför datorn så där länge. Nu måste du nog röra på dig lite.
- Men jag måste få den här e-posten färdig först.
- Här ska du få, sa far i huset och hämtade städmoppen till datarummet. Hrmpfff.
- Du kan inte lämna så där mycket garn på bordet här.
- Men jag ska ju just ha det och om det ligger där så hittar jag ju det snabbt.
- Om nån kommer in kan dom ju tro att du har mycket garn.
- Men...
Håhåjaaa, om det där är mycket garn, så borde han se hur det är när det på riktigt är mycket!
Det här har han till all tur dock aldrig sett, för det lyckades jag smuggla in i hobbyrummet direkt. Här finns nu ungefär 800 gram 7-bröder garn. Det fick sin upprinnelse i det där farliga stickcaféet! Det här projektet får ligga till sig till i höst eller vinter.
Visst är det lite skillnad på lite och mycket garn, inte sant?
Idag kom far i huset för övrigt på den briljanta idén att jag skulle flytta ner allt mitt garn till gästrummet i källaren.
- Så kan du gå igenom alla dina nystan, klappa om dem och skriva upp vad du har, sa han med iver i rösten.
- Men gästrummet då?
- Du tömmer bara hobbyrummet så ordnar det sig.
- Men du säger ju att jag snarkar så förskräckligt att ingen kan sova med mej. Hur ska då gästerna kunna sova vägg i vägg med sovrummet? Är det inte ändå bättre att de är i källaren med egen dusch och toa?
- Men...
- Inga men, jag hinner inte sortera nånting nu. Imorgon ska jag ju på jobb, liksom i torsdag och...
- Nå, men du ska ju ha sommarlov.
- Haaa!
#blogg100_2017_92
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar