Igår kväll hann jag dock koppla av med en stickning. Jag stickade så att jag fick en spricka i höger pekfinger. Ack, ack, inte alls bra. Min hulda moder påstod nyss i telefon att nu ska jag inte sticka utan låta fingret få vila. Hon är rädd att sprickan vidgar sig och aldrig mera växer ihop sen. Ack ja, men lite kan jag väl ändå få sticka innan jag kryper ner under lakanet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar