Höstlov

I dagarna två har det varit höstlov här i stan, dvs i fredags och idag. Men inte på min arbetsplats i stan, inte. Dock hade jag sådan tur att institutet i grannstaden hade höstlov hela förra veckan, så jag hade hela två dagar ledigt, tisdag och fredag. Om jag inte hade jobbat här i stan på måndagarna den här månaden så skulle jag ha haft hela tre dagar ledigt. Men så blev det inte nu.

Det gör inget att mitt höstlov blev så kort, för jag har ju haft  jättetrevligt istället. I tisdags besök i stickcafé och i fredags en massa umgänge. Umgänge med barn och barnbarn. Vi hade glädjen att få ekenäsborna på besök i torsdags. De stannade förstås över natten och på fredagsmorgonen innan de hunnit stiga upp och äta frukost var dottern och dotterdottern här. Ni må tro att det blev en munter frukost.

Lilla M var på sitt soligaste humör. Hon protesterade inte ens då hon skulle in i overollen (alltså halaren på klingande finlandssvenska!) för ett besök i Servicehuset Esplanad, dit vi allihopa styrde kosan.
När vi återvände var det dags för en sen lunch. Lilla M fick smaka på kokt potatis. Det var första gången hon åt potatis, så hon var inte riktigt övertygad och tyckte att det minsann räckte med två skedar mat. Det finns ju bröstmjölk för sjutton och den är betydligt godare.

Alla hjälptes åt med lunchen fastän morfar i huset hade huvudansvaret. Det var så skönt att efteråt få sitta medan den nästäldsta dukade av bordet och morfar i huset skötte disken. Lyxigt värre.
Den bruna overallen finns (eller fanns) förresten i den berömda finländska mammalådan. Det är en smart halare för du viker endast upp buntar och ärmlinning och vips är både fötter och händer skyddade och har det varmt. Den är ännu lite för stor för lilla M, men lagom tjock och varm nu på hösten.

På eftermiddagen körde barn och barnbarn iväg västerut och huset blev tomt igen, frånsett katterna och morfar i huset. Jag ringde min hulda moder, som hade framfört önskemål om en stadsfärd och vi kom överens om att vi skulle åka. Det gjorde vi och tyvärr, tyvärr fick vi inte allt vi ville ha från affären i stan. När jag radade varorna på kassabandet ringde den nästyngsta och frågade var jag var.
- I kassakön i Tokmanni i stan, svarade jag.
- Vi tänkte fara till mommos och undrar om du vill följa med.
- Henne har jag med mej här.
- Oj, men...
Vi kom överens om att min hulda moder och undertecknad skulle plocka upp son och sambo på hemvägen. Så gjorde vi och sedan tillbringade vi en trevlig fredagskväll tillsammans.

Och min hulda moder förnekar sig inte:

 

Den här tidningen fick jag av henne i fredags, Unelmien käsityöt nr 2. Tack mamma! Tidningen är fylld med allt möjligt roligt: Stickning, virkning och pyssel av alla de slag.

I lördags var det dags för lite kultur för min del. Jag besökte bokcaféet i stan, som den här gången gästades av Joakim Groth.

Han har precis gett ut boken Tre bröder. Och den presenterade han. Det är hans första roman på 31 år!

Boken är hela 660 sidor tjock (eller lång, hur ni nu vill ha det). Vet inte om jag orkar läsa den? Kanske på jullovet? Eller kanske bara lättläst och stickning då? Eventuellt lite glögg och pepparkakor?

När lördagskvällen nalkades körde morfar i huset och undertecknad iväg till grannkommunen där han hade saker att uträtta. På återvägen saktade han i stora backen strax efter kommungränsen.
- Det här är riktigt älgbacken, sa han där vi susade fram i den tilltagande skymningen.
- Mmm, svarade jag och väntade på att han skulle stanna. Men inget hände, såg han alltså inget? Den stod ju där vid vägrenen, älgen, som han hade frammanat med sina magiska ord.
- Älgen står ju där, sa jag när han inte alls verkade bromsa.
- Oj, jag såg bara nånting vitt vid vägrenen, sa han och bromsade äntligen in. Någon meter framför Adam plåtlådans kylare klev älgen lugnt ut på körbanan och korsade vägen med majestätiska kliv. Tur att vi inte fick bakomvarande bil i baken på min plåtlåda! Allting gick så hastigt och var på något sätt så overkligt att vi aldrig hann bli rädda.

Vi kurvade via min hulda moder och det var riktigt skönt att sitta där i barndomshemmet och sticka lite medan pratet flödade.

Igår fick vi första snön här.

Ser ni den? Stackars min röda ros. 
Den här snön stannade inte kvar. I morse fick jag dock skrapa vindrutorna fria från is, för vi hade andra frostnatten i följd. Och jag vill INTE börja med det där skrapandet redan nu! Nej, nej, nej. Det är nog dags att få in min plåtlåda nånstans så jag slipper det jobbet. Blääää!

Igår på eftermiddagen var morfar i huset och undertecknad iväg med min hulda moder till det större varuhuset i Gammelby och nu hittades både kryddor och grejer, som blev borta i fredags.

Och idag, idag vet ni skyndade jag hem från jobbet för att hinna träffa lilla M och hennes mamma. Morfar i huset hade bytt till vinterdäck på dotterns bil. Nu har han endast några bilar kvar att byta på, stackarn.

Imorgon har jag nästan sovmorgon. Skönt! Och nu, nu måste jag försöka få tröjoket färdigt.