Vinterlandskap

Så har tiden igen rusat iväg och jag har inte hunnit med, som vanligt. Jag har avslutat kurser och börjat med nya kurser och rört mej runt om i östra Nyland.

Onsdag kväll var jag som sagt iväg till den bästa av byar. Och det var riktigt trevligt att igen träffa alla ivriga kursdeltagare. Många av dem har jag ju nog hunnit träffa redan tidigare under sommaren och hösten. Kvällen tog slut alldeles för fort, för vi skulle ha haft mycket ännu att öva på. Vi kanske borde ordna ett sånt där nattligt LAN-party med lärande istället för spelande? Hur skulle det låta?

Ungdomsföreningen i byn fick diplom för någon vecka sedan. Bra jobbat och grattis till utmärkelsen!

Nu just har vi vinterlandskap här för det började snöa i torsdags. Snön gjorde hela världen ljus och vacker som ett julkort. MEN torsdagen förmörkades av den tragiska olyckan i Skogby. Sorgen och förstämningen är stor och alla vill ha svar på frågan: Hur kunde detta hända?
Att söka efter skyldiga hjälper föga. Däremot att förhindra att detta kan hända igen.

Själv höll jag på att avsluta en kurs i stan då jag hastigt såg de första nattsvarta nyhetsrubrikerna och fick hjärtat i halsgropen. Men det kunde inte hjälpas, jag måste fokusera på jobbet och få det slutfört innan jag kunde kontakta den nästäldsta. I det läget visste jag inte ännu om dödsfallen och lika så bra det. Och tack och lov för morfar i huset, som tog kontakt med sonen och kunde meddela att han är okej. Så okej de nu kan vara på hans jobb efter detta.

Mina kursdeltagare var supersnälla och gav mej den här flaskan med rosévin och Fazers blå. Tack för de goda gåvorna! Få se vad morfar i huset fixar för mat idag, så kanske vi kan öppna flaskan? Vinet passar väl till biffar, eller hur?

I det snö(o)väder som rådde i torsdags vägrade jag att åka ner till Sarfsalö utan nabbdäck, så morfar i huset fick snällt rycka ut och se till att jag tryggt nådde kursplatsen med min Adam plåtlåda, som endast har friktionsdäck. 

Medan jag undervisade begav sig morfar i huset ut på fotojakt och här är resultatet:

På en gårdsplan fick han syn på de här hjortarna, som stod och mumsade på äpplen. Att bilden är lite "suddig" beror på snöfallet.

Mitt i skogen hittade han den här gungan!

På ön finns också ett kapell...

... en klockstapel...

... och förstås en begravningsplats.

Kapellet ligger vackert inbäddat bland trädstammarna.

Och apropå träd, här ett av naturens påfund.

Ännu på sextiotalet gick det en färja över här istället för bron. Betydligt lättare alltså att ta sig till ön numera. Men vägen är så kurvig att det inte precis är ett nöje att köra, i synnerhet inte på vintern.

 Det vackert med vatten oberoende av årstiden.

Morfar i huset lyckades också få syn på fåglar. Det här är väl två gäss på väg nånstans, eller?

Och här sitter två skarvar. Dom väntar säkert på fisk.

Och vad är det här för fågel då? Kricka? And? Nån sorts höna? En sjöfågel helt visst, men hur ska morfar i huset nu få den uppskriven på sin fågellista då han inte kan identifiera den?

Det var inte enbart fåglar som trivdes i sjön. en liten motorbåt dök upp med hiskelig fart för att kolla morfar i husets förehavanden.

När båtföraren såg kameran försvann han i rödaste rappet. Brrrr! Tänk att vara ute på sjön i snövädret!

Igår var det jobb i grannstaden, som gällde. Morfar i huset hade ärende dit så jag fick både skjuts till och från jobbet. Förstås kunde vi inte så där direkt åka hemåt utan vi måste ju bara få säga hej åt lilla M också. Hon sov då vi kom, men vaknade ganska snart och då blev det fart på minsann. Hon är förstås det ljuvligaste som finns och får en att glömma allting annat.

Vi var hem ett supersnabbt varv för att se till katterna innan vi styrde kylaren mot grannkommunen och morfar i huset fick uträttat det han skulle. På hemvägen kurvade vi via min hulda moder där vi sammanstrålade med den yngsta, den nästyngsta och hans sambo. En riktigt mysig fredagskväll i trevligt sällskap blev det så där ex tempore. När vi sent omsider var hemma vid 20.30-tiden, så hade jag varit på språng ända sedan klockan 8.30 på morgonen. Håhåjaaa, och jag som inte är någon ungdom längre!

Väl hemma efter att ha vinkat av den yngsta, som återvände till sitt i huvudstadsregionen, så damp jag ner i fåtöljen och drog fram min tröjstickning. Oket blev nästan färdigt, endast sju varv fattas nu. Men dem orkade jag inte börja på igår sent på kvällen, för jag var inte på humör att räkna ut hur jag skulle minska på sista aviga varvet för att få ner maskantalet till det stipulerade 75. Jag skulle garanterat ha räknat fel och inte fått minskningarna snyggt och jämnt gjorda.

MEN det var inte bra att lämna stickningen ifrån sig så där nästan klar, för jag kunde inte sova i natt då jag bara låg och drömde om YA och jag visste ju att det var fel. Det skulle ju vara YO = Yarn Over = Omslag. Men hur jag än försökte så blev det bara YA och det är ju nånting helt annat och har inte så mycket med stickning att göra det inte.
Nu ska jag väl få ordning på tröjan snart, så jag inte behöver drömma stickiga mardrömmar igen i natt. Men innan jag börjar sticka, så är det dags för middag. Och så måste jag kolla än en gång på vilken sida knapparna skall sitta om det är ett flickplagg. På vänster sida, kanske?

Ha nu alla en riktigt fin lördagskväll!