Safirbröllopsresan del 1

45 år som gifta börjar vara rätt imponerande, eller hur? Nu kan man ju fundera om det borde ha firats med bubbel i glasen i en bubbelpool. Men vi är nu inte riktigt sådana, så inget skålande för vår del, inte ens när vi kom hem närmare halvtvå i natt.

Nej, vi stack iväg ut på äventyr igår på bröllopsdagen. Bisin min hade studerat sin gamla kartbok vid frukosten och hade gjort upp en vild plan. Jag hade föreslagit ett besök på Liljendaldagarna, men det viftade han genast bort, för det var alldeles för nära och för mycket människor där.

Elvatiden startade vi hemifrån fullt utrustade med vattenflaskor och matsäck med nödproviant i en kylväska. Vi styrde kosan mot nordöst. Susade förbi Mustila arboretum och konstaterade att kanske vi nästa år kan vandra omkring där, men inte nu, inte. Vi lämnade också Kouvola bakom oss och stannade i Kotkaniemi i Luumäki.

Där hade varit evenemang för barnen, men vi mötte ponnyn som hade travat runt med de små liven på ryggen. Den hade gjort sitt för dagen.

Två hönor fanns också att klappa. Den ena höll sig snällt i inhägnaden och värpte till och med ett ägg där. Men den andra hönan smet iväg och kollade in blåbärsriset. Den ville inte bli vare sig fångad eller klappad på.

Vi satt inne i Ellens café, för här var svalare. Jag valde en karelsk pirog, rabarberdricka och en Ellen Svinhufvud kakbit. Mums!

Det har varit en del bråk om den där kakan och nu finns det ett bageri i Helsingfors, som har ensamrätt på den kakan.

Men ingen fara, jag köpte ett vykort med tårtreceptet på. Är dock högst troligt så att jag låter bli att baka denna tårta, för här är många arbetsmoment, alldeles för många för mej.
Bisin min åt rabarberkaka och drack kaffe.

En så här fin och romantisk present fick jag av honom till bröllopsdagen, en Kotkaniemimagnet. Tack för den!

Från Kotkaniemi fortsatte vi österut och hamnade i Imatra.

Vi brydde oss inte om den pågående marknaden, nej, vatten, vatten överallt, var det som vi både såg på och hörde. Mäktigt brusande, forsande fram i kaskader.

Men det var trappor, trappor överallt!

Den här lilla rännilen är till för fiskarna, så de kommer förbi dammen. Jag såg inga fiskar i vattnet hur jag än spanade.

Den här lilla roboten blev så förskräckt, när den mötte bisin min, att den fick tvärstopp. Undrar vad roboten funderade. Hoppas att den kunde sköta sin leverans. Inte kul om man sitter hemma och bara väntar på att få i sig lite mat. 

Så många fina  planteringar! Och här ljusröd rodo!

En mäktig turbin. Den har tjänstgjort från 1.4.1936 till 5.11.1989.

Nu får ni gissa vart vi körde efter stoppet i Imatra. Fortsättning följer i morgon, för nu är det sovdags för mej.

Önskar er alla en bra start på den nya veckan.