Lystna blickar

Hjääälp, far i huset kastar lystna blickar!
Nej, nej, alltså inte på någon annan kvinna. Och inte på mej heller för den delen!

Hans lystna blickar dras till min senaste bärbara. Nu har jag försökt skydda den på bästa sätt, men få se hur länge det räcker innan han hittar den.

- Vad ska du med den där, frågade han misstänksamt.
- Jobba förstås!
- Men e den int onödig?
- Nä, förstås int.
- Men int behöver du ju den?
- Hurså?
- Du sku ju kunna låna ut den.
- Nääe, klart att jag behöver den. Vad gör en datalärare utan dator?
- Men du har ju redan en bärbar.
- Jo, men den är mindre och långsammare.
- Men det är väl bra när du undervisar?
- Nääe, det är int roligt att alltid behöva vänta.
- Men, men...
- Men, vad då?
- Det är ju pojkfärg på den.
I det här läget blir jag alldeles stum  innan jag frustar ut i ett skratt, som garanterat hörs ända till grannarna.
- Pojkfärg? Det var det roligaste jag har hört. Det finns ingenting sådant, hickar jag fram mellan skrattparoxysmerna.
- Ja, men du gillar ju rosa, lila och rött.
- Ja, än sen då? Jag ska väl inte gå klädd i den där datorn heller?
- Ja, men är du riktigt säker på att du inte ska låna ut den då?
- Men var har du din dator då? Kan du inte använda den.
- Nä, den är så långsam.
- Jag tror nog inte att du ska använda min, för här är Windows 10 i den och det är ett helt nytt system för dej, lirkar jag mycket övertygande.

Far i huset mumlar och muttrar. Han är inte riktigt nöjd. Livet ter sig orättvist. Hans fru har för många datorer!
Själv drar jag en suck av lättnad. Det är inte av elakhet jag inte vill låna ut min senaste bärbara. Nej, det handlar om sund självbevarelsedrift. Jag vill inte sitta hela sommaren och lära far i huset datorhantering. Nej, jag vill ju sitta och sticka! Och det må nu vara mej unnat, inte sant?

#blogg100_2017_78