Klackarna i taket

Så har en vecka igen ilat förbi. Ja, inte bara en vecka, utan en hel månad försvann i ett nafs i arbetets tecken. Under veckan, som gick hann jag avsluta hela fem kurser och göra bort en del av mina (håll i er nu!) konkurrenskraftsavtalstimmar (du milde! På finska: Kiky) i fredags. Det vill alltså säga att vi inom offentliga sektorn i det här avlånga landet skall jobba gratis ett visst antal timmar. Varför vet ingen, för flera arbetsplatser skapas inte och eftersom lärarfacket har satt P för undervisning för lärarnas del, så vinner arbetsgivaren föga på de här timmarna. Men jag är lydig och gör som statsminister och regering bestämt samt facken överenskommit om. Trots att jag helst skulle undervisa satt jag alltså i fredags på ett utvecklingsseminarium, till all tur i stan. Skulle säga att det uppstod flera frågor än det gavs svar. Allting beror på framtidens landskapsreform.

Men strunt nu i det där. Jag har väl cirkus två timmar kvar att jobba gratis, så det har gått bättre än jag trodde. Och jag har tid på mej ända till läsårets slut, behöver faktiskt inte jobba bort allting nu under höstterminen. Fast det ska bli skönt att ha det undan helt och hållet.

En massa roligheter har jag hållit på med. Igår var jag iväg västerut tillsammans med morfar i huset och minstingen. Vi var på födelsedagskalas i Ekenäs. Vi startade med mat på Harrods och sedan blev det kaffe hemma hos den nästäldsta med fru. Härligt att träffas och umgås för det är ett tag sedan senast. Det enda jag inte riktigt förstår är hur man kan bli så trött av att bara sitta i en bil och åka? Tror ni att jag håller på att bli gammal?

Idag har jag varit iväg till mina barndomstrakter tillsammans med E. Där var det höutade potäter!

Och det ska ni veta, det är superduper gott!! Men jag tänkte snällt på mina medmänniskor och tog endast en potatis. Och nu ångrar jag mej nog lite...

Inne i Wårkulla fick man köpa stekt potatisgröt för 4 €. Också det superduper gott. Serverades med lingonsylt och mjölk. E hade aldrig ätit potatisgröt förut, så jag var glad att jag fick bjuda på en sådan upplevelse.

I Wårkulla hade man bokstavligt talat slagit klackarna i taket.

Det är gemytligt i hembygdsgården. Där finns gamla prylar att bli nostalgisk över. Dock kan jag tänka att kökssysslorna kräver ett och annat av det duktiga talkofolket, som frivilligt ställer upp.

Sedan ett varningens ord: Förr eller senare kommer det förflutna ikapp en, så det gäller att hela tiden försöka uppföra sig. E, på besök i Finland, träffade på en skriftskols kamrat. Och vet ni vad? Jo, det var inte vem som helst utan det var stickväninnan B:s man!
Och så en varning till: Svenskfinland är litet, så tänk på vad du säger eller gör! Nu visade det sig dessutom att den där mannen är släkt med E och därigenom också släkt med morfar i huset! Hängde ni med nu?
Men tänk, det där visste inte vi förrän E träffade sin skriftskols kamrat!

Med stekspaden i högsta hugg och spisrosor på kind syntes Tilda servera potatisgröten tillsammans med en annan duktig kocka.

Och ser ni Tilda hon kan göra precis vad som helst...

 

... eller vad sägs om hennes fina blåvita väska?
 
Innan vi åkte hem kurvade vi ännu med E via min hulda moder. Bägge damer uppskattade besöket!

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.