... ja, så blir jag så jätteglad över livets små saker, som igår då jag tog fram Allers A-korsord nummer 3 2026.
I morse fäste jag garnändarna i mitt senaste projekt och började genast på ett nytt:
Jag är inte alls säker på att det här blir bra. Det känns som att jag nog inte borde sticka i mohair. Jag har totalt glömt bort hur trassligt det är med allt det där fluffet. Kanske bäst att jag håller mej till sockstickning!
Igår kväll roade vi oss här i huset med att titta på Hengaillaan (översatt till Häng med) i tv, alltså den finska versionen av På spåret. Jag trodde att vi inte skulle klara finskan, för att förstå alla klurigheter när det frågas: "Vart är vi på väg". Och jag hade rätt, men till saken hör att jag inte heller klarar de svenska ledtrådarna. Ofta är de så krystade och mystiska, antagligen för att jag vet för lite om vårt västra grannland.
Igår var en av frågorna vad Turkiets högsta berg heter. Det skulle jag inte ha vetat, men det jag däremot visste var att Noaks ark strandade på Ararat. Men vet ni, det kunde inte de tävlande! Domaren Matti Rönkä var verkligt förvånad över att ingen av de tävlande kunde sin bibel. Låt vara att det är lite fuskigt från min sida eftersom Ararat då och då förekommer i korsord, men ändå...
I Hengaillaan har de med sig en kock, som ställer en matfråga och de tävlande får smaka på matportionerna. I TV ser vi aldrig att de skulle bli uppätna, så jag funderar förstås om det blir matsvinn efter varje program. Tycker ni att vi borde kontakta Yle och fråga?
Småningom ska här bli söndagsmiddag, mos och fiskpinnar! Jag har längtat så efter fiskpinnar så alla andra kombinationer, så som till exempel köttbullar eller ugnskorv, med moset fick ge vika.
Önskar er alla en fin fortsättning på söndagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar