- Nääe, sa jag med darr på stämman. De facto vet jag ju inte riktigt var gränsen går för när någonting är mutor och när det är en gåva jag med lätt hjärta kan ta emot.
I måndags fick jag en också en fin gåva, men den är jag absolut säker på att inte är en muta. Här är det fråga om varm omtanke och vilja att glädja mej. Gissa vad jag fick? Jo, en påse hallonbåtar! En av mina största svagheter här i livet om man räknar bort dubbelmorfar, barn och barnbarn! Den här gången var det kollegans rara man, som hade tänkt på mej då han var ute på vift. Han fick en stor kram av sin fru som tack. Jag är tacksam och rörd över att ha sådana människor i min omgivning. Hoppas att jag också är en sådan människa, som tänker på andra och bryr mej om. Det är sådant som behövs i dagens hårda värld.
I tisdags släpade dubbelmorfar hem en maskin åt mej! Jag återkommer eventuellt senare till den.
I tisdags mottog jag också en inbjudan till gemensamt kalas och efterrätt med konstutställning! Det ser jag framemot. Kan behövas så här inför stundande höstlov, som ändå betyder jobb för mej nästan alla dagar förutom nästa veckas fredag. Men det gör inte så mycket, för jag ser framemot H:s besök.
Idag har jag varit iväg till ett pensionärsmöte och berättat lite om smarttelefoner och digi, digi. Det intresserade en del åhörare medan andra är helt emot allt det nya och "farliga". Blir lite svår balansgång i det fallet. I ärlighetens namn är jag glad att jag själv är någorlunda uppdaterad och till min stora förvåning hörde jag vår äldsta idag säga att han inte riktigt har koll på den digitala framtiden. Hoppsan, tänkte jag. Kanske mamma ska hålla honom uppdaterad?
Idag har jag slingrat mej, som en mask på metkroken. Jag har alldeles för svårt att säga nej. Men nej, jag kan inte göra hembesök och sitta hemma hos nån och undervisa. Jag vill förstås vara snäll och hjälpsam, men det finns gränser för vad jag kan ställa upp på. Gränser, som jag tänjde på för mycket redan i tisdags och som gör att jag får jobba lite extra i fredag.
Idag har min oförmåga att säga nej lett till logistikproblem, som minstingen löste galant. Tack för det! Hur skulle jag klara mej utan honom?
Idag har jag också hunnit vara social! Har hälsat på hos dottern med familj och där sammanstrålat med både den äldsta och den yngsta. Och förstås fick jag äntligen, äntligen lite tid med barnbarnen. Efterlängtat umgänge.
På kvällen har jag dessutom hunnit hälsa på min hulda moder, som kom hem från en kortare sjukhusvistelse igår.
I morgon kväll är det igen jobb som gäller, fredag är det fest och lördag jobb på dagen, men sedan vet man inte vad som händer och bra så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar