- Vad är det där, frågade morfar i huset med upprörd röst i morse och pekade på boken som jag slarvigt nog hade lämnat på matbordet.
- Det är en bok, ser du väl, svarade jag med skratt i rösten.
- Varifrån kommer den?
- Från bokhandeln förstås!
- Ja, men när, frågade han med kisande ögon och misstänksam stämma.
Oj, här erbjöds jag en bra chans att slingra mej ur mitt dilemma att behöva förklara. Jag kunde ju ha svarat att: "Ååh, den där är ett gammalt fynd, som jag köpte för en femma för några år sedan".
Men på något sätt ligger det där inte riktigt för mej och ärlighet varar längst, visst är det så?
- Jag köpte den i fredags.
- När hann du med det, frågade morfar i huset helt ställd.
- Såg du inte? Du var ju själv med in!
Ja, alltså jag var snabb som en vessla när jag väl fick syn på den här boken.
En femma kunde jag ju ha råd med. Däremot hade jag inte tid att bläddra ordentligt i boken. Det gällde ju att vara blixtsnabb.
Det här uppslaget hann jag se och då var saken avgjord. En femma kunde jag allt ha råd att satsa.
Jag tycker att sjalen är vacker. Nu borde då nån bara börja sticka...
När jag bläddrade ordentligt i boken igår så blev jag också förtjust i den här. Ja, alltså västen menar jag. Inte för att den där karlen ser så illa ut, han heller...
Men det lär nog dröja innan jag ger mej i kast med sådan här mönsterstickning.
Och jo, jag vet, jag ska INTE ha mera mönsterböcker. Och framförallt, jag ska INTE köpa böcker översatta från engelska till finska, men... ibland kan jag väl få göra ett litet undantag, inte sant?
Igår var jag ledig med stort L, så idag har jag fått ta hand om tvätt och inkommande veckas kursförberedelser. I natt lyckades jag med konststycket att slå foten i sängkanten så pass hårt att det har värkt hela dagen. Morfar i huset tycker att jag borde lugna ner mej lite på nätterna och inte svänga runt så förfärligt. Men jag kan ju inte rå för mina livliga drömmar, eller hur? Och det kunde ju vara värre, tänk om jag skulle börja gå i sömnen?
Snöblandat regn har kommit ner här, så snön ligger fortfarande kvar här på framsidan av huset. Snart ska vi iväg igen med morfar i huset. Vi hade svägerskorna på besök här på eftermiddagen och det var riktigt trevligt. Har inte sett dem på flera månader. Hur kan det bli så trots att vi alla bor i samma kommun?
Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka. Själv har jag sovmorgon på måndag. Mmmm, skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar